Malmö - Växjö2 - 4
Sporting Gijón – Barcelona 0-1
En hedersam förlust för Sporting som efter en tuff start växte in i matchen. Emellertid så var anfallsspelet alldeles för uddlöst och man var aldrig nära att nå en kvittering.
Sporting ställde hemma på El Molinón upp med en intressant 4-2-3-1 uppställning där Nacho Cases tog plats på innermittfältet i sin första start för säsongen. Lite överraskande var att gästernas tränare Pep Guardiola valde att spela med en trebackslinje trots att både Gerard Pique och Carles Puyol var utanför startelvan.
Inte oväntat så var det Barcelona som från första sekund tog kommandot i matchen och tryckte ner Sporting långt på egen planhalva. Mer uppseendeväckande var att hemmaspelarna inte hittade rätt i pressen och knappt fick röra bollen under de första tjugo minuterna. Som en följd av den matchbilden tog även Barcelona ledningen i den tolfte minuten genom Adriano. Målet föranleddes av stolpskott av Xavi och på returen höll sig Adriano framme med ett avslut som på grund av en touch på vägen ställde Juan Pablo.
I mitt tycke så genomförde Barcelona den första halvleken på ett väldigt smart sätt. De höll i bollen länge och fick på så sätt ner intensiteten i matchen, vilket i sin tur gjorde att publikens engagemang sjönk. Den fysiska och aggressiva matchbilden som Sporting försökte få till blev det intet av när Barca sänkte tempot och spelade säkra
passningar.
Det som hindrade en total överkörning var att försvarslinjen med Iván Hernández stod upp på ett föredömligt sätt. Flera gånger om använde man sig av offsidefällor som var väldigt effektiva, fråga bara David Villa. Offensivt så var Miguel De las Cuevas en pigg injektion, men oftast helt ensam i anfallen. Det bästa, och enda, läget fick Roberta Canella efter en passning från just de las Cuevas, men vänsterbackens låga skott räddades av Victor Valdes.
Den andra halvleken tog en ganska oväntad vändning när Sporting fick en bra start och äntligen kom in i matchen. Aggressiviteten höjdes flera snäpp och med hjälp av hörnor, frisparkar och inkast fick man till lite etablerat spel på gästernas planhalva. Under en stund höjdes tempot och det blev mer öppet spel, men tyvärr så lyckades inte Sporting utnyttja de ytor som fanns att anfalla på.
Varför matchbilden förändrades på det sättet kan ha berott på att Sporting höjde sig ordentligt, eller att Barcelona ändrade till en mer försiktig matchplan. Mina, något partiska, ögon är inne på det förstnämnda. Emellertid så ska det sägas att det i den andra halvleken var ett otroligt passivt Barca som beträdde El Molinón. Vid många tillfällen valde man att passa bollen i sidled eller bakåt fast att det fanns läge att attackera. Förvisso ledde det till ett stort bollinnehav men å andra sidan fick Juan Pablo stå oväntat sysslolös.
I slutet på matchen så kände Manuel Preciado att det fanns en liten chans till få med sig en poäng. Han bytte in Mate Bilic och försökte få sitt lag att ösa på framåt under slutminuterna. Barcelona var dock för skickliga och spelade enkelt av matchen till hemmalagets stora frustration.
Bäst i Sporting: Alberto Rivera. Den rutinerade innermittfältaren stod för en bra match och vann massor av andrabollar i den andra halvleken. Bidrog framförallt med sin tuffhet och sitt säkra passningsspel.
