Gulbollen 2008
Vi på Villarrealredaktionen är stolta över att kunna presentera 2008 års sanningar i fotbollsvärlden. I ett sammanfattande inslag som fransmännen kallar Le Ballon de Jaune, engelsmännen The Yellowbally och tyskarna Der Gelball, redovisas här bland annat vem som egentligen varit bäst det gångna året, vem som kanske borda byta frisör lagom till 2009 och vem som borde göra fler mål, av andra anledningar än själva matchresultatet. Ärade läsare, välkommen till Gulbollen 2008!
Årets Spelare
Själva Gulbollen, tilldelas en spelare som varit bäst under årets gång.
Jacob: Marcos Senna! Med risk för att som Villarrealist vara partisk vill jag därför lägga fram mina fullt objektiva argument för att stödja mitt påstående om att brassespanjoren är det senaste årets bäste fotbollsspelare: Senna har varit La Ligas kanske bäste mittfältare i två-tre säsonger (det krävdes ett EM-slutspel för att göra folk uppmärksamma för hans namn) och förra säsongen var inget undantag. En komplett fotbollsspelare som förra året var kapten och dominant i det lag som kom tvåa i världens bästa liga och var bäst i det Spanien som blev europamästare. Hade han varit född i Spanien hade inte Xavi fått pris för turneringens spelare, var så säkra. Lägg därtill den Gud-status han har i Villarreal och ni förstår varför mitt val känns självklart.
Jonas: Cristiano Ronaldo.
Hahaha!
Skojade bara.
Det är svårt det där med årets spelare. Man ska ju liksom ha varit bra under både våren, kanske sommaren, och hösten. (Riktig vinter existerar inte i länder där fotboll är bra.) En spelare som varit bra under hela året, både i sitt klubblag och i landslaget, är Spaniens EM-vinstmålare Fernando Torres. Han var i fantastisk form under våren, spelade en av de största rollerna när Spanien vann EM och han har i stort sett konserverat sin goda form in på säsongen 08/09 där han hjälpt Liverpool fram till en ganska humoristisk (det är ju Liverpool!) serieledning. Torres är årets Gulbollvinnare enligt mig!
Kalle: Det vore dumt att säga annat än Cristiano Ronaldo med tanke på hans 42 mål och de titlar han vunnit med Man Utd. Jag är inget stort fan av Ronaldo dock. För honom verkar fotboll mest handla om att visa upp sig själv, men man kan givetvis inte blunda för att han varit otroligt bra i år. I detta nu är dock Leo Messi världens bästa, och i mina ögon är Messi en bra mycket bättre spelare, även om 2008 års bästa spelare heter Ronaldo.
Oskar: Fernando Torres är årets spelare. El Niño som inför säsongen lämnade sitt älskade Atletico de Madrid för att istället spela i främmande land (England). En säsong med underbart spel av spanjoren och dessutom en andra plats i Premier Leagues skytteliga innebar succé. Han gjorde 24 mål i ligan vilket var nytt rekord för antalet gjorda mål under debutsäsongen för en utländsk spelare. Hans största stund under året skulle dock komma när de europeiska ligorna avslutats. När Spanien vann EM var han ett av de största bidragen till framgången. Det var Torres som avgjorde hela turneringen genom att i finalen skjuta in det enda målet i matchen vilket innebar 1-0 till Spanien mot Tyskland.
Årets Nykomling
Tilldelas en spelare som inte tidigare fanns där, men nu dansar fram mellan fotbollsfansens hjärnceller.
Jacob: Andrej Arshavin. Visst hade jag hört hans namn ett antal gånger, men hade knappast någon aning om vilken klass den lille tsaren höll. Första uppvisningen kom då han och Zenit skickade ut Villarreal ur UEFA-cupen och sedan i samma turneringsfinal. Men det var i EM han visade sin klass. Från att ha varit okänd nämndes han plötsligt som en av världens bäste, och alla fotbollsfans föll in i någon slags masspsykos av Arshavin-kärlek. Om man lägger hans smått groteska utseende till hans fotbollskunnande så är det lätt att förstå varför Arshavin dansar fram mellan mina hjärnceller.
Jonas: Det tråkiga svaret är Andrei Arshavin, ryssen som ledde Zenit till Uefacupvinst och Guus Hiddink till landsförräderi. Så jag säger väljer någon annan, någon som faktiskt presterat på en väldigt hög nivå: Vedad Ibisevic. Det ska vara enough said. Om inte; googla karln. Jag avslutar med ett ”grande”!
