Inför CL: Villarreal – Arsenal
U-båtar mot kanoner. Marcos Senna mot Francesc Fabregas. Vila-Real mot London. Och framför allt: ett tre år gammalt skelett som ligger redo att begravas. Villarreal tar emot Arsenal i Champions League-kvartens mest känsloladdade möte.
24 april 2006.
Villarreal har slagit ut Glasgow Rangers och självaste Inter i åttondel och kvartsfinal. Och man har gjort det framför allt tack vare två avgörande mål av ålderstigna vänsterbacken Rodolfo Arruabarrena och spelgeniet Juan Roman Riquelme. Nu står man på gränsen till en finalplats i världens största klubblagsturnering. Och man ställs mot Arsenal
The Gunners hade vunnit första mötet med 1-0 i den sista Europaspelsmatchen någonsin på Highbury. Matchen på El Madrigal stod 0-0 på tok för länge, trots att en yngre och allmänt bättre Guille Franco haft flera fina lägen att öppna målskyttet. Men så, i 90 minuten. José Mari gör det han gör allra bäst; faller tämligen enkelt i Arsenals straffområde. Clichy hade varit där och knuffat honom i ryggen, och den ryske domaren Valentin Ivanov blåser i pipan och pekar på straffpunkten.
Riquelme, mannen som gjorde en av årtiondets bästa matcher i returen mot Inter och spindeln i nätet som är Villarreal till stor del, kliver fram. Med tom blick och nästan plågat anlete står han ansikte mot ansikte med Arsenals Jens Lehmann. Riquelme kliver fram och klipper till. Tysken, som inte släppt in mål i CL över huvud taget under 05/06... slängde sig åt rätt håll och lyckades hålla sin och Arsenals nolla intakt. Det tyngsta ögonblicket i klubbens historia. Matchen var död. Drömmen var död, och Riquelme återhämtade sig aldrig.
7 april 2009.
Det är dags igen. Villarreal ställs återigen mot Arsenal hemma på El Madrigal. Den här gången är det dock ingen direkt avgörande match med tanke på att returen går om åtta dagar i London. Men likväl, det är Champions League, det är fest, och det är våra gula u-båtar på den största av klubblagsscener. Dagen till ära har Primera Divisions egen Wenger, Manuel Pellegrini, tagit ut följande manskap i en nitton man stark matchtrupp:
Porteros: Diego López y Viera.
Defensas: Javi Venta, Gonzalo, Capdevila, Ángel, Godin, Fuentes y Cygan.
Centrocampistas: Marcos Senna, Pires, Eguren, Cani, Ibagaza y Mati Fernández.
Delanteros: Rossi, Nihat, Llorente y Guille Franco.
Santi Cazorla bröt som bekant foten i helgens match mot Almeria. Sorgligt, sorgligt, sorgligt. Han hade troligtvis varit tänkt att starta mot Arsenal, men det är framför allt nu man är tacksam för alla de femtioelva yttrarna av rätt hög klass som finns i klubben.
I övrigt är truppen skadefri för tillfället. Detta innebär att Diego Lopez kommer att starta i mål, med ett mittlås framför sig som utgörs av Godin och Gonzalo (äntligen!), vilka flankeras av Capdevila och troligtvis Ángel. Känns egentligen hugget som stucket mellan Ángel och Javi Venta, men Ángel har hittills varit förstavalet i Champions League, så vi gissar på honom från start även mot Arsenal.
Doble pivote: Marcos Senna, som vilades mot Almeria, och Sebastian Eguren. På kanterna lär Ibagaza ta Santis startplats och gamle Arsenalspelaren Pires huserar på den andra sidan. Och på topp känns det troligt att Rossi och Llorente startar – de har hur som helst fungerat bäst ihop under säsongen. Och det lär dröja innan man glömmer Joseba Llorentes avgörande mål mot Panathinaikos i Aten. Han har helt klart både kylan och skickligheten för att spela en avgörande roll i stora matcher.
Motståndarna Arsenal, så. Londonklubben har hittat sin väg till kvartsfinalen efter att rätt enkelt avancerat från en grupp bestående av Fenerbahce, Dynamo Kiev och Porto, och nästa steg tog man efter en rafflande straffsparksläggning där man släckte Romas drömmar om en final hemma på Olimpico. I ligaspelet har det inte varit lika lätt för The Gunners sett till hela säsongen, men nu har man faktiskt 17 ligamatcher i rad utan förlust.
