Sluta gnäll på domarna – njut av fotbollen istället!
Vem har fotbollsvärldens mest otacksamma roll? Är det spelare som vecka ut och vecka in sliter ut sina lungor i en defensiv mittfältsposition för att anfallarna ska kunna briljera? Eller är det målvakterna, vars misstag kan vara skillnaden mellan guld och silver? Nej, denna roll innehas av domaren. När korrekt beslut fattas innebär det ingen större uppmärksamhet, men när beslutet däremot visar sig vara felaktigt blir det ett herrans liv – helt i onödan...
Det finns alltid en längre förklaring
Det fanns en tid när jag kunde vara irriterad i en vecka på grund av ett domslut som gick emot Barcelona och kostade laget poäng. Det kunde handla om att Ronaldinho hade spelat fram Etóo till ett fantastiskt vackert mål som felaktigt hade dömts bort för offside, vilket innebar att matchen slutade 1-1. För det mesta hade Barcelona dominerat matchen spelmässigt och allt kändes så förbannat orättvist. Självklart var man ju tvungen att ta ut sin frustration på något och det självklara och enkla valet blev såklart domaren. För inte kunde det väl vara så att det oavgjorda resultatet berodde på Barcelonas oförmåga att utnyttja sina målchanser eller på brister i försvarsspelet?
Det är såklart alltid tråkigt när domaren avgör fotbollsmatcher, men jag har slutat att bry mig. Domarmisstag sker hela tiden, varje vecka, i varje liga och skulle fortsätta även om det fanns elva domare tillgängliga till varje match. Ibland gör domaren misstag som drabbar ditt lag, ibland är det precis tvärtom. Jag är övertygad om att det jämnar ut sig i längden, så varför ödsla energi i onödan när man dessutom slipper köpa en ny fjärrkontroll varje vecka?
Jag har ingenting emot diskussionerna efter matcherna. Var det offside eller inte? Var bollen över linjen? Borde det ha varit ett rött kort? Den här typen av diskussioner hör till fotbollssporten, men när tränare, spelare och fotbollsfans börjar skylla förluster eller förlorade ligatitlar på domarna anser jag att det har gått till överdrift. För oavsett hur dålig domaren har varit finns det alltid en längre förklaring.
Små, små marginaler – stora skillnader
Är det någon som minns hur nära det var att Barcelona hade gått till Champions League-finalen i Madrid för två år sedan? Klart ni gör. Jag kommer i varje fall aldrig att glömma det ögonblicket när Bojan satte 2-0 och skickade Barcelona till finalen. All min frustration förbyttes till en gränslös glädje, men bara i några få sekunder. Därefter var jag tvungen att se sanningen i vitögat. Barcelona var inte alls vidare till någon final. Bojans mål dömdes bort för hands i situationen precis före och Mourinho stod som segrare på Camp Nou. För mig var besvikelsen fruktansvärd. Enligt mig var det inte ens något att blåsa för. Barcelona borde ha gått vidare. Men när den värsta besvikelsen hade lagt sig började jag inse varför Bojans bortdömda mål hade varit så avgörande. Förklaringen var till och med enkel. Barcelona hade gjort en usel match i Milano veckan tidigare och tappat en ledning till förlust med 3-1. Det var därför Barcelona inte fick spela finalen, inte beroende på ett bortdömt mål i slutet av returen.
Visst, man skulle kunna prata om att Milito gjorde ett offsidemål i Milano veckan tidigare och att Bojans mål borde ha godkänts. Men den typen av resonemang håller aldrig. Milito blev för övrigt felaktigt avblåst för offside vid ett flertal tillfällen i samma match. Men framförallt är det väl ingen som har glömt vad som hände på Stamford Bridge ett år tidigare? Att Barcelona gick vidare efter den matchen är inget annat än ett mirakel. Barcelona hade alla tänkbara marginaler på sin sida och stod slutligen som segrare i finalen mot Manchester United. Bör vi Barcelonafans skämmas för den Champions League-titeln? Nej, självklart inte. Men kom då inte heller och klaga när marginalerna istället går emot Barcelona, som exempelvis mot Inter året efter. Sådan är fotbollen, det är bara att acceptera och gå vidare.
Ett annat tydligt exempel var när Tyskland slog ut England ur fotbolls-VM i Sydafrika. Lampards skott var en halvmeter innanför mållinjen, men dömdes inte som mål och beroende på detta domslut var England ännu en gång utslaget. Men var det verkligen hela förklaringen? Kan man inte lika väl påstå att Englands försvarsspel i matchens inledning, när Tyskland enkelt kunde ta ledningen med 2-0, var orsaken till Englands uttåg? Jo, som sagt, det finns alltid en längre förklaring till en förlust som handlar om lagets egna prestation. Att skylla försluter eller förlorade titlar på domaren håller helt enkelt inte. Det går att hitta alldeles för många motargument.
