Officiellt: Arthur ut, Pjanic in
FC Barcelona fortsätter att förbrylla. Efter endast ett och ett halvt år i klubben säljs Arthur Melo till Juventus, samtidigt som Miralem Pjanic går i motsatt riktning.
FC Barcelonas ledning fortsätter att förbrylla.
Höll jag på att skriva. Men frågan är om inte fördärva är ett bättre ordval.
Under måndagen besannades nämligen farhågorna: efter påtryckningar från klubben har Arthur Melo nått en överenskommelse med Juventus, och kommer att säljas till italienarna för 10 miljoner euro plus Miralem Pjanic.
Låt det sjunka in en stund. 10 miljoner plus Miralem Pjanic. För en av världens absolut mest spännande mittfältare.
Det är inget annat är galenskap. Ren och skär galenskap. Det spelar ingen roll att han har blandat och gett i sina prestationer, eller att Riqui Puig närmar sig sitt ordentliga genombrott. Lika lite som det spelar någon roll att Miralem Pjanic är en fullt habil fotbollsspelare. Att 23-åriga Arthur inte skulle vara värd mer en 10 miljoner plus en snart 31-årig, soon-to-be-avdankad Pjanic kommer jag aldrig att gå med på. Någonsin.
Men som man bäddar får man ligga. Och det krävs inget snille för att förstå vad som egentligen har bäddat för den här affären.
Dålig ekonomisk planering. Ni kan ju storyn: inte bara har Barça gjort en rad misslyckade spelarinvesteringar de senaste åren, vilka i sig har kostat klubben en förmögenhet – klubbens lönekostnader har dessutom vuxit sig till Europas högsta, vilket ytterligare har försatt klubben i en prekär ekonomisk sits.
Lösningen? Att Barça betalar 60 miljoner euro för Pjanic, medan Juve betalar 70 miljoner för Arthur. En affär som innebär att båda klubbarna gör en vinst på omkring 50 miljoner euro.
Förvirrande? Jo tack. Men så fungerar det – att transferkostnader sprids ut över spelarkontraktets längd, medan transferinkomster omedelbart kan rapporteras in som vinst. För en mer utförlig förklaring rekommenderar jag Swiss Rambles twittertråd – men summa summarum är att Barça, genom att ”byta pengar” med Juventus, undviker röda siffror i den årliga balansräkningen.
På bekostnad av Arthur Melo, alltså. En spelare som, med rätt vägledning, skulle kunna bli en ny Xavi Hernández.
Nu får vi aldrig veta.
Tack för den, Josep.