Sista dansen för Pep Guardiola
Det var då allting började...

Sista dansen för Pep Guardiola

Pep Guardiola kommer imorgon att leda FC Barcelona för sista gången. Han kommer att försöka leda laget till en finalseger i Copa Del Rey, den titel som han började sin fantastiska karriär med. Han kommer därmed att sätta punkt för en oförglömlig resa som har varat under nästan fyra år. Kommer vi att se Pep och grabbarna dansa för sista gången?

Många var vi som hoppades in i det sista på att Pep Guardiola skulle till slut förlänga sitt kontrakt med Barça. Men efter mycket om och men valde han till slut att offentligöra att denna säsong skulle bli hans sista. Mycket har sagts och nästan alla har yttrat sin åsikt om Peps beslut, men helt klart är att de flesta culés, om inte alla, sörjer att Pep kliver åt sidan. Men hur blev Pep Guardiola så populär som tränare och hur kommer det sig att publiken på Camp Nou applåderade laget, efter att ha förlorat först mot ärkerivalerna Madrid och dessutom åkte ut mot Chelsea i semifinalen av Champions?
 

 
När Pep blev vald som tränare för klubben 2008 såg de flesta det som en sista utväg för den dåvarande presidenten Joan Laporta. Man menade att Laportas sista kort var att satsa på en person som har varit så viktig för den katalanska klubben och därmed skulle det vara svårt att kunna kritisera hans val. Men kritikerna höll inte i sig och redan i inledningen när Pep meddelade att han varken räknade med Ronaldinho, Deco eller Eto’o, så höjde många på ögonbrynen. Helt klart behövde Barça förändringar i laget på den tiden, men att en ung tränare utan erfarenhet skulle ta dessa beslut kändes inte så behagligt för många i den stunden.

 
Efter att Eto’o lyckats med att göra en fantastisk försäsong med laget så bestämde Guardiola till slut att han kunde stanna (även om det till slut blev endast ett år) med tanke på hans motivation och inställning, det var ett beslut han inte skulle ångra. Jag kommer ihåg att jag var på plats när Barça lyckades vinna med 2-1 mot Boca Juniors i den årliga Joan Camper och just kamerunaren avgjorde i slutet. Spelarna hade presenterats innan matchen och Pep Guardiola pratade för hela Camp Nou för första gången. Med en nervös röst sa han: ”Jag vet inte om vi kommer att vinna, MEN, vi kommer att insistera, insistera och insistera. Gör er beredda och säkra era bälten, för ni kommer att ha det roligt framöver...” Jag tror ingen visste då vad som väntade.
 

 
Hursomhelst startade ligan och efter första matchen mot Numancia på bortaplan där laget förlorade med uddamålet, så kändes inte Peps start som det bästa. Trots att laget hade spelat riktigt bra under den matchen och Numancia hade endast haft ett enda anfall, så ville inte kritikerna slösa bort en enda sekund. Kritik haglade över Santpedors gåva till fotbollsvärlden. Självaste Pep skulle återkomma till denna period några år efter och nämnde att i en undersökning som hade gjorts efter den matchen, var hela 89 % skeptiska till att ha honom som tränare för klubben.

 
Men dock skulle inte heller den andra matchen ge nya hopp utan Barça lyckades endast med ett oavgjort resultat hemma mot Racing Santander. Men en ny spelare skulle introduceras i laget, nämligen Sergio Busquets. Jag kommer ihåg att han hade gjort över 50 passningar i den matchen och endast passat fel 2 av dessa... Redan från första början skulle Pep visa och agera som han själv ville och man såg klart och tydligt att för honom var spelarna från de egna leden minst lika viktiga som stjärnorna som Barça värvade.

 
Denna magiska mix är annars något som få klubbar förfogar över i fotbollsvärlden. Många andra klubbar har väldigt fina canteror, men har tyvärr inte förmågan att köpa in stjärnor och därför spelar oftast fin fotboll dock utan att kunna lyckas vinna något. Samtidigt finns många klubbar som har mycket pengar och som bara köper och köper och köper. Dessa brukar fungera under en kort period men så fort det uppstår diverse problem brukar de flesta av dessa inköpta spelar söka sig till andra klubbar som kan i sin tur erbjuda mer pengar. FC Barcelona har under en längre tid nu försökt och LYCKATS med denna mix som är nästintill oslagbart. Pep Guardiola har varit väldig ansvarig för den biten. Han har under sin tid värvat en del stjärnor och samtidigt lyft upp spelare från de egna leden och dessutom låtit dessa ha stor roll inom laget. Enligt mig är detta en av de största hemligheterna bakom denna magiska lag som Pep har varit ansvarig för under dessa år.
 

 
Det skulle dröja innan den tredje matchen där Barça skulle köra över Sporting med hela 6-1 på bortaplan och med ett spel som lovade gott inför fortsättningen. Xavi och Iniesta hade fått mer utrymme i Guardiolas Barça och bakom dessa spelade antingen den unga Busquets, eller den fantastiska Toure Yaya. Detta gjorde att Barças mittfält dominerade totalt matcherna och med en Messi i början av sin karriär, tillsammans med Eto’o och Henry, lyckades med att spela ut samtliga motståndare.
 
Barça spelade under Guardiolas första år en fotboll som få hade sett innan och med en fart, hunger och fantasi som det var svårt att stå emot. Madrid försökte som alltid men när det hade blivit dags för el Clásico på marängernas hemmaplan, skulle ”Pep Team” visa att man även kunde vinna i pressade lägen. Barça vann den historiska matchen med hela 2-6 på Bernabeu och lyckades den säsongen vinna samtliga titlar med ett helt fantastiskt spel. Pep hade satt sin prägel på laget som dominerade när det behövdes som mest och som spelade ut motståndare som hade historiskt sett varit väldigt svåra för FC Barcelona.
 
