Road to the Champions League Final - semifinalerna

Det är sista dagen innan Finalen med stort F. Eller varför underdriva, imorgon är det FINAL med enbart versaler, och vad passar då bättre än att titta på det sista steget precis innan – semifinalerna!

Läs de tidigare delarna här:

Kvartsfinalerna

Åttondelarna

Gruppspelen del 2

Gruppspelen del 1

Any 08/09

Anti-fotbollens högtid
Barça hade förvisso inte gått obesegrade genom turnering men var ändå favoriter när Chelsea stod för motståndet i semifinalen. Engelsmännen hade tagit sig vidare bakom Roma i gruppspelet trots bara två inspelade poäng på bortaplan och både mot Juventus och Liverpool hade haft problem, även om motståndet varit av hög kvalité. Drogba bar lagets offensiv, men det var inte denna som skulle utmärka sig mot Barcelona utan snarare hur defensivt ett lag kan spela.

Barcelona hade förutom en bänkad Puyol det starkast möjliga laget på Camp Nou den 28:e april. Henry hade en av få chanser för hemmalaget när han testade ett skott från distans, men annars var Márquez återigen närmaste att skapa ett mål, denna gång för Chelsea när han huvudlöst la upp bollen för ett friläge som dock Valdés lyckades parera två gånger, varav den sista genom att med fingertopparna peta undan bollen från en framrusade Didier Drogba. Spelet var hårt och stundtals riktigt fult, men Barcelona fortsatte ändå att skapa lägen, och i andra halvleken borde Eto’o ha spräckt nollan efter att starkt tryckt undan sin försvarare men inte lyckats överlista Petr Cech i Chelseamålet. Messi avslutade en tam första match med att nicka över på övertid och även en inbytt Aleksandr Hleb lyckades med att få Petr Cech att framstå som omänsklig.

Skottet som välte den blå bussen
Misslyckandet med att göra mål på hemmaplan var Barças första under kampanjen, och att behöva göra mål på bortaplan var inte något man var van vid. Vid sidlinjen stod dock en man som poängterade vikten av att inte förändra sitt spel för att anpassa sig till motståndare utan att istället lita till sina egna kunskaper, och Pep Guardiola fortsatte envist att trycka på sin filosofi.

Henrys frånfälle gav möjlighet till ytterligare rotationer, och inte mindre fem naturliga mittfältare startade matchen; Xavi, Iniesta, Keita, Touré och Busquets. En skral backlinje med Piqué, Alves och Abidal fick lånat ner Touré som vikarie inför den sjungande publiken som fick se Barcelona sätta pressen direkt. Chelsea kom dock upp sig genom långbollar på Drogba, och när ivorianen lyckades hålla ner den kom kallduschen för bortalaget. Bollen hölls kvar av hemmalaget men chansen såg ut att gå till intet när Michael Essien klev fram och tryckte till ett otagbart skott på volley, rakt upp i krysset.

Essiens kanon såg länge ut att spräcka drömmen om CL-final

Chelsea föll hem men fortsatte med sina farliga kontringar samtidigt som man såg till att stänga ute Barcelona från att skapa farliga chanser. Drogba lyckades sånär öka på ledning i andra halvlek efter ett fint anfall av hemmalaget, men Valdés högerben höll katalanerna kvar i matchserien och Malouda lyckades inte förvalta returen utan sköt bollen i sidan av målburen. Snart skiftade dock fokus för hemmalaget, och Drogba gjorde sitt bästa för att filma till sig straff i kamp med Abidal. Barcelona försvarade sig med allt man hade kvar defensivt, men snart gick det från illa till värre när Anelka slängde sig vid ett friläge och lyckades få Abidal utvisad på ett horribelt sätt.

Med tio man på plan i den 66:e minuten lyckades laget ändå att fortsätta satsa offensivt, dock utan resultat. Två minuter in på övertiden blev Iniesta av med bollen på mittplan och Chelseasupportrarna andades ut i tron om att finalplatsen var säkrad, och resten är historia:

Piqué rullar in den återerövrade bollen till Xavi i mittcirkeln och rusar mot mål. Xavi spelar ut bollen till Dani Alves på högerkanten som slår ett tidigt inlägg som dock går över lagkamraterna. Eto’o lyckas plocka ner bollen bakom sig och får hem den till Messi som letar avslut. Tre Chelseaspelare blockerar dock honom och istället hittar han en kort passning tillbaka till Iniesta. Stillastående. Tiden är egentligen över. Sista skottet på mål. Och don Andrés får stillstående till en drömträff. Petr Cech kan inte stoppa kanonen. Barcelona är i final…

Ögonblicket

Dagen innan hade Manchester United säkrat sin plats i final för andra året i rad. Arsenal hade förvisso hållt matchserien öppen efter att bara släppt in ett mål på Old Trafford, men hemma i London som Christiano Ronaldo sett till att göra processen kort med två mål efter att Park Ji-Sung öppnat målskyttet för United. Van Persie fick trösta sig med ett straffmål efter Darren Fletchers utvisning i den 75:e minuten, men ingenting kunde rädda Arsenal och Manchester United var klara för final.

