Villarreal-Deportivo 4-3
Efter en svängig och småtrevlig match lyckades Villarreal få nästjumbon Deportivo på fall. Turken Nihat blev matchhjälte med två läckra mål.
Efter ett långt och för Villarreals del mycket lägligt vinteruppehåll startade ligan om igen på el Madrigal. Nyfiken var man på om hemmalaget fixat till sin form och specifikt sitt trubbiga anfallsspel som knappast skrämde någon strax före jul. En hemmaseger mot ett uddlöst och tämligen pjåkigt Deportivo, kändes som ett måste i kampen om europaplatserna.
Villarreal kom till spel med än tämligen förväntad startelva. Enda överraskningen var Josemi, relativt risig högerback, som tagit platsen från vanligtvis spelande Angel och Javi Venta.
Deportivo å sin sida tvingades rota djupt bland b-lagsspelare och junisar för att ens få ihop till en matchtrupp, då en skock ordinarie var skadade medan andra rykt ihop i ett illa tajmat råkurr.
Reserver till trots; nog var det bortalaget som startade bäst. Med småfyndigt passningspel sprang man åttor runt yrvakna hemmaspelare och redan i den fjärde minuten kunde Riki sånär ge Deportivo ledningen. Dennes skott från vänster i straffområdet gick dock över, efter att först lite lätt snuddat vid ribbans överkant.
Deportivo fortsatte i optimistisk stil, utan att för den sakens skull skapa ofantligt med målchanser. Villarreal däremot, uppträdde lika harmlöst och halvhjärtat som man avslutat hösten. Inte ens intentioner till målchanser fanns, ty i vägen stod ett lågt stående men aggresivt spelande bortaförsvar och snodde bollen.
Att det var bortalaget som skulle ta ledningen var således inte ologiskt. I 27:e minuten knorrades ett inlägg in från högerkanten som Pablo Amo just skulle till att nicka på mål, då Josemi dök upp likt gubben i lådan och vräkte ner bortaspelaren. Åtminstone enligt domaren, som bestämt pekade på straffpunkten. Fram klev rutinerade Sergio, som enkelt placerade bollen i det hörn som Viera inte låg i.
Villarreal skulle dock inte behöva ligga under alltför länge, det såg domaren och Nihat till. Turken slog en frispark som träffade Adrians hand, och domaren passade på att kompensera sitt tidigare tveksamma domslut på klassisk spanskt manér. Fram till straffpunkten klev en dittils osynlig Rossi och smekte upp bollen i klykan. Frågan är om spanska ligan sett en säkrare straffskytt sedan Mendieta flydde iberiska halvön.
Sedan hände inte mycket mer i halvleken, annat än att Nihat bjöd på årets hörna (har den landat än?), att Adrian bicicletade Josemi i skallen, samt att stureplansprofilen Filipe lyckades kasta tidernas kortaste långa inkast (tog sats för kung och fosterland, men nådde knappt över straffområdsgränsen och prickade Senna rakt i skallen).
1-1 stod sig när domaren blåste till pausvila.
En biskvi och en kopp te senare var det dags för andra halvleken, en som knappast skulle komma att gå till historien som tidernas tråkigaste. Den började dock föga inspirerande, med trögt passningstempo från båda håll. Ett mål skulle behövas, satt man och sade till sitt enda sällskap, en försvisso stilig men ack så knäpptyst planta. Och ett mål fick man, ett bortamål till råga på allt, av den för dagen ytterst offensiva mittbacken Pablo Amo. Detta inpetat i öppen kasse från en meter, efter en tilltrasslad situation efter hörna där folk nickat till höger och vänster varefter Riki misslyckats med en cykelspark så att bollen tursamt funnit Pablo. Köp en lott.
Därefter gjorde Pellegrini kvickt två uppenbara byten. Först fick en blek Bruno linka av med svansen mellan benen, utvisslad av en kräsen hemmapublik. In i hans ställe sprang Cani som en kalv på grönbete.
Minuterna senare var det Pires tur att lämna banan. Fransmannen, som sällan setts slöare, ersattes av danske måltjuven Tomasson. Full fart framåt beordrades.
Med friska offensiva krafter på banan lät heller inte kvitteringen vänta på sig. Senna, som redan bränt tretusen skeva distansskott, drog ett till utanför.
Trodde alla utom målvaksreserven i Depor, unge Fabricio, som såg sig tvingad att vidröra bollen. Returen stöttes istället rakt till Nihat, som i öppet mål knappast kunde missa. 2-2, man tackar.
I minut 68 tog sedan hemmalaget ledningen, och som man gjorde det. Cazorla slog en fullkomligt genial pass, som självaste Riquelme hade varit stolt över, ut till en fristående Nihat strax innanför straffområdsgränsen till vänster. Turken å sin sida ville inte vara sämre, utan drog till med ett lika briljant skott, då han böjde in bollen i borte krysset. Bara att njuta, så sanslöst vackert.
Men visst fan, det är ju Spanien, och då ska ju domaren visa upp sig på styva linan. Mitt i skönliret dök herr domsnut upp och avgjorde matchen, då han ytterst tvivelaktigt skänkte Tomasson en straff. Som lök på laxen gavs syndaren Pablo Amo ett rött kort och Tomasson sköt straffen i mål. Rakt upp i krysset, som sig bör på el Madrigal.
Därefter spelades matchen av utan större dramatik, fram till övertidsminuterna då mexikanen Guardado bjussade på en snillrik lobb över en chanslös Viera. Fantastiskt läckert. Reduceringen kom dock försent, ty sedan blåste domaren hyfsat dubiöst av matchen illa kvickt efter bara 2 tillägsminuter. 4-3 blev slutresutatet.
Villarreal: Viera; Capdevila, Cygan, Fuentes, Josemi; Cazorla, Bruno (Cani 57), Senna, Pires (Tomasson, 64) ; Nihat, Rossi (Josico, 74)
Deportivo: Fabrici, Amo, Coloccini, Guardado, Filipe, Lauré, de Guzman (Verdu 76), Sergio, Rodriguez, Adrian (Tejada 62) , Riki (Bodipo, 70)
Skott: 13-12
På Mål: 7-4
Hörnor: 1-4
Offsides: 1-4
Bollinnehav (%): 65-35
Röda Kort: 0-1
Gula Kort: 1-3
