Rävspel och finlir – taktiken inför CL-finalen
Rom, 27 maj 2009. London, 28 maj 2011. Förutsättningarna är nästintill desamma. Vem drar det längsta strået denna gång?
Rom, 27 maj 2009. Massimo Busacca blåser av finalen i Champions League mellan FC Barcelona och Manchester United. På resultattavlan lyser siffrorna 2-0 lika starkt och gediget som Katalanerna genomfört matchen på planen.
London, 28 maj 2011. Förutsättningarna är desamma. Lagen innehåller till stor del samma spelare, och inte minst är det samma tränare som åter igen ställs mot varandra. En spelidé mot en annan, men ambitionen, engagemanget och viljan att vinna är desto mer jämförbar.
Vem drar det längsta strået denna gång? Här följer mina tankar om rävspel och finlir.
Barcelona
Josep Guardiola vet hur han vill att laget ska uppträda.Bollinnehav och matchrytm. Första kvarten är viktig. Kommer Barcelona att utan press få föra upp bollen från försvar till mittfält och etablera ett, för motståndaren, uttröttande passningsspel? Nyckeln ligger i att varje spelare i så fall erbjuder alternativ för sina kamrater och att passningarna är precisa och direkta. Fokus.
Första målet är lika viktigt. Barca brukar inte tappa ledningar. Mötet 2009 lagen emellan kunde slutat annorlunda om Ji Sun Park fått foten på bollen efter Valdés retur på Ronaldos frispark. I stället petade Eto´o in 1-0 i tionde matchminuten, och därefter var det inget snack. Barcelonas spelidé kräver ett momentum att hela tiden bygga vidare på. I Rom lyckades de med just detta.
Anfallsmässigt är det så klart väsentligt att Messi fungerar i sin roll som falsk nia. Om mittfältet inte kan frigöra varandra med tillräcklig rörelse kommer la Pulga tvingas droppa djupare än vad som egentligen är hälsosamt för lagets spelidé. Rollen som mittanfallare måste alltså förläggas till ytan mellan försvar och mittfält och därmed ständigt ställa frågan om backlinjen ska stöta eller om mittfältet ska falla.
Sett till försvarsspelet kommer värderingar att vara än mer viktiga än i vanliga fall. I en final har man bara 90 minuter att spela med. Det finns inte möjlighet att reparera mer än ett, möjligtvis två, misstag. Därtill är motståndarna alltför kompetenta. Uniteds anfallsspel bygger mycket på maxlöpningar, och då gäller det för Pique och hans kollegor att värdera passningar, tacklingar och höjden på backlinjen på ett smart sätt där man alltid har täckning för varandra.
Därför tror jag också att pivoterollen kommer vara avgörande i denna aspekt. Det är till och med troligt att Busquets (eller Mascherano) kommer falla ner som en tredje mittback, alternativt högerback, i uppspelsfasen för att ha fler spelare på rätt sida boll vid eventuellt bolltapp (alt 1). Detta om Abidal inte spelar från start. I sådant fall kommer i stället pivoten att arbeta högre upp i banan och Iniesta kommer falla ut något mer på kanten när Abidal går in som tredje mittback (alt 2).
Ytteranfallarna kommer även de att agera på olika sätt beroende på balansen i försvaret enligt ovan nämnda teorier. Om Pep väljer att ställa upp med en något mer offensiv ytterback än Abidal (alt 1), kommer Villa och Pedro att försöka öppna upp dennes (och Alves) yta genom att dra sig in något mot mitten och få med sig motståndarnas ytterback. Det troliga är då att det kommer lite crossbollar från backlinjen, och främst då Piqué.
Däremot kommer yttrarna att slicka kant om Abidal startar som vänsterback (alt 2). Allt för att mittfältet via kombinationsspel och djupledslöpningar ska hitta in i ytan mellan inner- & ytterback.
Inställning och motivation. Inför finalen 2009 hade Guardiola satt ihop en film med inspiration tagen från gladiatorerna, passande nog då Rom var platsen för striden. Flera av spelarna har berättat med vilken positiv känsla de tog sig an finalen just tack vare denna film. De kände sig oövervinneliga, och från den tionde minuten kunde man även som åskådare känna detta genom TV-skärmen. Oavsett vad media skriver om favoritskap, eller vad spelarna säger i intervjuer, så är det i omklädningsrummet timmarna och minuterna innan match som Pep kan påverka inställningen hos spelarna och få till den där extra positiva inställningen och motivera spelarna till en nivå där de känner lagom med press tillsammans med glädje och en rätt dos av självförtroende. Vad kommer el Mistér att hitta på den här gången? Kör han en Cruyff a la Wembley 1992 - ”Gå ut och vinn” – eller blir det något mer spektakulärt? Här kan ni se filmen om ni mot förmodan missat den:
Manchester United
Det har redan spekulerats i att Sir Alex har startelvan klar, vilket då skulle innebära att han till skillnad mot finalen i Rom ställer upp med två anfallare i stället för en ensam. Detta kan dock vara en sanning med modifikation. Wayne Rooney har flera gånger agerat yttermittfältare, och jag har en känsla av att han kommer få ett större defensivt ansvar, i alla fall större än anfallskollegan Javier Hernandez. Därmed kommer med största sannolikhet Michael Carrick att ta balansrollen på mittfältet medan Ji Sun Park och Ryan Giggs kommer ta mer ansvar för aggressiviteten med sin ettrighet. Sir Alex vill säkert utnyttja ytorna bakom Barcelonas ytterbackar, därför vill han hellre ha löpstarka spelare som Antonio Valencia och nämnde Rooney på kanterna.
Nyckeln till framgång ligger ändå i Uniteds försvarslinje. Kommer den relativt oerfarne Fabio stå emot trycket från Villa, och kommer Nemanja Vidic och Les Ferdinand fånga upp Messis rörelser? Patrice Evra lär få det hett om öronen när Pedro stressa i presspelet. Att hitta rätt höjd på backlinjen och avstånd till mittfältet är A och O för att inte hamna under alltför mycket press. Erfarenhetsmässigt är det nog inga problem för mittbackarna, men alla lagdelar måste hitta rätt i förhållande till varandra om det ska gå vägen. Och är det något lag som har den taktiska kompetensen är det sannerligen de röda jävlarna.
Jag kanske framställer Manchester United som underdogs, men så är inte fallet. I truppen finns bredden och spetskompetensen att ändra taktik om det så skulle krävas, och det är i slutskedet av matcherna som United är som tyngst. Frågan är dock om de har kraften att orka med att förväntat bollinnehav från Barca med ständigt bolljagande i 90 minuter. De är definitivt inte vana vid detta från Premier League. Men jag har sett spelare gå i graven för Ferguson, och han kommer inte kräva mindre på lördag. Det finns alltid ett ess i rockärmen hos skotten. Han är lurig den där. Slug.
Slutord
Som culé hoppas jag på en betydligt bättre final, både taktiskt såväl som spelmässigt, än det som Barca visade upp i förra omgången mot Real Madrid. Jag förväntar mig att vilan de senaste veckorna gjort flera spelare gott och ser så klart gärna att skönspelet kommer igång på riktigt igen, och då helst över 90 minuter plus tillägg. All respekt till Manchester. Det kommer bli en tuff prövning.
Barcelona ska stå för finliret, så får United stå för rävspelet.
När Victor Kassai blåser i pipan för sista gången vet vi hur det gick. Må bästa lag vinna.