Any 10/11

Tufft Real straffades dubbelt av Messi
En minst sagt snöplig förlust i semifinalen 09/10 mot Inter skulle nu självklart revanscheras med en finalplats, och trots att ärkerivalen Real Madrid stod för motståndet så handlade det om hurvida huvudstadslaget överhuvudtaget skulle ha någon chans i dubbelmötet. Inters guldtränare Mourinho hade tagit över i Real-lägret, men 5-0-förlusten på Camp Nou från höstens möte i la Liga hade satt nivån mellan lagen och kraven från de egna fansen var att inte låta Barcelona leka till sig någonting när man inledde matchserien på Santiago Bernabéu.

Men Iniesta på bänken fick Keita startplats tillsammans med givna Busquets och Xavi medan Pedro och Villa tydligt hade Guardiolas förtroende jämnte Messi. Defensivt var den stora förlusten en cancersjuk Abidal som fortfarande var en bit ifrån återkomst och inte kunde kliva ut på planen tillsammans med Puyol, Piqué, Alves och Mascherano den 27:e april. Skador och avstängningar gav också en ung bänk där Jeffren fick sällskap av bland annat Fontás, Sergi Roberto och Thiago.

Det blev inget kärleksmöte i någon form när Real Madrid tydligt störde Barcelonas spelidé med fula stämplingar, sena efterslängar och onödiga smällar. Barcelonas försök att fokusera på spelet kom inte långt under de första 45 minuterna, men på bänken manade Pep till lugn vilket även när Ronaldo knuffade Barçatränaren i slutskedet, någonting som fick Pinto att se rött och tvingas lämna matchen innan hans en påbörjat den. Guardiola såg dock till att laget kom ut väl fokuserat inför den andra halvleken, och då första halvleken bara bjudit på någon enstaka chans åt vardera håll så skulle det snart vägas upp.

Sergio Ramos var halvvägs ute i omklädningsrummet efter en synisk armbåge i ansiktet på en framrusande Messi i den 53:e minuten, men spanjoren klarade sig med en varning. Tyske domaren Wolfgang Stark fick till slut nog av hemmalagets fulspel, och när Pepe gick in med dubbarna mot Dani Alves gavs ingen pardon och portugisen gjorde Pinto sällskap på läktaren. Psykningarna fortsatte från marängerna, men när David Villa var nära att överlista Casillas var någonting i görningen.

Messis fäktades mot tjurarna från Real Madrid

76 minuter in i matchen löpte en nyinbytt Ibrahim Afellay förbi Marcelo och tryckte in bollen mot första stolpen mot en framrusande Messi som tryckte in 1-0 mellan benen på en chanslös Iker Casillas. Tio minuter var det dags igen; Barcelona höll lugnt bollen på mittplan när Messi skulle komma att göra ett av sina mest klassiska mål – efter att ha hämtat upp bollen från Busquets dribblade han av inte mindre än fem Realspelare innan han satte 2-0 och Bernabéu tystnades återigen.

Segern – mot sjukdomen
Returmötet på Camp Nou bjöd på mängder av förändringar i bortalaget medan Iniestas återkomst förpassade Keita till bänken där Oier Olazábal vikarierade för Pinto och kanske mest märkbart – Eric Abidal var tillbaka. Den första halvleken blev en kontrollerade tillställning där Barcelona kunde håll bollen med kontroll och skapa gott om chanser utan att för den sakens skull sätta Casillas i några särskilda trångmål. Real-målvakten fick dock spela upp sig när Messi och Villa plötsligt kontrande, och Davids fina bredsida räddades av en utsträckt vänsterhand från keepern.

Real Madrid hade haft ett giftigt inspel från Ronaldo under den första halvleken, men visade inte några riktigt segertakter. Portugisen fortsätta leda laget efter paus, men en billig filmning från Ronaldo gjorde att han av misstag fällde Busquets i ett läge där Higuain haft ett ypperligt läge att ta ledningen. Bara minuter visade Iniesta prov på sin passningsskicklighet när han kyligt väntade in Pedros löpning som tack var don Andrés touch gav kanariern ett friläge och 1-0 till Barcelona stod strax med stora siffror på Camp Nou.

Real Madrid kom igen efter att di María prickades stoplen och sedan osjälvisk låtit Marcelona ta hand om returen, men 1-1 i den 64:e minuten hjälpte laget föga. Jublet efter slutsignalen blev dock inte kvällens största, trots totalseger med 3-1 över ärkerivalen. Istället kom kvällens högsta jubel i den 90:e minuten när Carles Puyol lämnade ifrån sig kaptensbindeln, joggade av planen och gav årets största kram till Eric Abidal innan han fick göra comeback efter cancern. Att vara i final var stort – att Abidal var tillbaka var större.