Kalle: Real Madrid-aktuella argentinaren Àngel Di Maria hade jag ingen större koll på innan sommarens OS, även om jag hade hört talas om honom lite smått, och jag måste säga att jag blev djupt imponerad av hans insatser under turneringen. Det är med all rätt som han är på väg till en större liga. Jag skulle gärna se honom i Villarreal, men det är inte särskilt troligt med tanke på hans prislapp.
Oskar: Jag kan nästan garantera att de flesta personer såg denna fotbollspelare innan året, om de nu kände till honom, som en medioker spelare som flyttat runt mellan olika klubbar utan att lyckas. Bosniern Vedad Ibisevic i Hoffenheim har verkligen gjort dundersuccé detta år precis som sitt lag Hoffenheim. I skrivande stund ligger Hoffenheim på en sensationell förstaplats i Bundesliga samtidigt som Ibisevic också ledder skytteligan i överlägsen stil med sina 18 gjorda mål. Det är en tidsfråga innan han lämnar Hoffenheim för någon större klubb, om han vill flytta från staden med drygt 3000 invånare. Jag tror dock han gör det och intresse för serben saknas inte då bl a Inter har hört av sig för spelarens tjänster. Även om Ibisevic kanske inte finns läppar ännu är jag säker på att så kommer bli fallet.
Årets Överraskning
Tilldelas en spelare som likt Villarreal tagit ett par steg framåt och lämnat ordentliga fotavtryck i fotbollsvärlden.
Jacob: Förra säsongen var säsongen då Diego Capel kom från i stort sett ingenstans och nu anses vara en av Spaniens och hela världens bästa yttermittfältare. I Spanien är det bara Cazorla och i viss mån Silva som är bättre. I alla fall är detta min åsikt. Förutom att ha etablerat sig har han också fortsatt att utvecklas. Killen är bara 20 år och kommer att plåga högerbackar i många år framöver. För Sevillas skull får vi hoppas att han håller sig skadefri.
Jonas: Av någon anledning (Atleti-uttalanden) har jag fått för mig att det finns en liten diskussion om vem som egentligen är bäst – Messi eller Agüero? Det är befängt. Messi är världens bästa spelare. Jag skulle snarare vilja säga att det finns en mer motiverad fråga: vem är bäst – Agüero eller Rossi? Giuseppe ”Beppe” Rossi har hur som helst varit lysande under framför allt hösten, och vem hade trott att ingen skulle sakna Nihat speciellt mycket? Den vänsterfoten har tagit Primera Division samt Europa med storm.
Kalle: Här måste jag passa på att nämna en Villarreal-spelare, nämligen målvakten Diego López. För ett år sedan var han ny i klubben från Real Madrid, och satt på bänken bakom Sebastián Viera. Men López fick förtroendet i januari, och förstaplatsen mellan stolparna har han inte släppt sedan dess. Idag rankas han som en av ligans bästa målvakter, och flera storklubbar har fått upp ögonen för honom.
Jag vill även nämna en annan Villarrealspelare, nämligen Santi Cazorla, killen från de egna leden som har växt till en riktig nyckelspelare i Villarreal och som var riktigt bra under sommarens EM. Utvecklingskurvan har pekat spikrakt uppåt för Santi, så det ska bli oerhört spännande att få följa hans fortsatta utveckling i Villarrealtröjan. In your face Madrid!
Oskar: Efter Gilardinos succéår i klubben Parma under tidigt 2000-tal värvades skyttekungen år 2005 till storstaden Milano för spel i Milan. Folk förväntade sig det spel han hade presterat i Parma om inte ännu mer. Allt gick dock inte som han hade tänkt sig. Hans storspel uteblev och hans tid i Milan-dressen blev bara treårig då han i höstas såldes till konkurrentklubben Fiorentina. Att ta ett steg tillbaka klubbmässigt som han gjorde har nog sällan varit lika lyckat. I Fiorentina har han verkligen hittat rätt, så rätt att han nu ledder serie A:s skytteliga. Tillsammans med hans lekkamrat uppe på topp, rumänen Mutu, kan det säkerligen bli ett lyckat nästa år för klubben från Florens.
Årets Flopp
Tilldelas en spelare som inte varit i närheten av att leva upp till förväntningarna.
Jacob: Eric Abidal. Även om jag aldrig sett hans storhet så ansågs han vara världens bäste vänsterback då han gick till Barcelona. Dock har Abidal varit rätt kass under hela sin tid i Barcelona, i matchen mot Villarreal senast fick han Micke Nilsson att framstå som en världsback. Att han prioriteras framför Evra och framförallt Clichy i det franska landslaget är ett mysterium större en Donald Trumps frisyr. Annars känns Ronaldinho som ett givet svar, men desto tråkigare.
