Taktiken inför toppmötet: Tata vs Cholo
Till helgen ska den sista omgången av säsongens la Liga fullbordas innan serien vänder igen. Så vad bättre för match att avsluta med än ett klassiskt toppmöte mellan de lag som på samma poäng leder serien. Sensommarens supercupmöten vittnar om en på förhand tät kamp mellan två tränare som säkert redan har segerreceptet klart men som fortfarande slipar på de sista detaljerna. Inget får utlämnas till slumpen när serieledningen står på spel.
För att klargöra: Tanken är egentligen inte att göra en patenterad beta-analys av den taktiska biten utan snarare titta tillbaka på supercupen, ta med nuläget i beräkningarna och spekulera i hur matchbilden kan tänkas utvecklas när Antonio Miguel Mateu Lahoz blåser igång bataljen klockan 20 på lördag.
Risken finns att jag inte sitter med alla fakta på bordet, men då finns det ett kommentarsfält nedanför som kan användas för att förtydliga de saker som, av olika anledningar, inte har tagits med i de här artikeln eller som på något sätt känns fel.
Väl mött!
Spelarmaterial och tillgänglighet
Atlético Madrid
I skrivande stund har Simeone frågetecken för tre spelare. Dels gäller det innermittfältaren Mario som gått skadad en längre tid men som nu är delvis tillbaka i träning. Utöver denne finns det oro för mittbacken Godin, som har känning i låret samt vänsterbacken Felipe Luiz som dras med en ankelskada. De två sistnämnda skulle vara tunga avbräck för Atlético, som dock får ”tillbaka” högerbacken Juanfran efter att dennes gula kort mot Malaga (korrekt) upphävts.
FC Barcelona
Tata Martino har fått tillbaka både Messi och Valdés efter nyår, och den tidigare i sammanhanget långa skadelistan innehåller nu ”bara” Afellay, Cuenca, dos Santos och tredjemålvakten Oier. Ingen av dessa skulle dock vara aktuella för någon större involvering, så nog ser det bra ut.
Visserligen finns det en viss oro över den känning som Bartra ådrog sig mot Elche, men det verkar för tillfället inte vara något som ska hindra en plats i startelvan.
Neymar är, precis som Alves, precis tillbaka efter en släng influensa, här finns det största frågetecknet:
Är deras matchform tillräcklig för en startplats med bara 10 respektive 0 minuter i kroppen efter juluppehållet?
Laguppställningar och taktikval - dåtid
En återblick på första mötet i supercupen vittnar om att Simeone ställde upp med ett 4-4-2 på pappret som dock omvandlades till ett 4-5-1 i praktiken ute på (hemma)plan. Villa låg ensam på topp och försökte skära av ytan mellan Barcelonas mittbackar och pivote för att styra uppspelen till kanterna i stället (där det så klart är lättare att stänga in och bryta anfallsförsöken).
Diego Costa och Arda Turan låg sedan på var sin kant och tog ett stort defensivt ansvar när de såg till att ligga på rätt sida boll och dessutom följa Barcelonas offensiva ytterbackar hemåt i banan. Att lägga de två snabbaste spelarna på kanterna var ett uppenbart taktiskt drag från hemmatränaren som därmed såg till att utnyttja de ytor som så ofta uppstår bakom Alves och Alba.
Det var också så Atléticos mål uppstod.
Mittfälten för respektive lag bestod av tre innermittfältare vardera. Tiago, Koke och Gabi för Atlético, Sergio, Xavi och Iniesta för Barça. Ännu ett tydligt drag från Simeone i ett försök att göra det så trångt som möjligt i den yta där Barcelona älskar att spela loss Iniesta och Messi med triangelspel. I samband med detta såg de vitrödas spelare till att hela tiden ligga på ett avstånd till den egna backlinjen på 10-12 meter. Detta lyckades man väl med den första timmen för att sedan bli något trötta och mer och mer falla ner i knäet på mittbackarna. Tendensen var densamma även i returmötet.
Barcelona tilläts alltså äga bollen medan Atlético inväntade misstag och valde att inleda sin riktiga press först när Barcelona kom in en bit på offensiv planhalva. Detta försökte Martino utnyttja genom att be sina mittbackar, och då framför allt Piqué, att spela längre uppspel med crossbollar ut mot ytteranfallarna. Även om Pedro och Alexis inte vann den första bollen kunde resten av laget vinna andrabollen och på så sätt vinna mark offensivt.
I takt med att Barcelona pressade på och jagade kvittering och Atlético i sin tur blev tröttare kunde de blåröda utnyttja att Arda och Costa fuskade i defensiven. På högerkanten lyckades Xavi spela loss Alves i ytan bakom turken. Brassen valde ett högt och långt inlägg på bortre stolpen där en framrusande Neymar kunde knoppa in 1-1 målet. Vem som borde följt Neymar? Costa. Eftersom Juanfran låg i linje med mittbackarna som tvingats backa ner i knäet på målvakten.
Det handlade alltså väldigt mycket om att ha tålamod för båda lagen.
I Atléticos fall gällande att konstant ligga rätt och ha disciplinen att dels orka dels inte gå bort sig och tro på att kontringslägena skulle infinna sig.
För Barcelonas del gällde att invänta läge för tempoväxlingar och inte stressa fram lösningar & passningar som motståndarna kunde bryta.
Rävspel på hög nivå mellan två tränare som visserligen härstammar från samma land men som är två direkta motpoler när det gäller typ av tränarstil.