Grande Abi var tillbaka efter sitt livs svåraste kamp

Dagen efter Barcelona säkrade även United sin plats i finalen som skulle spelas hemma i England. Schalke lyckades inte stå pall på hemmaplan mot de övermäktiga engelsmännen, och med 2-0 i ryggsäcken kunde man spela ut och vinna på Old Trafford med hela 4-1. Finalen 2009 skulle göras i repris…

Any 14/15

Dödläget bröts sent när Barça överraskade
Kvartsfinalförlusten mot Atletico året innan var överkommen, men Barcelona hade inte haft tur med lottning och efter att ha besegrat ettorna Cypern, Frankrike, Holland och England stod nu Tysklands dito på tur. Favoritskapet låg hade pendlat under turneringen, ett Real Madrid som var storfavoriter höll på att snubbla redan i åttondelen, men den stora utmanare Bayern haft ordentliga problem genom hela slutspelet. Samtidigt har Barça gått från klarhet till klarhet under våren, och man visst mycket väl hur viktigt det första mötet på Camp Nou skulle bli.

Pep tillbaka hemma - på besök

Det var också ett mycket känslomässigt möte med Pep Guardiola som återvände till sitt kära Barcelona som tränare för Bayern München, och medan hemmalaget hade hela laget tillgängligt så stod det tunga namn på skadelistan för tyskarna. Suárez öppnade piggast men lyckades inte överlista världens bästa Neuer. Tyska försvaret lyckades dock inte få kontroll på uruguayanen som sånär lyckades assistera Neymar, men trots en övertygande prestation från hemmalaget lyckades man inte slå hål på Neuer.

Den andra halvleken inleddes med en farlig frispark för Bayern efter bara ett par sekunder efter att Dani Alves rivit ner Lewandoski onödigt vid ett friläge. Frisparken blev dock resultatlös och Barcelona kunde fortsätta att kontrollera matchbilden utan att skapa alltför mycket. Med kvarten kvar till full tid satt fansen och undrade om det skulle bli något mål – det klev Lionel Messi fram. 1-0 i den 77:e minuten efter att han hittat en lucka till vänster om Neuer och sedan 2-0 tre minuter senare efter att ha snurrat bort Boateng så att fastnade i gräsmattan innan la Pulga kyligt chippade in bollen över Bayern-målvakten.

Suárez kostade sedan på sig att missa ett bra skott, men vad gjorde väl det när han i nästa situation lyckades få fram en kontringsboll till Messi som kunde förlänga till en djupledslöpande Neymar. Friläge en-mot-en och nu kunde till och med Neymar kosta på sig ett kallt avslut mellan Neuers ben, 3-0 och Barcelona ha avgjort dubbelmötet på 90 minuter.

MSN gav Barça en lugn semifinalretur
Luis Enriqué tog inga chanser utan mönstrade bästa möjliga uppställning även i returen i München. Tyskarna fick bästa möjliga start på matchen efter att Benatia ohotat fått nicka in 1-0 redan i den 7:e minuten, men vetskapen fanns fortfarande om att ett Barçamål skulle innebära att tyskarna behövde göra 5. Fram klev en magisk trio; Neymar stod i offside när Messi slog en djupledspassning ämnad för Suárez som enkelt hämtade upp bollen och rullade tillbaka in mot en omarkerade brasilianare, 15 minuter in och den tyska drömmen var slagen i kras. Medan bortalaget föll ner fortsatte trion att trycka offensivt, och Messi nickskarv nådde även denna Suárez som spelade vänster till Neymar igen. Brassen tog gott om tid på sig med mottagningen och hans tidigare oförmåga att missa givna lägen var som bortblåst när han tryckte in 1-2 efter 29 minuter.

Neymar och Suárez första finalplats är precis säkrad - och Messis tredje...

Bayern München kom tillbaka dubbelt upp i den andra halvleken, först efter en fin individuell prestation av Lewandovski som följde upp av ett 3-2-mål av Müller i den 74:e minuten. Dubbelmötet var dock avgjort, och besvikna tyska fans applåderade av sin hjältar för sista gången i Champions League för säsongen – men Barcelona hade precis säkrat ytterligare en biljett till Berlin.

Motståndet på allas läppar var Real Madrid, men ett välorganisterat Juventus visade sig tillbaka i den absolut världstoppen efter att lyckats följa upp 2-1-segern på hemmaplan med att kryssa i Madrid. Seger totalt med 3-2 och italinerna skulle åter få slåss om den vackraste pokalen...

Då var det slut i vår resa till Berlin… eller nästan i alla fall. Imorgon är det final, och vad kan då passa bättre än att se tillbaka på lagets senaste två triumfer; chocken mot favoriterna 2009 och herrarna på täppan 2011.

En liten påminnelse. När ni läser nästa krönika är det maximalt 14 timmar kvar till avspark…
Visça Barça