 
 
Åren gick men Barça slutade aldrig att vinna titlar och framförallt lyckades med den otroliga bedriften att höja sig ett snäpp för varje år som gick. Nya spelare värvades och andra stjärnor fick lämna då vår Mister inte ansåg dessa ha en bra inflytande i laget. En av dessa var ingen mindre än Zlatan Ibrahimovic som trots ett bra första år i klubben med bl. a ett härligt volleymål som avgjorde en el Clásico, fick tacka för sig. Detta skulle också komma att känneteckna vår Mister, oavsett hur stor en spelare var så var det han som bestämde i laget och många hade fått betala för det.

Tycka vad man vill om det och jag själv har varit kritiskt ibland till hans beslut, men faktum är att Pep Guardiola har hållit Barça i den allra högsta nivån under fyra år och gjort att kärnspelarna i laget har hållit samman och stämningen har varit på topp, både på och vid sidan om planen. Detta är verkligen inte enkelt i ett lag med så mycket press som Barça och speciellt när laget har vunnit så mycket som man har gjort under de senaste åren.
 
 
Hans vinnarmentalitet och ödmjuka inställning gentemot andra lag har gjort att spelarna har hela tiden varit på topp och på tårna som man säger i fotboll. Väldigt få matcher under Peps tid har laget spelat utan motivation eller intensitet. Man har vunnit de flesta matcher man har spelat och även förlorat vissa, men laget har alltid spelat med sin filosofi och en vilja att alltid försöka förbättra sig själva. Men alla sagor har tyvärr sina slut, och sagan om Pep kommer att ha sitt sista kapitel imorgon mot Athletic Bilbao i Copa Del Reyfinalen. Frågan är, kommer vi se Pep dansa för sista gången?
 
 
Helt klart är att vi har fått se Barça dansa med bollen och oftast har även bollen dansat med Barça. Laget har charmat en hel värld under dessa år och även haft en mycket speciell relation med sina fans, där för första gången som jag kan minnas, har publiken applåderat sitt lag trots den bittra förlusten mot Madrid och utslagningen mot Chelsea, som betydde att laget missade de två största titlarna för säsongen, nämligen ligan och Champions.

Men det är sättet man har spelat på under de senaste åren som folk minns och det är just därför ingen var besviken på laget. Ledsen, bitter och arg, men inte besviken över lagets insats. Detta är nog den största bedriften som Guardiola har lyckats med. Att fotboll är mycket större än att vinna, mycket större än endast titlar och att oavsett om man lyckas eller inte, så måste man alltid försöka. Som han brukade säga: ”Med tro, talang och mycket spring i benen är mycket möjligt”.
 
 
Så oavsett resultatet imorgon är jag otroligt tacksam och glad över det som Peps Barça har presterat under hans tid i klubben. Ronaldinho gav oss leendet tillbaka, Messi fortsatte på Dinhos linje och kommer nog göra det ett bra tag framöver. Men Pep Guardiola har visat att den bästa taktiken för en fotbollsmatch är varken 4-3-3 eller 3-5-2, utan det är att spela med hjärtat, med glädje och med en tro på sig själv och sin filosofi. På så sätt kan man bryta många gränser och kanske bli ihågkommen som ett av de allra bästa lagen som någonsin har spelat.


 
För min del kommer jag minnas mest av allt de soliga eftermiddagarna på ett Camp Nou som sakta men säkert fylldes innan matcherna, med Guardiolas favoritlåtar från både Coldplay och The Killers i huvudet, som har representerat Barças lag dessa år. Jag kommer komma ihåg Don Andres mål mot Chelsea på övertid, Barças utspelning av Manchester United i båda Champions Leaguefinalerna som man har vunnit under de senaste åren, 5-0 vinsten mot Mourinhos Madrid där en hel värld stod stilla en måndagskväll för att bjudas på den bästa föreställningen av dem alla. Jag minns Canal Plus kommentatorerna i Spanien som generellt sätt är till favör för Madrid, men som efter ett av Barças otroliga matcher sa att detta lag hade höjt sig över titlar och representerade med sitt spel något som betyder mycket mer än så och som gör det hela värd att ens titta på. Jag kommer komma ihåg Peps presskonferens innan matchen mot Madrid i semin förra året, där han för första gången svarade tillbaks mot Mourinhos anklagelser och samtidigt lyfte stämningen i Barçalägret som hade varit nere efter finalförlusten mot just marängerna. Jag kommer komma ihåg en tränare som har varit mycket mer än en sådan och som alla andra har haft både sina bra och dåliga sidor, men som framförallt har satt laget FC Barcelona alltid i första hand. Resultatet har varit det bästa lag jag någonsin har sett spela fotboll.
 
 
Allt började för nästan exakt tre år sedan med en Copa Del Reytitel mot just Athletic de Bilbao. Imorgon har laget chansen att på allvar avsluta en era på bästa sätt. Det kommer att bli en otrolig fotbollsfest mellan två fantastiska lag som båda spelar fin fotboll. Medan delar av Spanien koncentrerar sig på ifall folk kommer att bua eller inte när nationalsången spelas, så hoppas jag på att vi kan för sista gången se Pep, tillsammans med spelarna i Barça, dansa imorgon på Vicente Calderon…




Taher Mortezaietahero_m@hotmail.com2012-05-24 19:34:00
Author

Fler artiklar om Barcelona