Efterfest: Espanyol – Villarreal 0-0
Efter högoktanig underhållning i form av Madridderby (derbyn är alltid bra), där marängerna med Royston Drenthe och Gonzalo Higuaín i spetsen skamligt fixat tre poäng till Real, fanns det tre lag på 16 poäng, varav Valencia och Villarreal hade en match mindre spelad. Först ut av ligaledarna var den gula u-båten som gästade Espanyol sent på kvällen.
Efter ett ganska tråkigt landslagsuppehåll var det så äntligen dags för svinbra fotboll igen. Villarreal, med en fantastiskt fin inledning på säsongen, var föremålet för mina förhoppningar om en konserverad form. Espanyol hade en uppåtgående trend efter 2-2 på bortaplan mot Real Madrid, och nu väntade ytterligare en i raden av svåra matcher för Barcelonaklubben på senare tid.
Matchen inleds lite trevande av båda lagen. Villarreal utan några av sina största kreatörer – Nihat, Ibagaza (skadade), Cazorla och Mati (bänkade), som efter en fantastisk insats mot Argentina säkerligen är tänkt till Aalborg-matchen i veckan – har den första farliga chansen efter att Rossi dribblat igenom Espanyolförsvaret och slagit in en boll parallelt med mållinjen, men Llorente lyckades inte få tillräckligt mycket fot på bollen för att kunna stöta den i mål.
Efter att Pires snappat upp bollen på offensiv planhalva men sedermera deltagit i ett misslyckat väggspel, så börjar Espanyol växa in i matchkostymen. Men det händer inte värst mycket farligt åt något håll förrän Rossi skickar iväg en projektil mot Espanyolmålet, men bollen far precis utanför Kamenis högra stolpe.
Två minuter senare sätter nog de flesta Villarrealfans hjärtat i halsgropen när Raul Tamudo skarvar en frispark från den fantastiske De La Peña i mål. Men, linjedomaren är uppe och viftar med flaggan för offside, ett beslut som styrks av teverepriserna.
Även nästa gång det är fara och färde vid Villarrealmålet är De La Peña inblandad. Från ungefär 19 meter får han tid att sikta och nästan ta sats, och skickar iväg en lurig boll mot Diego Lopez högra kryss. Spanjoren, som bara släppt in två mål den här säsongen, stod dock väl placerad och kunde enkelt ta in bollen.
Halvleken karaktäriseras ändå av nästan-chanser. Båda lagen försöker sig på ett ganska så snabbt djupledsspel, men försvararna har en bra dag idag. Men sista ordet var inte riktigt sagt än, för i den 45 minuten hittar Pires in med ett inspel från högerkanten, som möts av Rossi på ett högst konstnärligt sätt. Italienaren, som i veckan debuterade i gli azzurri, skarvar bollen med högerfoten på ett sådant sätt att Kameni bara kan stå och titta på medan bollen seglar… bara någon decimeter utanför dennes högra stolpe!
I halvtidspausen tänker jag på hur vi påverkas av i inledningen nämnda offensiva krafter som saknas på planen. Pires och Rossi får dra tunga lass själva då Cani mest spelar alibi och Bruno och Senna har fullt upp med att hålla koll på De La Peña. Espanyol verkar ha en förkärlek för att försöka chippa fram djupledsbollarna. Hur som helst; 0-0 är mycket bättre än förra årets bottennapp på olympiastadion i Barcelona – då stod det 3-0 till hemmalaget vid samma tidpunkt.
Andra halvleken börjar med kontrovers. Giuseppe Rossi dribblar, dribblar, dribblar och gör bort några Espanyolmittfältare. Han tar sig in i straffområdet och möts av en smärre mur av Espanyolspelare omkring sig, och tar därför beslutet att ja, vad tusan, nu är det dags för ett avslut. Rossi skickar iväg en vänster bredsideliknande sak ämnad för just vänstra delen av målet, men i vägen kommer Espanyolspelare, som väntat. Rossi ropar på hands, men spelet fortgår. När vi sedan får se reprisen är det otvetydigt att bollen tar på en utsträckt Espanyolunderarm, i straffområdet. Straff hade varit det rätta alternativet, men herr Borbalán måste ha varit skymd, för u-båten får inget med sig. Surt.
Annars fortsätter lagen som i första halvlek. Många lägen till chanser, men inga direkt farliga skott. Villarreal satsar på kontringar och snabba anfall, men fastnar ofta kring straffområdet. Espanyol fortsätter att förlita sig på De La Peñas briljans i djupledsspelet. Llorente agerar target när Villarreal väljer att sätta upp långa bollar, något han gör med blandade resultat.
