Sjukt fegt – hälften förlorat
Rubriken handlar inte om Milans spel eller taktik, det handlar om med vilken inställning och brist på engagemang som de för dagen gulröda spelarna äntrade San Siro med. Det finns ett ordspråk som säger att friskt vågat är hälften vunnit. Tyvärr måste man säga motsatsen om Barças insats ikväll. Något mod existerade inte, och någon vinst blev det sannerligen inte heller.
Det är trots epitetet ”världens bästa lag” okej att göra en dålig match emellanåt, det händer alla lag – och individer också för del delen. Men det är inte okej att inte V.Å.G.A. Inte med det epitetet, och sannerligen inte mot ett överkomligt motstånd – varken för laget, spelarna eller tränaren.
Ikväll misslyckades samtliga inte bara med att vara modiga, de gjorde det på ett sätt som inte är anständigt FC Barcelona och dess fans.
De gjorde det utan ödmjukhet och vinnarmentalitet.
Jag betackar mig från de vanliga kommentarerna som spelare och tränare brukar använda vid förluster. Meningar som ”vi gjorde vårt bästa” eller ”vi krigade in i det sista” är det sista jag vill se på Twitter eller andra sociala medier. Snarare borde samtliga inblandade i stället sätta sig framför en TV och uppleva det som vi fans tvingades se under 90 långa och bedrövliga minuter. Efter det hoppas jag på en rejäl rannsakan, ett jävlar anamma och en revanschlusta som varar under nästkommande fyra matcher. Mindre är så kräver jag inte, och det känns faktiskt rimligt. I alla fall ikväll.
Tisdagen den 12:e mars är det dags för returmötet. Jag kommer vara där på Camp Nou, och jag kommer vara där med förhoppningar och en fortsatt tro på laget. Men med ett krav. Mod. För då är hälften vunnit. Frågan är bara om det räcker för att vinna hela.
