Vi står i evig skuld till Xavis mamma
En varm junidag 1972 är två väninnor ute på en promenad, när de plötsligt ser en gemensam vän komma i motsatt håll. Den ena av de ber den andra att gå fram och fråga hur hennes förre detta pojkvän mår, då den unge mannen som kommer mot de är vän med honom. Maria Mercé Creus går med på att göra det. Hon känner ju trots allt Joaquím Hernández sedan barndomen och det var ett bra tag sedan de träffades. Efter en snabb hälsning beslutar sig Maria Mercé att inleda samtalet med ett ämne som hon med säkerhet vet kommer fånga Joaquíms intresse: ”Har du hört det senaste om Barça?”
Pojken och morfadern
Det är historien om hur Xavis föräldrar blev tillsammans. Sedan första dagen har FC Barcelona funnits närvarande inom familjen. Båda föräldrarna, samt Xavis syskon är culés, vilket han också naturligtvis blev. Redan vid en tidig ålder kom fotbollen att spela en stor roll i hans liv. Vid fyra års ålder började han lira med sina två äldre bröder. När han fyllde fem skrevs han in i en lokal fotbollsskola. När han var blott sex år gammal ville Oriol Tort, Barças legendariske scout och ungdomstränare, skriva in honom i La Masia. Med 11 år blev det ett faktum.
Men innan Tort klev in i handling fanns det en annan man i Xavis liv som kom att betydda mycket just när det gällde barcelonismo; hans morfar, Jaume. Han älskade att skämma bort sina barnbarn och med tanke på hans förflutna som fotbollspresident för en lokal katalansk klubb, Sant Josep de Terrassa, var han övertygad om att han hade ett bra öga för att upptäcka framtida stjärnor.
Det dröjde inte länge förrän han fick upp ögonen för i synnerhet ett av sina barnbarns fotbollstalang. Redan när Xavi var sex år gammal vände sig Jaume till Joaquím och sade: ”Din son ser riktigt lovande ut, någon dag kommer vi se honom i Barcelona”. Med tanke på Xavis då unga ålder skakade hans far på huvudet åt den kommentaren, men inget kunde rubba morfar Jaumes övertygelse beträffande sin spådom. När han mötte på andra föräldrar, som också hade sina barn inskrivna i samma fotbollsskola som Xavi, bröstade han upp sig och sade: ”Mitt barnbarn kommer att spela för Barcelona en dag”. Xavis mamma blev upprörd över att hennes far enbart valde att lyfta fram Xavi och sade till honom att inte favorisera något av barnen eftersom alla hennes tre söner spelade fotboll. Morfar Jaume svarade tillbaks: ”Bli inte sur, men Xavi har någonting unikt. Jag vet inte vad det är, men han sticker ut är mängden”.
Jaume var utan tvekan den största culé i Xavis familj och även den mest inbitna antimadridistan man kan tänka sig. Han hatade huvudstadslaget så pass innerligt att han brukade köpa AS dagen efter en Madridförlust, bara för att med skadeglädje läsa igenom tidningen. Han ville inte ens att hans barnbarn skulle umgås med maränger. ”Prata inte med de där, de håller på Madrid” brukade han säga till Xavi och hans bröder när han såg en unge gå förbi med den vita tröjan.
En dag satt hela familjen hemma och tittade på en match med Real Madrid och Joaquím började berömma la Quinta del Buitre för deras sätt att spela. Det skulle han inte ha gjort för att det hela slutade i ett stortgräl där Jaume skällde ut honom för sin kommentar och kallade honom dessutom för en ”anticulé”. Jaumes dotter, Maria Marcé, var minst lika mycket culé som sin far och det är tack vare det som Xavi valde att stanna kvar i Can Barça.
Budet från Milan
Efter succén i U-20 VM i Nigeria 1999 fick Xavis far ett samtal från sin agent. Han informerade att Adriano Galliani, vicepresidenten i Milan, ville träffa Joaquím med syfte att försöka köpa loss Xavi. Mötet sker i ett lyxhotell i Barcelona. Galliani anländer med en advokat och två livvakter. Han plockar fram ett papper och börja skriva ner siffrorna för övergången; ett fyra årskontrakt med en årslön på drygt 18 miljoner kr (på den tiden tjänade Xavi ca 2 miljoner kr i Barça). Dessutom erbjöd Milan ett hus med fyra betjänter och för att runda av hela dealen en summa på 30 miljoner kr som Joaquím och agenten kunde dela på tillsammans.
Som om det inte var nog plockade Galliani fram en handskriven lapp som Alberto Zaccheroni, Milans tränare, hade ritat ihop. Lappen visade hur Zaccheroni hade tänkt ställa upp med en 4-2-3-1 formation där Xavi skulle spela från start på mittfältet bredvid Albertini.
När mötet var avklarat ringde Joaquím genast upp sin son. Till en början kunde han knappt få fram några ord, men till slut fick han fram sitt budskap: ” Jag har ett erbjudande man inte kan tacka nej till i mina händer”. Xavi befann sig då på en landslagssamling med det spanska U-21 och man bestämde sig därför för att prata i lugn och ro om saken när han återvände till Barcelona. Den natten kunde Xavi inte sova. Hjärnan sa till honom att acceptera erbjudandet, medan hjärtat beordrade honom att stanna.
Väl hemma i Barcelona samlades hela familjen i vardagsrummet för att diskutera saken. Fadern och syskonen var eniga; de säger till Xavi att packa väskorna och åka till Milano. Med tanke på att Guardiola var given i startelvan för Barcelona och fortfarande endast 27 år gammal var det otänkbar att Xavi skulle få spela varje match den närmsta tiden. Då reste sig Xavis mamma upp och sade ”Nej, nej och åter nej. Xavi, du ska stanna och punkt slut. Jag är övertygad om att du kommer lyckas i Barcelona om du stannar”.
Moderns hot
Medan Xavi fortfarande inte kunde bestämma sig, fortsatte tvisterna mellan familjemedlemmarna. För varje argument som Joaquím och barnen som drog upp, kontrade Maria Mercé tillbaks med ett dussintals anledningar till att Xavi borde stanna. Till slut fick hon nog och släppte bomben: ”Om Xavi lämnar så skiljer jag mig”. Xavi insåg då hur hans framtid skulle se ut. Han lugnade ner sin mamma och berättade att han tänker fortsätta i Barça.
Så nära var det alltså att Xavi lämnade klubben och vi har ingen annan än hans älskade mor att tacka för att han stannade. Hade det inte varit för henne hade Xavi aldrig nått upp till den statusen han har idag inom Barça, han hade aldrig överträffat sin läromästare Guardiola och han hade aldrig kommit upp till 550 spelade matcher för klubben. Legend och historiskt. Efter att han hade spelat sin 549:e match och tangerat Tarzán Miguelis rekord sade David Villa att när han lägger skorna på hyllan kommer han kunna skryta om att han fick spela tillsammans med Xavi. När jag blir äldre kommer jag skryta för de yngre generationerna att jag fick njuta av att se Xavi spela.