Alfredo Di Stéfano: den första superstjärnan.
"Den blonda pilen" gjorde Real Madrid till världens bästa - och mest underhållande fotbollslag.
Vi som inte har haft turen att sitta bland de 127 621 åskådare på Hampden Park i Glasgow den 18 maj 1960 har enligt många missat den ultimata fotbollsmatchen. Real Madrid vann över Eintracht Frankfurt med hela 7-3. Målskytten: Ferenc Puskas, fyra mål och Alfredo Di Stéfano, tre mål. Det var den femte finalen i rad för Di Stéfanos Real Madrid.och den femte Europacuptiteln.
Det finns fotbollsspelare som totalt förändrar en klubbs historia och personlighet. När Real Madrid värvade den argentinske talangen Alfredo Di Stéfano från colombianska Millonarios de Bogotá hade det vita laget inte vunnit en enda ligatitel sedan 1933. Med honom i truppen vann Real Madrid åtta ligatitlar (1954, 1955, 1957, 1958, 1961, 1962, 1963 och 1964), fem Europacuptitlar (1956, 1957, 1958, 1959 och 1960), en Intercontinentalcup (1960), 1 Spanska cuptitel (1962) och 2 Copa Latina (1955 och 1957). Men framför allt vann Real Madrid en plats i fotbollens historia och fortfarande räknas de där fem Europacuptitlarna i rad som en av de bästa idrottsprestationerna genom tiderna. Alfredo Di Stéfano var ledaren av det stjärnpackade vita laget som fascinerade världen under ett decennium och lade grunden av vad Real Madrid är idag.
Di Stéfano föddes i Buenos Aires folkliga stadsdel Barracas den 6 juli 1926. Han började sin fotbollskarriär i River Plate, det dominerande laget i Argentina under 40-talet. Där fick han spela tillsammans med världsartister som José Moreno, Ángel Labruna eller Félix Lostau. Med River vann Di Stéfano två ligatitlar (1945 och 1947) och blev skyttekung 1947 med 27 mål. Don Alfredo lämnade River Plate för spel i Colombia och Millonarios de Bogotá, en klubb som satsade hårt på att bli en av de främsta i Sydamerika och där spelare som Raúl Pini, Nestor Rossi eller Adolfo Pedernera fanns med i truppen. Millonarios spelade offensiv och passningssäker fotboll och laget kallades för "den blå balleten". I Colombia vann Di Stéfano tre ligatitlar (1949, 1951 och 1952) och blev skyttekung två gånger: 1951 (31 mål) och 1952 (19 mål). Namnet Di Stéfano började bli känt i Europa.
Och då hände det. Real Madrid firade sitt 50-års jubileum med en miniturnering på Bernabéustadion mellan Real Madrid, Millonarios och. IFK Norrköping (ja, det är sant!). Millonarios vann turneringen och Di Stéfano gjorde två mål mot Real Madrid. Publiken på Chamartín hade aldrig tidigare sett en spelare så dominerande på planen som Di Stéfano. Klubbens ordförande Santiago Bernabéu sade den kvällen: "Jag vill ha den där argentinaren!".
Problemet var att också ärkerivalen FC Barcelona ville ha honom. Katalanerna förhandlade med River Plate, som fortfarande hade Di Stéfanos rättigheter medan Real Madrid kontaktade Millonarios. Var skulle han spela? Till slut bestämde en FIFA-representant att Di Stéfano skulle spela två år i Madrid och två i Barcelona. Argentinaren spelade tre vänskapsmatcher i den blåröda tröjan men den 23 oktober 1953 bestämde Barcelonaledningen att de inte ville ha honom och genom att betala 4.4 miljoner pesetas till Barça fick Di Stéfano äntligen tillhöra Real Madrid.
Resten är Real Madrids och fotbollens historia. Med nummer 9 på ryggen blev Di Stéfano lagets ledare och klubbens första och fortfarande främsta ikon (Beckam, Zidane & co. får ursäkta). Hans stora arbetskapacitet och bländande teknik gjorde honom till lagets första försvarspelare, bästa bollutdelare och vassare anfallare. Di Stéfano revolutionerade den europeiska fotbollen och tillsammans med andra fantastiska spelare som Héctor Rial, Raymond Kopa, Ferenc Puskas, Paco Gento, bland många andra, satte ribban på en så hög nivå så att fortfarande kan man kalla hans Real Madrid som världens bästa fotbollslag någonsin. Don Alfredo igen: "Under vissa matcher kunde vi komma överens om att bara klacka bollen...tränaren blev vansinnig!" Journalisten frågar: "Men tappade ni inte ofta bollen då?" "Ja, många gånger...men sen fick vi alltid den tillbaka. Man skulle ha det kul, förstår du."
Efter elva fantastiska säsonger lämnade Alfredo Di Stéfano Real Madrid för Español, där han spelade ett par år tillsammans med före detta Barçaspelaren Kubala. Hans sista officiella match i den helvita tröjan var Europacupfinalen den 27 maj 1964 mot Inter på Praterstadion i Wien.
Alfredo Di Stéfano hann spela 396 matcher med Real Madrid och gjorde 307 mål: 216 i ligan och 49 i Europacupen, vilket gör honom till turneringens skyttekung alla tider. Di Stéfano gjorde mål på samtliga Europacupfinalerna som Real Madrid vann. Han blev skyttekung i Spanien fem gånger: 1954 (28 mål), 1956 (24), 1957 (31), 1958 (19) och 1959 (23) och fick "Boll d'Or" vid två tillfällen, 1957 och 1959 och Superballon d'Or 1989 som Europas bäste fotbollspelare genom tiderna.
Di Stéfano gjorde också 31 landskamper och 23 mål med Spanien men konstigt nog vann han aldrig något med det spanska landslaget.
Don Alfredos tränarkarriär blev också framgångsrik. Ligamästare i Argentina med både Boca Juniors (1970) och River Plate (1981) och i Spanien med Valencia (1971). Cupvinnarcupmästare med Valencia (1980), som mötte Arsenal i finalen. Di Stéfano tränade också Real Madrid säsongen 1982-83 och kom tvåa på alla 5 mästerskap som klubben deltog i. Det var han som "upptäckte" Butragueño och de andra i "la Quinta del Buitre".
Han är numera Real Madrids hedersordförande och sågs sist vid presentationen av David Beckham.
PS. Jag har förresten sett den berömda Glasgowmatchen på video alldeles nyligen. Det finns bara en kommentar: FOTBOLL.
Källa: El País Semanal "Especial Real Madrid"; Guía Marca 2002 och 2003; www.realmadrid.com; Javier Marías, Salvajes y Sentimentales. Letras de fútbol Editorial Aguilar, 2000.
Litteratur: Gracias, vieja: las memorias del mayor mito del fútbol (Di Stéfanos självbiografi) Editorial Aguilar, 2000