Barcelona bör fokusera på rätt saker
Om vi återgår till nutid anser jag att Barcelonas oavgjorda och mållösa match mot Milan i veckan varken berodde på gräsmattan eller på de uteblivna straffarna. Det var säkert många Barcelonafans som tog ut sin besvikelse på domaren efter matchen. Jag var också besviken, men inte på domaren utan på Barcelonas spel. Jag kan hålla med experterna om att Barcelona spelade bra i första halvlek, men det fanns aldrig något riktigt djupledshot mot Milans kompakta försvar, precis som mot Inter för två år sedan. Andra halvlek var rent ut sagt bedrövlig från Barcelonas sida. Jag anser att Milan gjorde en riktig bra match och Barcelona en tämligen svag. Svårare än så behöver det faktiskt inte vara att förklara varför matchen slutade 0-0. Hade Barcelona haft en bättre inställning under den andra halvleken är jag säker på att laget hade lyckats få in det så viktiga bortamålet, även utan domarens hjälp.
När jag dagen efter läste i tidningen att Barcelona vägrade att ställa upp på intervjuer efter matchen och lämnade in en protest till UEFA på grund av att Milan inte hade vattnat gräsmattan blev jag än mer besviken på laget i mitt hjärta. Lasse Lagerbäck valde att vinkla det till att det berodde på att Barcelonaspelarna är vinnarskallar. Det kan jag köpa till viss del, men jag anser att Barcelonaspelarna fokuserar på fel saker när de klagar på domaren och gräsmattan efter matchen. Fokusera på returmatchen på tisdag istället och se till att vinna den! Utan bortamål ser läget betydligt knepigare ut och det kommer med all säkerhet att bli mer spännande än vad som är hälsosamt för oss fans. Men jag hoppas att vi får se ett Barcelona som tar ut sin frustration över 0-0-resultatet genom att höja nivån på spelet avsevärt i returen – för det kommer att behövas.
Att hålla på ett lag handlar om känslor
Självklart hade en eller två straffar kunnat innebära ett helt annat läge inför returen och jag kanske är lite väl hård mot Barcelona. Men att hålla på ett lag handlar inte om att ständigt försvara sitt lag i alla lägen. Jag kan inte ställa mig bakom Barcelonaspelarnas reaktion efter matchen. Speciellt inte med tanke på att storlag som Barcelona, Real Madrid, Milan och Manchester United alltid får fördelar just för att de bara är storlag. Fördelar som de mindre klubbarna aldrig skulle ha en chans att få.
Att hålla på ett lag handlar istället om vilka känslor som infinner sig timmarna före avspark, när Villa avgör Champions League-finalen med ett skott i krysset, när Iniesta gör en tvåfotsdribbling, när Messi kopierar Maradonas sålomål från 1986 eller för den delen när Raul Tamudo dyker upp bakom Puyol och Márquez och med sitt mål skickar ligatiteln till Madrid.
Det finns redan många fina minnen från säsongen
Barcelonas säsong har varit som en berg- och dalbana. Oavsett om säsongen skulle summeras som titellös för Barcelonas del skulle jag ändå se tillbaka på den här säsongen med ett leende på läpparna. Vi har fått se helt fantastiska insatser mot Real Madrid, Valencia och Milan. Puyol har gjort mål på Bernabeu igen, Fábregas har återvänt och nya spännande spelare som Thiago, Alexis, Tello och Cuenca har emellanåt bjudit på fantastiska insatser som bådar gott inför framtiden. Sist men absolut inte minst (om man inte ser till kroppslängd förstås) har Messi redan gjort över 50 mål den här säsongen och slagit nytt klubbrekord.
Att säsongen inte riktigt har gått som önskat för Barcelona har faktiskt inneburit att jag ser fram emot matcherna ännu mer än de senaste säsongerna. Självklart betyder inte det att jag ser det som positivt när Barcelona förlorar – det känns alltid lika jobbigt. Men när laget man håller på bara vinner och vinner glömmer man bort att uppskatta segrarna, eftersom de bara blir ytterligare en i raden. När Barcelona nu genomgår en tuffare säsong känns segrarna på något sätt mer värdefulla.
Trots att avståndet har krympt talar det mesta fortfarande för att det inte blir något ligaguld för Barcelona den här säsongen. Men det kommer snart en ny säsong med nya möjligheter. Min uppmaning till Barcelonafansen är att inte skylla den uteblivna ligatiteln på att Madrid har haft tur eller att de får fler straffar än Barcelona. Detta eftersom Barcelona, förutom fantastiska prestationer, också har behövt ha marginalerna på sin sida för att vinna titlar de senaste åren. Dessutom har ju Real Madrid uppenbarligen varit bättre än Barcelona sett till hela säsongen såhär långt, så det är inte så mycket att snacka om egentligen.
Ikväll gästar Athletic Camp Nou och på tisdag är det Milans tur. Man kan se det som två matcher som är mycket avgörande för vart Barcelonas säsong kommer att landa. Eller så kan man välja att se det som två fantastiska fotbollsmatcher och bara njuta av fotbollen!
Visca el Barca!
