Espanyol - Barcelona
2 - 2

RCD Espanyol - FC Barcelona: Delad pott när storebror och lillebror drabbades samman.

Efter att ärkerivalerna gått och plockat hem tre pinnar i derbyt mot Getafe, skulle inte Barcelona vara sämre. Om än ett inte lika övertygande resultat, icke desto mindre - tre pinnar… Eller nja förresten. Så långt hann jag skriva innan historien skulle skrivas om. Kinesen Wu Leis låga skott i bortre gavel, snuvade Barcelona på vinsten.

Var ska jag börja..? Jo.
En mäktig inramning på RCDE Stadium. Nytt år, ny tränare och en chans att få puckla på storebror, var inte Espanyol-spelarna ensamma om att vara eldiga över. 33 000 jublande Espanyol-supportrar fullkomligt dånade stöd till sina spelare. Med en klassisk 4-4-2 uppställning pressade Abelardos nya lagbygge Barcelona högt. Ett tämligen blekt Barca visade trots allt prov på sin briljanta skicklighet att spela sig ur hög press. Inget av lagen skapade något särskilt i de inledande 20 minuterna. Bollen spelades ut till vänster mot en kutande Jordi Alba, tillbaka till Pique, upp till Griezmann som väggar ut till Roberto och så stopp… Jo, så kan det minsann få se ut ibland.

I minut 22 skulle den redan höga pulsen däremot öka inne på Stadium. Läktarna var klädda i banderoller tillägnade den gamla Espanyol-spelaren Daniel Jarque som gick bort år 2009. Vid en frispark till hemmalaget, pausades spelet under en längre tid då homager och jubelrop börjat susa över arenan, till minne av Jarque. Och med den tolfte spelaren reagerade hemmalaget och via frisparken skickade man in 1-0.

Jarque gick mycket tragiskt bort i en hjärtattack redan vid ålder 26, en månad efter att ha utsetts till kapten. Han har hyllats av många spanska spelare, bland annat av Iniesta i VM-finalen 2010 då han avgjorde i den 116e minuten. Det firade han genom att ta av sig tröjan för att visa sin undertröja med texten ’’Dani Jarque siempre con nosotros’’, Dani Jarque alltid med oss.

Så stor som Iniesta var när han sin rivalitet till trots, hyllade sin bortgångne vän, tvingas jag själv ta vid. För hur tråkigt det än må vara, att målet kom mot mitt Barca, kunde jag inte hindra mig själv från att få rysningar vid företeelsen. Ett mål som skedde i en reaktion på något mycket större. Fotboll när den är som vackrast!

Hursom haver.
I andra halvlek byts Vidal in mot Rakitic, och som alltid lyckas han skapa omedelbar förändring. Med sitt press-spel, sina djupledslöpningar och arbetsvilja, avlastar han Busi och Frenkie mycket bättre än kroaten. Barcelona har tagit tag i taktpinnen och fem minuter in i andra halvlek kvitterar Suarez efter en fin pass av Jordi Alba. En mycket bra kväll hade El Pistolero, för nio minuter senare skulle han, på klassiskt Suarez-manér, tråckla sig igenom motståndarspelarna för att sedan finna en närmast osannolik passning till ingen mindre än Arturo Vidal. King of the match utnämndes Suarez till och king of the match var han. In Suarez we trust. Åtminstone ibland.

Ställningen är 1-2 och klockan tickar. Barcelona visar prov på fint spel. Messi är mer och mer spelsugen och gör en soloräd på det där viset bara han kan, och friställer Suarez med en maskerad pass, rakt mellan benen på Espanyol-försvararen. Ty- jävla jädra vär, missar Suarez friläget… Inte bara årets assist hade det blivit, utan även säkerställt årets första vinst.

Frenkie är i en senare situation påpasslig och förhindrar en kontring till priset av ett gult kort. Vid senare tillfälle lyckas han slarva med bollen och tvingas dra på sig ännu ett. Utan vidare protest förmås den unge mittfältaren se över sina misstag i omklädningsrummet. Och inte nog med ett rött kort - Espanyol trycker på och reducerar. Med tio man jagar Barcelona ett segermål, men domaren blåser av. Abelardo har gjort det svårt för Barca förr och ikväll får han sova gott.

Att Barcelona inte lyckas vinna borta mot jumbon är ett fiasko och att Valverde inte lyckas spela en bättre fotboll med det spelarmaterial han har, säger ganska mycket om hur begränsad han är som tränare. Till Valverde och Barcelonas försvar, måste det nämnas att det här Espanyol inte ser i närheten av lika dunkelt ut som förra året. Abelardo kan nog få upp lillebror på benen igen.

En uppdiktad förtröstan bör väl ändå tilläggas på något vis… Den lyder så här. Det här är sista säsongen med Valverde, nu härdar vi ut!

Toppar och floppar

Sergi Roberto
Så fort bollen hamnar hos Roberto tar det stopp. När Messi söker sig in i mitten behövs det mycket mer än Roberto på högerkanten. Semedo var saknad.

Antoine Griezmann
Det är inte lika kul att spela till vänster tycker Antoine. Så ser det ut iallafall. Jag förstår inte riktigt längre vilken spelare han är. Hans kombinationsspel ska vara hans styrka, men jag tycker han slår bort nästan alla väggspel och skickar iväg lycka till-bollar stup i kvarten.

Arturo Vidal
Vilket jädra ånglok han är. Att han gjort ossanolika sex mål på endast fyra starter, som mittfältare är ju faktiskt helt fenomenalt. Ifall Barcelona någonsin kommer vinna Champions League med Valverde, är jag övertygad om att Vidal kommer spela en avgörande roll.

Frenkie De Jong
Trots lite syndabock ikväll måste jag hylla mittfältaren. Vilken spelare det är. Så otroligt komplett. Stark, snabb, genombrottskraftig - det finns inget han inte kan. Oj vad viktig han kommer vara i Barcelona det här decenniet.