Krönika: In Pellegrini we trust!
Förlåt Manuel, hur kunde jag någonsin tvivla? Jag tar tillbaka allt jag sagt och hoppas att du stannar tills du pensionerar dig.
Hade detta varit ett brev så hade jag inlett det med orden ovan. För någon månad sedan när läget såg som allra värst ut, skrev jag en krönika i ämnet Manuel Pellegrini, Villarreals mafioso- och porrkungsliknande succétränare från Chile. I krönikan efterlyste jag ett tränarbyte till sommaren, eftersom jag ansåg att klubben var i behov av en ny röst i omklädningsrummet. I går tog vi oss vidare till kvartsfinal i Champions League, och i ligan ligger vi för närvarande på en betryggande fjärdeplats. Hur kunde jag någonsin tvivla?
Utan Pellegrini hade Villarreal aldrig varit i kvartsfinal. Frågan är om vi överhuvudtaget hade varit i Champions League. Visst, vi har en bra spelartrupp, en smart herre på presidenttronen, und so weiter, und so weiter, men den största stjärnan och enskilt största anledningen bakom våra framgångar stavas Manuel Pellegrini. Vi har sett storlag efter storlag, med betydligt större resurser än Villarreal, åka ur turneringen tidigt, men den lilla klubben från den lilla staden har i sina knallgula dräkter överraskat åter en gång, detta med en stor man vid rodret - Manuel Pellegrini.
Pellegrini är de stora matchernas coach. Hans taktiska kunskap är verkligen beundransvärd, och han har få övermän i världen när det kommer till just taktik. Manuel Pellegrini är utan tvekan en av fotbollvärldens bästa tränare. Han hade kunnat göra underverk med Real Madrid eller Inter, det är jag helt övertygad om. Men han har varit Villarreal trogen och jag hoppas nu innerligt att vi får njuta av hans ledarskap i många år framöver.
Kontraktet sträcker sig endast över en säsong till, och jag är nu plötsligt orolig för den dag som Pellegrini tackar för sig och flyttar hem till Sydamerika igen. Jag talade i den förra krönikan om förändring, nytänk och motivation. Jag säger bara så här: Vi behöver varken förändring eller nytänk. Låt Pellegrini stanna vid rodret så länge han själv önskar. Och det med motivation vet jag inte vart jag fick ifrån. Hur kunde jag någonsin tvivla...
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Jag tycker det är hiskeligt kul hur alla underskattar Villarreal gång på gång, trots att vi så många gånger förut visat vad vi kan. "Villarreal håller inte en hel säsong", "Mot bättre motstånd blir det för svårt", osv. Javisst, vi har haft en svacka, en väldigt lång sådan dessutom, men när det väl gäller, i en match som gårdagens, då j*vlar visar vi vad vi går för. Villarreal är det första spanska laget som vunnit mot Panathinaikos i Aten. Real Madrid och Barcelona har misslyckats, Valencia och Sevilla likaså. Men Villarreal, de vann. Tacka Manuel Pellegrini för det.
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Jag har en ny kärlek. Han heter Ariel Ibagaza. Jag saknar fortfarande Riquelme för varje dag, men hans fullvärdige ersättare har äntligen anlänt och gjort sig till rätta i klubben, Ariel Ibagaza. På tal om Riquelme så sägs hans landslagskarriär vara över - igen. Detta efter bråk med självaste Maradona som Riqelme inte sägs komma överens med. Det vore oerhört trist om Riquelme missade VM nästa år, men bli inte förvånade om han gör comeback snart igen.
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Villarreal blev första spanska lag vidare i Champions League. Ikväll håller vi tummarna för Barcelona och Atlético.