Så kommer bomben. Espanyol anfaller, och bollen spelas fram till Raul Tamudo som rivs ned av Capdevila. Domaren pekar på straffpunkten! Villarrealspelarna omringar genast domarna och menar på att förseelsen skedde utanför straffområdet, eller att det inte skedde någonting alls.
Därom tvista de lärde. Det är ingen tvekan om att Capdevila nog river ned Tamudo, men var skedde egentligen nedrivningen? Capdevila står klart innanför straffområdet, Tamudo har fötterna någon decimeter utanför detsamma. Men hans överkropp, den Capdevila sliter i, befinner sig säkerligen precis ovanför straffområdesgränsen.
Jag tycker om att läsa regelboken och kunna en massa nördgrejer, som att man inte kan bli offside på inspark (när ska lag börja utnyttja det?), men jag har inget bra svar på just den här frågan. Utgår därför från att Borbalán har rätt i sin bedömning och sätter min tillit till Diego Lopez som straffmålvakt.
Raul Tamudo tar hand om straffen själv. Han springer fram mot bollen, klipper till. Det är en riktigt bra slagen straff, men Diego Lopez är ännu bättre. Villarreals #13 sträcker ut hela sin längd och gör en sanslös enhandsräddning nere i högra hörnet, 0-0 står sig!
Några minuter senare får även Kameni visa upp sig från sin bästa sida, efter att ha avvärjt två ruggigt farliga lägen. Först ett inspel från vänster som han kastar sig ut på och räddar, men inte bättre än att bollen är på väg in mot eget mål. Kameruanen hinner dock upp bollen precis innan mållinjen.
Bara minuten senare kombinerar sig u-båten elegant fram. Javi Venta slår in bollen i straffområdet till en felvänd och inbytt Guille Franco, som elegant klackar bollen till Pires som kommer i fart och skottfintar ned en Espanyolback till marken och står öga mot öga med Espanyols panter till målvakt. Pires skjuter från nära håll, men Kameni reflexräddar ut bollen till hörna, en hörnspark som blir resultatlös.
Det här är matchens stora bytesperiod och medan båda lagen är lite på sin vakt efter den senaste tidens händelseutveckling så byts lite manskap. Altidore kommer bland annat in för Llorente, men hinner inte uträtta så mycket.
De båda lagen har varsin halvfarlig chans till. De La Peña lyckas tillslut med en av alla sina djupledsbollar och Raul Tamudo verkar för en sekund ha blivit serverad ett friläge. Men han kommer ur vinkel och ur läge tack vare Diego Lopez som kommer ut suveränt och täcker av. Tillslut avslutar Tamudo med någon sorts chipp som inte är i närheten av att gå in.
I 90 minuten får sen Villarreal frispark 25 meter från mållinjen efter att Bobby Pires blivit neddragen. Senna – vem annars? – kliver fram och drar på. Frisparken är dock inget extraordinärt, utan Kameni kan enkelt ta in bollen i skopan. Señor Borbalán blåser av efter fyra minuters tilläggstid och 0-0 känns som ett ganska rättvist resultat, även om Villarreal var det mer spelförande laget.
Och om vi hetat Real Madrid eller Barcelona hade vi kanske fått både en straff för handbollen på Rossis skott och sen en till när, tja, Guille Franco snubblade på en Espanyolbacks ben. Men vi är Villarreal, den gula u-båten, och trots uteblivna straffar leder vi ligan inatt.
Espanyol – Villarreal 0-0
Espanyol: Kameni – Sanchez, Jarque, Pareja, Beranger (Lacruz 89’) – Moisés, Martinez (Angel 80’) – Luis Garcia (Coro 72’), De La Paña, Nene – Tamudo
Villarreal: Diego Lopez – Javi Venta, Gonzalo, Godin, Capdevila – Cani (Cazorla 64’), Bruno, Senna, Pires – Rossi (Guille Franco 72’), Llorente (Altidore 80’)
Varningar Espanyol: Martinez, Luis Garcia, Moisés
Varningar Villarreal: Bruno, Senna
Skott: 6 - 12
Hörnor: 4 - 7
Bollinnehav: 44% - 56%
Matchstart: 2200, lördag 18 oktober 2008
Spelplats: Olímpic de Montjuic Luís Companys, Barcelona
Domare: Fernández Borbalán
Källor: Marca.com , AS.com