Jonas: Det finns cirka 20 spelare i Tottenham som aspirerar på titeln. Så det får bli en av dem. Heurelho Gomes, burväktaren som köptes in som ett beryktat monster till målvakt från PSV skulle inte ens kunna fånga en tennisboll kastad av en liten, liten datornörd från 20 meters håll om han så var gjord av kardborre. Årets Flopp, helt enkelt.
Kalle: Om jag fick säga ett helt lag så skulle det bli pensionärsboendet Milan, trots att de ryckt upp sig under den senaste tiden. Men om jag måste ta en enskild spelare så är väl Ronaldinho ett passande val, eftersom han numera spelar i just Milan. Nu är det mest Dinhos vårsäsong i Barcelona som jag har i åtanke, men jag kan inte påstå att han varit så där extremt bra i de matcher jag sett honom i Milantröjan heller, även om han kanske inte varit någon megaflopp. Men med tanke på hans tidigare rykte, så måste jag ändå svara Ronaldinho. En het bubblare är landsmannen och partypolaren Adriano som verkligen håller på att supa bort sin karriär.
Oskar: När det finns så stora förväntningar som det fanns på Luca Modric och det inte blir som man tänkt sig så gör det ont att utse honom till årets flopp. EM skulle bli hans. Han skulle vara den gudabenådade teknikern och hänföraren som med sitt Kroatien skulle stå som slutlig och lite oväntad slutsegrare. Det blev inte så. Modrics och Kroatiens EM slutade tidigare än väntat och världen fick inte alls se det spel som han presterat i sin kroatiska klubb Dinamo Zagreb. Han värvades till Tottenham efter sommaren och även nu skulle kroaten få uppleva samma höga förväntningar som inför EM. Den gångna hösten i Premier League har hittills inte varit någon succé för kroaten, inte alls vad man hoppats på. Han har endast gjort två mål i Tottenham tröjan och faktum är att dessa kom för inte alls så länge sedan. Det första var mot Spartak Moskva den 18 december medan det andra kom mot Newcastle tre dagar senare i ligan. Även om jag tycker att han har misslyckats hittills i Tottenham tror jag inte det kommer att förbli ett misslyckande. Hans två mål nyligen tyder på att en formkurva börjar ta fart och jag tror inte det dröjer länge innan vi får se Modric blomma ut på allvar.
Årets José Mari
Behöver ingen förklaring.
Jacob: Cristiano Ronaldo. Förutom att han filmar har en förmåga att framstå så osympatisk som ingen annan och väcker en slags ilska inom mig som är oförklarlig. Innan United-fansen kallar mig för idiot vill jag bara säga att han är en duktig spelare (nu har jag redan nämnt deras första självklara motargument, det andra är att jag är avundsjuk och det tredje att det finns spelare som filmar minst lika mycket). Att ge honom José Mari-utmärkelsen är nästan ett hån mot José Mari. Den olivoljeindränkta anfallen filmar ju åtminstone bra och står inte och ser inte konstant ut som en 9-åring som är sur på sin mamma för att han inte fått chokladglass.
Jonas: Fernando Torres.
Hahaha!
Skojade bara.
Cristiano Ronaldo.
Kalle: Jesús Navas i Sevilla gillar att ligga och vrida sig i gräset. Han bjöd bland annat på en av årets mest patetiska filmningar tidigare i höstas. Det är synd att en så pass bra spelare som Navas ödslar tid på såna dumheter istället för att spela fotboll. Att en spelare som José Mari filmar kan man ju förstå med tanke på att han är helt genomusel i övrigt, men Navas har ju faktiskt talang. Skärpning Jesús!
Oskar: Många gånger är det så att bra fotbollsspelare sorgligtvis också filmar mycket. Den här listan toppas av Cristiano Ronaldo som många anser är världens bästa. Spelaren från Madeira faller oerhört ofta och mycket lätt så fort en motspelare närmar sig. Det var så man skämdes när man såg på kvartsfinalmötet mellan Tyskland och Portugal i sommarens EM-slutspel då han ett flertal gånger föll utan en minsta närkontakt från en motspelare. Om det inte vore för Ronaldos attityd och alla hans filmningar tror jag många fler andra skulle uppskatta hans kvaliteter som fotbollsspelare.
Årets Målskytt
Tilldelas en spelare som man gärna kramar om.
