Tio år sedan Guardiolas farväl

Idag är det ett decennium sedan Pep Guardiola lämnade FC Barcelona bakom sig och fortsatte sin karriär i Italien. Katalanen var som spelare en levande legend för klubben, men hans avsked blev inte som han hade tänkt sig.

Onsdag den 11 april 2001 började som vilken annan dag som helst för de journalisterna som dagligen följer Barças träningar och allt som rör klubben. Helt plötsligt går Josep Miquel Terés, presschefen för FC Barcelona, fram till reportrarna och meddelar att Pep Guardiola kommer hålla en presskonferens klockan 12.30. Ingen förstår någonting. Detta är första gången någonsin som Pep har kallat till en presskonferens och journalisterna börjar genast spekulera kring vad han ska säga.

Under träningen passar Guardiola på att prata med sina lagkamrater, förmodligen för att berätta för de om hans beslut innan han vänder sig till medierna. Reaktionerna är de väntade; förvånade ansiktsuttryck, omfamningar och en och annan som säger rakt ut: ”Vad synd! Pepino”, som Guardiola kallades för i omklädningsrummet, ”ska lämna”.

Pep anländer tio minuter försent till presskonferensen. Väl där meddelar han att det var dags att avsluta sin etapp i Can Barça. Han pratar om sin kärlek för klubben, om hur svårt det var för honom att ta det här beslutet och om att han samtidigt ser fram emot ett nytt äventyr utomlands. Dessförinnan hade Pep avslöjat till Gaspart att han vill lämna och presidenten gjorde allt i sin makt för att övertala Guardiola att stanna, men beslutet är taget. Det finns ingen återvändo.

Det dröjer inte länge förrän Peps lagkamrater och vänner inom fotbollen säger vad de känner om Guardiolas avsked. Luis Enrique hoppas att kaptenen ska få ”ett värdigt avslut” efter allt han har gjort för klubben. Rivaldo uttrycker sin respekt för Pep och tilläger att ”vart han än går kommer han ha Barcelona i sitt hjärta och förbli en culé”. Òscar García, idag tränare för klubbens Juvenil A och som mellan åren 1992 till 1997 delade omklädningsrum med Guardiola, sa att ”Barça kommer inte vara sig likt utan honom. Det känns som att en del av klubbmärket försvinner”.

En kuriös detalj är att el Mundo Deportivo skrev ett par dagar senare en artikel om fyra spelare som var tänkt som Guardiolas potentiella ersättare och där nämndes bland annat, naturligtvis, Xavi, som Pep själv hade utnämnt som sin ”naturlige ersättare”. Rochemback och Mikel Arteta var två andra kandidater, men de yngste av de alla var ingen mindre än Andrés Iniesta. Redan då var alltså Don Andrés med i diskussionen som en blivande A-lagsspelare. Stort.

Den 24 maj inträffade en tragisk olycka för el barcelonismo; lagets forne målvakt Urruti hade omkommit i en bilolycka (läs mer om honom och hans epok i Can Barça här). Tre dagar senare hade Barcelona en ligamatch mot Real Oviedo på hemmaplan och man höll en tyst minut till Urrutis ära innan avsparken. Dessvärre blev det ingen minnesvärd match för katalanernas del och man förlorade med 0-1, vilket innebar att man var fyra poäng bakom Valencia, som bevarade den sista Champions League platsen. Reaktionerna från läktarhåll var de väntade. Publiken uttryckte sitt stora missnöje mot spelarna och skanderade ”Urruti, sí, Peseteros, no!” – nej till legoknektar. Till och med Guardiola fick utstå bussvisslingar när han byttes ut istället för Petit.

Säsongen var på väg mot en katastrof och det i dubbelmärkelse med tanke på Guardiolas ofrånkomliga avsked i horisonten. Risken att lagkaptenens sista minne från Camp Nou skulle vara att bli utbuad var stor. En seger i Copa del Rey var den titelchansen och försöket att, någorlunda, rädda säsongen, men för att nå finalen var man tvungna att slå ut Celta de Vigo, som hade vunnit första mötet med 3-1 i Balaídos. I returen på Camp Nou lyckades laget inte vända på steken och matchen slutade 1-1. Man var utslagna och supportrarna visade återigen sin frustration och började lämna arenan.

Kvar på planen befann sig en bedrövad Pep Guardiola, som hade gjort sin allra sista match för FC Barcelona. Hans frispark i ribban var lagets enda riktiga målchans i andra halvleken. Från läktarna kunde man inte se några banderoller där man tog farväl till Guardiola eller tackade honom för allt det han hade åstadkommit. Ingen brydde sig. Ingen brydde sig om det faktumet att han aldrig mer skulle få beträda gräsmattan på Camp Nou. Ingen brydde sig åt att han hade tillbringat sjutton år i klubben från dess att han skrevs in i La Masia. Ingen brydde sig att han var en symbol för såväl Katalonien som Barça. Mitt i all eländet vände sig Luis Enrique till publiken och sa: ”Vad håller ni på med? Inser ni inte att det är Guardiolas sista match? Vet ni inte vad han har gjort här?”. Lucho, tillsammans med Sergi, går sedan fram till Pep och lyfter upp honom på deras axlar. De få culés som fortfarande befinner sig kvar på den väldiga arenan börjar applådera.

Så avslutade Guardiola sin etapp i Barcelona. En av de mest legendariska spelarna i klubbens historia sade hejdå under ljudet av blygsamma applåder från ett halvtomt Camp Nou och försvann sedan via bakdörren. Det tråkiga är att det förmodligen finns ingen annan grupp i världen som har kortare minne än fortbollssupportrar. Så länge spelaren presterar lyfter vi de till skyarna. När de inte längre är lika bra sparkar vi ner de. Guardiola vet detta, allt för väl tyvärr, och jag misstänker att detta kan vara en av anledningarna till att han inte vill stanna kvar i Barça under en längre period. Han vet att så fort laget inte fortsätter att vinna titlar kommer hans huvud vara den första att rulla, att supportrarna kommer vända sig emot honom. Han led som ingen annan när han lämnade för tio år sedan. Jag kan tänka mig att han inte vill gå igenom det igen.

För oss culés är det viktigt att minnas Guardiolas farväl som spelare och se till att de här scenerna aldrig upprepas igen den dagen då våra nuvarande fanbärare tackar för sig. Tanken att se Carles Puyol försvinna under liknande omständigheter som Pep var tvungen att gå igenom äcklar mig.

Guardiola förtjänade ett bättre avsked. Han fick inte det som spelare, men förhoppningsviss får han det någon dag som tränare.

Källor:
http://www.youtube.com/watch?v=brC0uEtkSdU