Rynninge IK - Vasalund
2 - 7

Sagan slut för den här gången

Athletic tog emot Olympique Lyonnais i Europa Leagues fjärde gruppspelsmatch med den enkla förutsättningen att seger är det enda som räknas. Efter en tapper insats kan det bara konstateras att det var aldrig riktigt nära.

Jaha då var det dags för ännu en kvalfylld kväll denna hattiga och ganska så mollfyllda säsong.

Athetic ställde ikväll upp med vad jag skulle kalla för Bielsas favorituppställning, termen once de gala som jag annars gillar reserverar jag numera för dom dagar när galaföreställningarna infinner sig och dessutom leder till seger.

Uppställningen var i alla fall:
Iraizoz i mål, backlinje med Aurtentxe(tack för att du är tillbaks men du borde få chansen på mittbacken), Amorebieta, Gurpegi och Iraola.
Mittfält med från vänster Muniain, De Marcos, iturraspe, Ander Herrera och Markel Susaeta samt på topp den i sylvass målform största överraskningen den här säsongen Aduriz.

Athletic gör som i bortamatchen och drar igång i ett riktigt bra tempo. Flyttar boll, flyttar motspelare och redan i den sjätte minuten rinner Muniain igenom på vänsterkanten, slår ett inlägg efter marken som ser lite misslyckat ut men där Lyon-målvakten Vercoutre tappar bollen när han ska rädda och bollen smiter så när in framför en framrusande Aduriz. Den efterföljande hörnan blir också farlig när Vercoutre boxar ut bollen till Ander som står strax utanför straffområdet och drar till på volley mot ett öppet mål, tyvärr smiter bollen utanför.

Athletic fortsätter sen att nöta på men utan några resultat vilket leder till att det blir som så många gånger tidigare den här säsongen. Lyon får hörna, både Amorebieta och Gurpegi missar spelaren(jag missade namnet) som skarvar till Gomis nickar in 0-1 från när håll. Tre mot två i försvaret, det är om inte oförsvarbart så i alla fall riktigt dåligt.

Athletic låter sig dock inte nedslås och Lyon kommer inte alls in i matchen på samma sätt som man gjorde på hemmaplan. Dock skapas inte dom där riktigt heta chanserna även om en del skapliga avslut dyker upp. Istället är det än en gång det skickliga Lyon och deras klasspelare som visar sig i halvlekens sista minut. Gomis går på genombrott och skjuter ett skott som räddas mycket bra av Iraizoz. Dock går bollen ut till, inte en av flera Athleticförsvarare, utan Gourcuff som stensäkert trycker in noll två. Ridå ner känns det som.

Athletic verkar dock inte låta sig nedslås utan kommer ut efter halvtidsvilan och fortsätter trycka på. Aurtenetxe som gjort en bra första halvlek har bytts ut mot Ibai och än en gång så känns det som det blir mer tryck i offensiven med Ibai på planen. Två hörnor vaskas fram på kort tid och på den andra vräcker sig Amorebieta fram mot Vercoutre i målet som endast lyckas få bort bollen till Ander som trycker in 1-2 redan i den 48:e minuten.

Athletic fortsätter att trumma på och i den 54:e minuten fäller Gonalons Aduriz strax innanför straffområdet. Tveksamt tycker en del experter, helt OK tycker jag som är rödvit. Aduriz tar själv hand om straffen och sätter säkert 2-2(äntligen har vi fått en straffskytt).

Matchbilden hänger i även om Lyon har en förmåga att lyfta sig när det behövs, lite det som kännetecknar ett klasslag och det tar bara lite mindre än 10 minuter från kvitteringen innan Lyon sätter trean i den 62:a minuten genom Lacazette. Målet har sin upprinnelse i att Fofana och Muniain jagar mot kortlinjen och Muniain försöker rädda bollen från att gå till hörna vilket, han gör. Problemet är att Fofana snor bollen och passar snett inåt bakåt till Lacazette som stänker upp bollen hårt, snyggt och otagbart för Gorka.

Efter 2-3 orkar inte dom rödvita resa sig igen. Man äger spelet men det blir inte dom där riktiga chanserna. Llorente byts in mot Aduriz och Muniain byts ut mot Isma Lopéz men inget händer egentligen och Lyon kan stänga matchen bekvämt.

Den här matchen gör egentligen Athletic riktigt bra. Problemet är att man blir straffad hårt mot ett klassmotstånd och även om bytet med Ibai in slog väl ut så kan jag verkligen sakna alternativplaner för Bielsa och den cynism som iblnad krävs för att vinna matcher. Det finns en uppställning och den kör man på tills man stupar. Han är lite som fotbollens Sven Dufva och inte ens Pep med sitt ”självspelande piano” var så taktiskt insnöad som den gode Bielsa.

Domaren idag fick 2/10 av Marca, lite för att dom tyckte att han gav Athletic straff för lätt men också för att han tydligen var allmänt usel. Jag undrar lite smått om dom aldrig sett en Primera-match.

Nu var det här äventyret sLlut, kanske kan det åtminstone ge oss en boost i ligan om man ska se en uppsida i eländet.

Laguppställningsmojängen som jag inte lyckats få bort är såklart helt tokig så jag ber om ursäkt på den fronten.