Barcelona och Martino gick vinnande ur striden den gången, men det var inte med några marginaler och nu är det ett enkelmöte som gäller vilket ger något andra förutsättningar.
Laguppställningar och taktikval - Nutid
Så – kan vi förvänta oss ett liknande scenario denna gång? Både ja och nej.
Atlético lär inte tumma på sin disciplin och det troliga är att Simeone åter väljer en form av 4-5-1 uppställning. Däremot tror jag personligen inte att argentinaren kommer slösa bort Diego Costa på en kant, utan spela skytteligatvåan mer centralt. Anledningen stavas just målproduktion och ju närmare målet brassespanjoren kan befinna sig, desto bättre. Han har allt några kilo att bära på den gode Diego.
På kanten är det i så fall läge att i stället spela Raul Garcia som gjort det kanon som inhoppare under säsongen och som borde kunna få chansen från start nu. Med en mer targetspelare på topp tror jag därför att Atlético kommer variera med längre uppspel och sedan flytta upp laget när Costa håller ifrån försvararna och håller i bollen. Gärna då genom att överbelasta en kant för att sedan fylla på centralt med Koke med flera.
Min magkänsla säger mig att Atlético nämligen kommer äga lite mer boll nu än de 25 % man hade i mötena i supercupen. Anledningen till det stavas inte så mycket Madrid utan mer Barcelona. Martino har tydligt indikerat att bollinnehavet inte är överordnat ett rakare spel, även om det med världens bästa passningsspel ofrånkomligt blir mycket bollinnehav ändå. Laget har utvecklats på denna punkt under hösten och ett tydligt bevis på detta är el Clásico där man inte hade något emot att kontringsstarka Real fick rulla boll på mittfältet.
Grundidén är densamma, men som sagt, det finns inget som hindrar att den mixas upp med ett rakare spel. Det viktiga när detta sker är dock att presspelet fortfarande fungerar, annars är det risk att matchbilden blir mer böljande och svårkontrollerat. Därför tror jag också att Xavi kommer starta då han har förmågan att just lugna ner laget och göra korrekta avvägningar i vilken typ av spel som man ska från punkt till punkt.
En viktig faktor som måste tas med i beräkningarna för båda lagen är en viss Lionel Messi. I supercupen togs han väldigt hårt av Atléticos försvar och raderades långa stunder ut ur matchbilden. Ju mer Barcelona kan involvera la Pulga, desto bättre är det. Det kanske blir så att Martino väljer att liksom mot det andra Madridlaget spela honom på en kant för att ge honom lite mer utrymme, och på så sätt kanske även få in Cesc i startelvan som central anfallare. Personligen tror jag emellertid att det är att göra argentinaren en björntjänst eftersom han så klart är oerhört spelsugen efter skadan och från en central position har läge att röra sig mer fritt. I mitt scenario kommer det att bli lite mer ytor denna gång vilket borde gynna världens bästa playmaker och målskytt.
De fasta situationerna måste också nämnas. Det är på dessa Barcelona haft mest problem och faktum är att fem av de tolv ligamålen laget släppt in har kommit i samband med hörnor. Det får inte bjudas för mycket på den varan med andra ord, Atlético har en medellängd på 183 centimeter sett till utespelarna, medan Barcelona endast når upp till 175. En avsevärd skillnad som Simeone säkert vill utnyttja.
Just den fysiska biten är den del där Barça väger lätt, och då gäller det i stället att vara snabb i tanke och fötter och utnyttja mobiliteten.
Förhoppningsvis kan det faktum att Martino haft möjlighet att rotera mer efter nyår vara till en fördel för laget.
Å andra sidan vågar väl inte Atléticospelarna springa mindre med tanke på hur mycket Cholo skriker utmed sidlinjen.
Om inte annat finns där lite energi att hämta när orken börjar tryta.
Slutligen är det aldrig fel att nämna domaren när det kommer till spansk fotboll. Förhoppningsvis får vi inte se så mycket av Mateu Lahoz men likväl kan det vara intressant at titta på vad han är för typ av rättskipare. I snitt visar han det gula kortet fem ggr per match, och är kanske den av de spanska domarna som inte blåser sönder matcher utan snarare låter spelet flyta på. Det gäller alltså för spelarna att inte stanna upp förrän visselpipan, hur mycket förfördelad de än känner sig.
Senast Lahoz dömde Barcelona var i 4-0 vinsten hemma mot Granada. Då blev motståndarnas Iturra (korrekt) utvisad efter två gula kort. Senast han dömde Atlético var i deras segermatch mot Real Madrid. Åtta varningar jämnt fördelade mellan lagen blev facit. Jag tror inte något av lagen eller tränarna ser någon nackdel med förbundets val av domare. Förhoppningsvis tycker de samma sak även efter matchen.
Summering
Till att börja med hoppas jag, och säkert många med mig, att båda tränarna har möjlighet att ställa sin bästa elva på plan från start. Fotbollsfans förtjänar det och det gör den spanska ligan också. Det lag som bäst kan hitta dynamiken mellan att vara trogna sin grundidé och samtidigt utnyttja motståndarnas svagheter kommer att gå vinnande ur striden. På pappret har Barcelona fler spelare som kan avgöra matchen, men fotboll är en lagsport och inte ens Messi kommer kunna rubba ett unisont Atlético om inte laget bakom honom gör en stabil insats.
Oavsett – jag räknar med ett tufft och underhållande möte på Vicente Calderon på lördag.
Må bästa laget vinna.
