Real Betis - Barcelona
0 - 5

Real Betis - FC Barcelona: 0-5

60 minuters kamp slutade i kross efter att Barcelona tryckt ner gaspedalen i botten under den sista halvtimmen.

Startelvor

Real Betis:

Adán; Guerrero, García, Mandi, Feddal, Durmisi; Fabián, Guardado, Joaquín; Tello, León

Barcelona:

ter Stegen; Semedo, Piqué, Vermaelen, Alba; Roberto, Rakitic, Busquets, Gomes; Suárez, Messi

Första halvlek

Real Betis, som för dagen ställde upp med fembackslinje, inledde inspirerat, aggressivt och kraftigt uppeggat av den vilda hemmapubliken, för det var inte många på Benito Villamarín som satt ner under de första 10 minuterna. Redan innan klockan nått tre minuter hade Andrés Guardado hunnit avlossat sin vänsterbössa i hopp om att överlista Marc André ter Stegen i Barcelonas bur men tysken kunde dra en lättnadens suck när bollen smet strax utanför hans vänstra stolpe.

Hemmalagets höga press gav bortalaget mycket att tänka på och det var ett märkbart stört Barça som inte fick mycket tid med bollen inledningsvis. Betis man-man orienterade första press gav utdelning och en vanlig syn i halvlek nummer ett var den när ter Stegen stod och stampade på bollen i eget straffområde med hopp om att upptäcka en ledig lagkamrat, men sällan blev så fallet. Istället slog han ofta långt, precis enligt Los Verdiblancos planer. 11 minuter in i matchen kom Real Betis andra avslut mot mål, denna tur genom gamle trotjänaren Joaquín. Han lyckades dock inte möta inspelet från vänster bättre än att avslutet hamnade på någon av bänkraderna bakom bortamålet.

Under de första 20 minuterna fick Barcelona söka med både lykta och förstoringsglas för att vaska fram något som liknade en målchans, närmast kom Nelson Semedo när han valde att testa gamla Real Madrid bekantingen Antonio Adán i hemmamålet. Resultatlöst skulle det visa sig då portugisen inte ens träffade mål.

Som tidigare nämnt var Betis framgångsrika i deras höga press men när Barça väl lyckades spela sig förbi den första vågen av grönvita spelare gav det dem möjlighet att etablera spel på offensiv planhalva. Så var fallet i den 25:e minuten och det gav till slut Sergi Roberto ett hyfsat skottläge men avslutet gick, tyvärr för Barcelonas del, över Adán och hans ribba. Just denna sekvens gav ligaledarna märkbar positiv effekt samtidigt som hemmalaget reagerade på motsatt sätt, för bara två minuter senare var det Rakitic tur att få fritt skottfält. Kroaten lyckades dock inte bättre än att Adán kunde rädda. Detta var första perioden i matchen där Barcelona kontrollerade händelserna fullt ut, utan att skapa några jättefarliga lägen själv.

I slutet av första halvlek kom det som man, för att vara helt krass, gått och väntat på sedan han gjorde säsongsdebut i oktober. Thomas Vermaelen tvingades kliva av planen med känningar i baksida lår och Samuel Umtiti kom in för första gången sedan sin skada. Utan att ha någon vetskap om varken skadans omfång eller anatomi så gissar mitt amatörmässiga läkaröga att han blir borta några veckor. Baksidor är inte att leka med, framförallt inte med belgarens skadehistorik. Stor eloge till Vermaelen som överraskat alla genom att vara i stort sett fläckfri under Umtitis frånvaro.

Förutom en fin soloprestation av pigge Fabián och ett långskott från Busquets(ja, ni läste rätt) så hände det inte mycket mer i första halvlek som slutade mållös.

Andra halvlek

Första fem minuterna av andra halvlek blir i det närmsta en kopia av inledningen på första, ett aggressivt och inspirerat hemmalag stör gästerna som återigen får svårt att hålla i bollen. Den pigga starten från Betis resulterar däremot inte i något farligare än yterliggare en soloprestation från Fabián och efterföljande avslut som ter Stegen klarar.

I 59:e matchminuten kom så det som skulle visa sig vara helt matchavgörande. Den uppmärksamma noterade at jag pratade om Real Betis höga, man-man orienterade press och det var just den som i slutändan straffade dem. Ett felsteg på en person är tillräckligt för att hela laget ska bli sålt och det var precis det som hände när Umtiti hittade upp till Rakitic som mycket skickligt väggspelade sig bort från Fabián med hjälp ut av en fantastisk pass från Suárez. Fri med Adán gjorde kroaten inget misstag, 1-0 Barcelona.

Real Betis fina första timme till trots så var det ett ganska remarkabelt ras efter det. Bara fem minuter efter gästernas ledningsmål kom 2-0, denna gång genom ingen mindre än Lionel Messi. Bolltapp på mittplan, huvudingrediensen hos hemmalaget under de sista 30 minuterna, ledde till en Messi som blev helt ensam med Adán och då missar inte Barcelonas nummer 10.

Barças tredje mål föranleddes även det av ett bolltapp centralt från det grönvita Sevillalaget. Busquets snappade åt sig bollen, gav den till Messi som trippade runt sådär lagom länge på offensiv planhalva innan han gav Rakitic bollen som i sin tur hittade Suárez med en lyftning där uruguayenen möter på volley och ser bollen leta sig in i nätmaskorna bakom en chanslös hemmakeeper. 3-0.

Efter Barças 2-0 var det egentligen bara en transportsträcka in i mål för Blaugrana, Betis legenden Rubén Castros intåg till trots. För inte ens han kunde göra något åt Messi som gjorde vad han ville. 4-0 rullade han in själv efter att ha dragit ner byxorna på tre Betisspelare och lika många lurade han när han gav Suárez öppen gata fram till 5-0. Däremellan hann argentinaren med att göra en av säsongens snyggaste tvåfotare, även känd som La Croqueta nere i Spanien, samt läxa upp några hemmaspelare på egen planhalva var av en retsamt fick se bollen rulla mellan sina egna ben.

Tankar

Vad som kan ha sett ut som en något håglös insats av Barcelona under första 45 minuterna var snarare ett resultat av den strategi som Valverde vill utgå från. I Valverdes värld är inte risken att försöka spela ut ett högt pressande hemmalag värd att ta, speciellt inte när hemmalaget är ett mycket skickligt sådant. Istället handlar det om att, stegvis, inte släppa till målchanser, ta kontroll över matchen och såra dina motståndare. Konceptet har använts med stor succé flera gånger denna säsong, framförallt i tuffa bortamatcher.

Kudos till Ernesto Valverde.