Jacob: Nu när allas favorit-överviktiga-holländare Jimmy Floyd Hasselbaink har flytt den större fotbollsscenen väljer jag en annan kramgo centertank. Emile Heskey är en nallebjörn som jag gärna ställer i min samling av smaskiga kramdjur. Att han är rätt kass är en annan sak.
Jonas: Jag har några spelare jag skulle vilja ingå i en gruppkram tillsammans med. De är Fulhams mittfältsgeneral/Gazzas efterträdare fast med en mer sympatisk gen, Jimmy Bullard; eftersom han fortsätter ett år till så är det väl lika bra att ta chansen att nämna Paolo Maldini som en person vars aura skulle hjälpa mig genom livet om vi delade en målcelebration tillsammans; sen måste vi ju få med någon stor och härlig afrikan också, så där säger jag Arsenals dansande Togoles, mannen med rösten, Emmanuel Adebayor. Men dock, det slutgiltiga valet faller på vår alldeles egen musketör, med värjan elegant och koncentrerat välplacerad mellan fingrarna, Robert Pires. Att han också gör en hel del mål gör ju inte utnämningen mer obegriplig.
Kalle: Här bara måste jag säga Nuno Gomes. Jag har varit kär i den mannen sedan EM 2000, och han har sedan dess varit en stor favorit hos mig, trots att han kanske inte är den som gör flest mål eller utmärker sig mest av alla. Nuno Gomes måste vara varenda kvinnas våta dröm. För inte kan väl någon motstå hans söta rådjursögon? Eller vad säger du Hussfeldt?
Oskar: Kvinnocharmören Figo har ju inte allt för sällan utgjort sig för att vara någon som inte gillar kvinnor. Tack vare sitt utseende, nej, det blir inte sämre med åren, lyckades han få sin nuvarande vackra svenska fru på fall vilket säger det mesta. Efter att ha fångat en kvinna från landet Sverige vilket många säger om, landet där kvinnorna är vackrast, skall den portugisiske mannen belönas med respekt från sina lagkamrater men också med kramar, för det är han väl värd?
Årets Frisyr
Tilldelas en spelare som borde byta frisyr, alternativt betala extra mycket, eftersom denne gör ett sådant fantastiskt jobb.
Jacob: Årets frisyr ska självklart Bacary Sagna ha. Jag vet inte varför det anses legitimt med blonda rastaflätor hos mörkhyade män, men det är en oroväckande trend vi ser runtom i Europa. Toulouse-liraren Mansaré har en frisyr liknande Sagnas, men Arsenalbackens är i en klass för sig. Just det att han valt att göra sin rastafari-utopi till frisyr i form av en mittbena gör att han ser ut som en alldeles för solbränd Nick Carter, och tro mig – det är inget estetiskt mästerverk.
Jonas: Svårt att säga. Svårt att säga… det har varit ett ganska intetsägande frisyrår rent generellt. Att Zlatan låtit sitt hårsvall växa är jag glad för. Episk lyrik gör sig bäst med en rejäl lejonman på huvudpersonen. Men om vi ska kliva utanför kvällstidningarnas tankeramar, vilket vi ju alltid strävar efter, så faller utmärkelsen Årets Frisyr till Wayne Rooney – mest för att han inte ser bra ut oavsett om han skulle springa runt med flätor, fönat eller, som nu, flintis. Skulle ens en enorm lugg göra saken bättre? Jag tvivlar. Rooney är Årets Frisyr.
Kalle: Jag har funderat och funderat, och till slut kom jag fram till att Atléticos Tomas Ujfalusi verkligen borde göra något åt sitt hår. Tjecker är ju kända för sina hockeyfrillor alá Jaromir Jagr, och Ujfalusis frilla känns verkligen out of date. Klipp dig och slopa det där fula hårbandet, det är mitt tips till Tomas. Då kanske du börjar prestera på planen också.
Oskar: Djibril Cisse har spelat i många klubbar under sin karriär. Han har haft många olika frisyrer, de flesta förfärliga. Att toppa en lista över ”fulast frisyr” före spelare som Sagna och Kennedy Bakircioglu betyder att något med håret på hjässan är fel. Den senaste i raden, hemska frisyrer, kan beskrivas som en två centimeters bred och hög tuppkam i en grön nyans liknande Taribo Wests hårfärg som han hade under stora delar utav sin karriär.
Så - priserna har delats ut, många är nöjda och några kavajer har redan börjat åka av. Vi hälsar hej då från Gulbollen 2008 och ses förhoppningsvis även nästa år, samma plats, samma tid!
