Derby Valenciana - en återblick
I helgen spelas det som för en Villarrealsupporter är en av säsongens två viktigaste matcher. Villarreal möter Valencia i Valenciaderbyt på Mestalla. Vad passar då bättre än att titta tillbaka på förra säsongen? Så här gick det till i derbyna säsongen 07/08, säsongen då Villarreal smiskade till sina grannar två gånger om.
Valencia – en stad jag haft äran att själv besöka. Apelsinernas och paellans huvudstad som är Spaniens tredje största och breder ut sig i Levante-bukten är en vacker stad med spännande konstutställningar och en fantastisk äldre stadskärna. Inte alltför långt ifrån centrum ligger Mestalla – platsen där stadens mest famösa fotbollslag med samma namn huserar. Detta skapar en markant kontrast till staden, för Valencia CF är verkligen ingen vacker uppenbarelse. Speciellt inte som Villarrealsupporter. Därför är en förlust mot Valencia något av de värsta som kan inträffa för en submarino, oförtjänta förluster mot Real Madrid får ursäkta, men förlorar mot Valencia gör man bara inte. Detta mantra levde Villarreal upp till mycket bra förra säsongen. Låt oss ta en tillbakablick till säsongen då vi krossade Los Ché – två gånger om.
Det första derbyt säsongen 07/08 var också säsongens allra första match. Och vilken premiär det skulle bli. På förhand var Valencia favoriter till segern, trots att Villarreal hade vunnit en av den föregående säsongens allra sista matcher mot just Valencia med 3-2. I Villarreal startade två mycket intressanta spelare i form av Rossi och återvändande Cazorla. De båda skulle ha mycket att säga till om i matchen.
Redan efter femton minuter bryter Javi Venta en passning från någon av Valencias bedrövliga innermittfältare Baraja eller Albelda och avancerar över mittlinjen. Venta ser luckan och slår en fantastisk djupledsboll till gammeldansken JD Tomasson som fri med Canizares inte kan misslyckas. Valencia skapar ingenting i den första halvleken, det enda som verkar bita är att försöka filma till sig straffsparkar, något som David Villa gör en gång för mycket och blir utvisad redan efter 40 minuter. Bara av att titta på den matchens första halvlek skulle man kunna förutse hur Valencias säsong skulle komma att se ut.
I den andra halvleken försökte Valencia att mata på med en man mindre men lyckades ungefär lika bra som Chad Michael Murray på en charadmässa, riktigt dåligt eftersom det bara fanns ett uttryck, en växel, att hämta. I den 63:e får inhopparen Mati bollen och springer förbi Marchena i straffområdet och blir sedan fälld. Straff döms, vilket kan anses hårt då situationen är hårfin, men Marchena borde bestraffas bara för att han ställer sig på en fotbollsplan och för sin uppenbarelse så rättvisa skipades nog i vilket fall. Fram stiger Rossi och rullar iskallt in 2-0.
Efter det visar Joaquin Valencia-klass och blir utvisad efter att ha filmat och tjafsat med domaren. Patetiskt var ordet för Valencia för kvällen, men Villarreal hade en stor del till att få sina antagonister att se än mer komiska ut, för den gula ubåten visade verkligen klass denna kväll. Punkten för kvällen fick Cazorla sätta efter att ha blivit vackert framspelad av Mati. Säsongen 07/08 var inledd och trenden satt för båda lagen.
Vi hoppar framåt i tiden ett halvår: Marie Picasso har vunnit Idol och folk börjar lessna på Delilah av Plain White T's och Aragonés har precis som Koeman insett Albeldas oduglighet som fotbollspelare och låter Senna axla den defensiva mittfältsollen i La Roja. Kanske årets genidrag.
Men en sak består fortfarande: Villarreal ligger i topp medan Valencia harvar på i den patetiska stil som var karaktäristisk för klubben under föregående säsong.
Inför matchen på El Madrigal har Valencia gjort 22 mål på hela säsongen. Enbart Nihat och Rossi i Villarrealanfallet har ensamma gjort 18 mål. Klasskillnad.
Klasskillnad är också kvällens tema, precis som förra gången. Redan efter sex minuter får den under säsongen stundtals usle Bobby Pires något slags spel då han först tunnlar en Valenciaspelare och sedan höftvickar bort en annan för att sedan trixa med Rossi och Nihat för att sedan få tillbaka bollen, vända upp och lägga in den i krysset bakom Valencias nyinförskaffade Beckham-wannabe Hildebrand. Villarreal malde på och skapade chans efter chans. Nihat, som den kvällen kanske gjorde sin bästa insats (svårt att bedöma med tanke på motståndet) i den gula tröjan dunkade en frispark i stolpen och ett långskott på Hildebrand. Valencias enda målchans hade Baraja med ett mäktigt skott, men skrällen i startelvan – Diego Lopez – gjorde en ännu mäktigare räddning.
För Villarreal flöt chanserna på. Nihat sköt i stolpen vid öppet mål och Cani träffade ribban och Rossi snubblade på bollen vid öppet mål. 2-0 gjordes dock av Capdevila efter en hörna då han stod ensam på mållinjen. Punkten denna kväll fick vår fantastiske turk sätta genom kvällen vackraste mål. Rossi slår en fin passning som blir en kapplöpning mellan Nihat och Hildebrand att hinna först till. Först är turken som chippar bollen över tysk-Timo och ser bollen smeka ribban för att sedan gå in. Vackert, vackert. Kvällen blir dock än mer perfekt då Gonzalo efter 20 minuters hyllningssång av El Madrigal-publiken får göra comeback från sina svåra knäskada. Grande, var ordet.
3-0 slutade även denna match som kändes som förra säsongens skönaste seger. Villarreal både roffade åt sig tre poäng men välte också ut hela Castellóns saltlager i Valencias köttsår. Sammanlagt gav vi Valencia på nöten med 6-0 säsongen 07/08, en säsong som sent skall glömmas.
Nu är det dock nya tider. Valencia har en tränare som förstår sig på fotboll och ligger före Villarreal i tabellen. Förra säsongens resultat behöver inte betyda någonting. Men de är ack så ljuva att minnas, både för att Villarreal vann men också för att de visade den klasskillnad som alltid kommer att finnas mellan Villarreal och Valencia. Det är den dödliga ubåten mot den bleka och sjaskigt tillagade paellan. På lördag tar vi dom!
AUPA VILLARREAL!
