Tvivla aldrig på Puyol
Ifrågasatt, ofta skadad, men spelar alltid en betydande roll när Barcelona fortsätter sin jakt på nya titlar.
Inför matchen, på frågan om hur Pep skulle formera laget, la jag in en stor dos av tveksamhet om Puyol verkligen skulle starta. Mascherano som varit så bra under hösten borde rimligtvis gå före. Ingen vidare reflektion över detta. Direkt efter slutsignalen var det Iniestas insats som var den bästa. Ja, även Busquets gjorde en fantastisk match. De två var nog bäst (vilket ens mentala måste avgöra efter varje match). En natts sömn senare har åsikten reviderats och Puyol stoltserar på förstaplatsen.
Johan Orrenius, Expressen, skrev efter matchen: ”Puyol har varit slut i fem år nu, kanske mer. Han skiter i det. Och han bryr sig inte när folk säger att han inte har något gemensamt med Barças främsta artister.”
Svårt att slå huvudet mer på spiken. Kritiserad och ifrågasatt under ett par säsonger fortsätter han att leverera. Ofta kan hans brytningar och passningar se lite hafsiga ut och löpstilen är tveksam. Det ser helt enkelt inte estetiskt tilltalande ut. Men vad fan gör det?
Lördagens klassiker är blott 21 sekunder gammal när en sämre avvägd passning och några otursamma studsar inneburit att hemmalaget fått Bernabéu att explodera. Elva män firar, tio män deppar. Det finns däremot en som viftar med armarna likt en fågel på fultjack. När det är som tyngst så finns han där. Upp med huvudet Valdés, spela som vanligt och Valdés fortsatte att spela kortpassningsfotboll som om misstaget aldrig existerat. När Barcelona kämpar för att ta sig in i matchen är de med offensiva kvaliteter ständigt uppbackade av en 33-årig ihärdigt pådrivande mittback.
Ronaldinho sa för ett par år sedan att han alltid skämtade med Puyol om att han tar det som ett jobb. Att han älskar att vara kapten och att han föddes till att vara en. Han sätter alltid laget i främsta rummet. Bänkad i Champions League-finalen i våras, inbytt med några minuter kvar, men inte med några tecken på bitterhet. I stället. Ge lagkaptensbindeln till en Abidal som haft en kämpig vår och låt fransmannen lyfta bucklan.
Statistiken är dessutom tydlig. Under 2011 har Barcelona förlorat blott sju matcher. Gemensam nämnare för samtliga? Carles Puyol har saknats. När han och Piqué spelat tillsammans är Barcelonas facit 46 segrar, 9 oavgjorda och 0 förluster. Just Piqué har gång på gång påtalat sin kollegas betydelse för laget. Att Puyol är den som håller laget på tårna och även om man leder med 3-0 med sekunder kvar så skriker kaptenen allt vad han kan om han tror att laget tappat koncentrationen.
Till våren fyller Puyol 34 år och oavsett vad klubben vill är det oundvikligt att se framåt mot tideräkningen som börjar efter att kaptenen tackat för sig. Till dess tänker jag njuta av fulla drag och lova mig själv; tvivla aldrig på Puyol.
