Valencia-Barcelona 0-1
Barcelona reste till Valencia för en av säsongens tuffaste bortamatcher. Valencia inledde furiöst, Messi missade lite chanser och det såg ut som att lagen skulle få dela på poängen. Men så klev han fram, Lionel Messi, och skickade till slut in matchens enda mål.
Sin skadade rygg till trots fanns ändå Guardiola med laget på kvällens resa mot tre nya poäng. Och han hade verkligen funderat ut en annorlunda uppställning till kvällens match. Det blev någon form av gammaldags 3-5-2 med wingbacks. Emery på andra tränarbänken valde även han en någon otippat defensiv uppställning då han bänkade anfallsstjärnan Soldado.
Första halvlek
Hemmalaget är det lag som tillsammans med Barcelona tagit flest poäng under 2011 så det skulle definitivt inte bli en enkel resa mot fortsatt bibehållet avstånd ner till Madrid. Uppbackad av ett fullsatt Mestalla inledde de vita bäst och man tryckte tillbaka Barcelona då man startade matchen med en hörnkavalkad. Fyra hörnor innan klockan hade visat tvåsiffrigt.
Mitt i denna press uppstår ett aningen slumpartat läge då Messi kommer fri efter att ofrivilligt blivit assisterad av Tino Costa. Chans ett är ett dåligt avslut som Guaita räddar. Chans två är den påföljande returen som en av mittbackarna råkar få på foten och avstyr därmed ett mål. Chans tre är också ett tamt avslut från argentinaren och även detta avslut räddas av Guaita.
Barcelona växer alltmer in i matchen och efter halvtimmen spelad sätts Messi åter i ett friläge efter oerhört uselt försvarsspel av Dealbert. Han får ner målvakten och ska bara chippa in bollen i nät. Det såg inte ut att vara Messis kväll och bollen går ett par decimeter över ribbans överkant.
Matchens på förhand mest uppsnackade spelare var utan tvekan David Villa. Han fick två chanser att göra mål i den första halvleken. Om han var skärrad eller inte låter jag vara osagt, men kan kort och gott konstatera att han nog gjorde en av sina sämre insatser i den blåröda tröjan. Det är Barça som har de klaraste chanserna. Sett till spelet är det dock ganska logiskt att det är oavgjort när 45 minuter är spelade.
Andra halvlek
Avsaknaden av en ordentlig anfallare var stor vilket gjorde att Emery agerade redan i halvtid då den formtoppade Joaquin plockades av banan och in kom anfallsesset Soldado. Ett försök för att kunna hålla kvar bollen i anfallet. Precis som i inledningen av matchen startar Valencia även den andra halvleken på ett, för deras del, lovande sätt. Soldado hinner med att bränna en halvchans och även Mata samt Pablo är framme och testar Pinto. Dock utan resultat.
Guardiola, märkbart plågad av sina smärtor i ryggen, ser att Barcelona åter börjar få tag i matchen och plockar av den defensive Mascherano och slänger istället in Pedro, som för ovanlighetens skull fick inleda på bänken.
Matchen är av hög kvalitet även om det väldigt länge står 0-0 på resultattavlan. Men den lille nummer tio skulle få ytterligare en chans att näta. Efter en långboll och tveksamt försvarsspel av Stankevicius får Adriano fri fartled in i Valencias straffområde. Med en klassisk cruyffare vänder han bort sin försvarare och sätter in bollen mot en framstormande Messi. Guaita får händerna på bollen fast inte tillräckligt hårt och ett blytungt mål är ett faktum. 0-1 är ställningen med dryga kvarten kvar att spela.
Med vetskapen om att Valencia har haft för vana att vända var och varannan match på sistone kunde man knappast lugnt luta sig tillbaka i soffan. Det skulle dock visa sig att musten gick ur fladdermössen efter ledningsmålet. För även om man givetvis försöker att skapa något ser det ganska uddlöst ut och Barcelona kan tämligen enkelt hålla bollen utanför det egna straffområdet. När domare Iturralde väl sätter pipan i munnen är det lättade Barcelonaspelare som kramar om varandra. En oerhört tung seger är inkasserad.
Sammanfattning
Oron inför matchen skulle visa sig vara befogad. Valencia var taggade och man gick för seger vilket gjorde att matchen blev en väldigt underhållande historia. Även om det i slutändan bara blev ett mål var det en av de bättre matcher som spelats under innevarande säsong. Och tre poäng på Mestalla. Behöver knappast beskriva hur pass viktigt det är för fortsättningen av ligan va?
På spelarsidan gör både Busquets, i en något ovan roll, och Dani Alves en bra match. Både Xavi och Iniesta är däremot ganska bleka då de effektivt plockades bort av Valencias mittfält. Man hade ju förhoppningar om att David Villa skulle komma tillbaka och skicka in en eller två kassar på sin gamla hemmaarena men han var lika blek som Valencias tröjor. Och sen slutligen några ord om Lionel Messi. Man kan tycka att han är en egoist ibland. Det går att förklara med ordet bortskämd. För det går inte att snacka bort 43(!) mål och då återstår det cirka tre månader av säsongen.
Avslutningsvis några ord om Joachim Björklunds insats som kommentator. Jag har många gånger gnällt på Canal+ under säsongen. Befogad kritik dessutom. Men när man gör något bra så ska det också skrivas. Björklunds insiktsfulla inlägg kring Valencia och den spanska ligan i allmänhet är riktigt bra TV. Fortsätt så.
Härnäst väntar Zaragoza på lördag och därefter Arsenal i Champions League. Nu kör vi!
Barcelona: Pinto; Alves, Piqué, Abidal, Adriano (Maxwell m.83); Mascherano (Pedro m.63), Busquets, Xavi; Iniesta (Keita m.87), Messi, Villa
Valencia: Guaita; Stankevicius, Dealbert, Ricardo Costa, Alba; Joaquin (Soldado m.46), Tino Costa (Isco m.85), Banega, Pablo, Mathieu (Jonas m.82); Mata
Gula kort: Busquets, Messi, Tino Costa, Alba, Pablo, Soldado
Mål
0-1 Messi, min 77