Arsenals akilleshäl har alltid de senaste säsongerna varit skadorna. För många framför allt framträdande offensiva spelare som är skadade samtidigt har fått anfallsspelet att hacka något. Nu till matchen mot Villarreal återfinns till exempel Rosicky (som alltid), van Persie, Eduardo och Diaby på skadelistan för The Gunners. Dock, precis som vår egen Cani, så klarade både Nasri och Walcott sina fitness test inför matchen, och de utgör en del av följande trupp som Arsene Wenger gett order om att packa väskorna och resa med ned till Spanien:
1 Manuel ALMUNIA (GK)
3 Bacary SAGNA
4 Cesc FABREGAS
5 Kolo TOURE
8 Samir NASRI
10 William GALLAS
12 Carlos VELA
14 Theo WALCOTT
15 DENILSON
17 Alex SONG
18 Mikael SILVESTRE
20 Johan DJOUROU
21 Lukasz FABIANSKI (GK)
22 Gael CLICHY
25 Emmanuel ADEBAYOR
26 Nicklas BENDTNER
27 Emmanuel EBOUE
40 Kieran GIBBS
Arsenal har för vana att ställa upp med en 4-5-1-formation när det vankas stormatch. Med tanke på att länken mellan anfall och mittfält i 4-4-2, Robin van Persie, är skadad och att Arsenal faktiskt kan spela på ett hyfsat resultat nu i första mötet, känns det troligt att 4-5-1 är uppställningen som gäller för kvällen.
Manuel Almunia var inget stort namn i Spanien. Men efter en sejour som utlånad till Albacete, det året de vistades i La Liga, från Celta Vigo signade Arsenal honom. Nu är han otvivelaktigt ordinarie i Arsenal och startar i mål. Framför honom finns en nästan helfransk backlinje bestående av Clichy, Gallas, storebror Touré och Bacary Sagna. På mittfältet kommer troligtvis Denilson, Song och Fabregas utgöra en central triangel och Nasri samt Eboué eller Walcott lira på kanterna. På topp kan vi räkna med att Adebayor ska försöka stångas mot mittbacksparet Gonzalo-Godin, ett backpar som vet att kriga till sista svett- och blodsdroppen.
Själva matchen i sig kommer att gå på TV6, och här kommer några tips på vad ni i tevesoffan bör hålla ögonen på, eller helt enkelt: vad som kommer att avgöra matchen.
*Villarreals försvarsspel – det är kort varsel med tanke på Gonzalos skada och Godins bänkning, men får den gula u-båten till defensiven som till exempel i de senaste 85 matcherna mot Manchester United så kan en Rossi-kontring räcka.
*Innermittfältet – båda lagen kan skryta med exceptionell scouting när det gäller spelarna på det centrala mittfältet, och frågan är om inte självaste Sebastian Eguren är den som kostat mest. Hur som helst: Villarreals doble pivote mot Arsenals triangel. Cesc har bara åttio matchminuter i benen efter sin skada, och Villarreals centrala fältare är både tyngre och elakare om man vill.
*Målvaktsduellen – den fullständigt fantastiske Diego Lopez mot en mer anonym (trots sitt frisyr) Manuel Almunia. Diego Lopez är grym på reflexräddningar, och med tanke på att Arsenal gärna kommer så nära som möjligt för att avsluta kan det innebära en smärre fördel för u-båten.
Som sista riktiga textstycke i den här införrapporten skulle jag vilja avsluta med ett citat från Robert Pires:
"The players are naturally really upset for Santi but the squad have talked about it and vowed to try and knock Arsenal out in order to dedicate a special victory to him. Obviously a guy like that suffering such a blow has affected us because the importance of Santi to this side goes without saying. Now our task is to overcome it and win this thing for him."
Om inte för Riquelme, om inte för revanschen, om inte för ett bra utgångsläge i returen; så gör det för Santi ”Grytan” Cazorla.
Villarreal – Arsenal
Troliga startelvor:
Villarreal (4-4-2): Diego Lopez - Capdevila, Godin, Gonzalo, Ángel - Ibagaza, Senna, Eguren, Pires - Rossi, Llorente
Arsenal (4-5-1): Almunia - Clichy, Gallas, Touré, Sagna - Nasri, Song, Fabregas, Denilson, Eboué - Adebayor
Matchstart: kl. 20.45, den 7 april 2009
Spelplats: El Madrigal, Vila-Real, Spanien
Domare: Tom Henning Øvrebø (Norge)
TV: Jepp, TV6. Sändningen drar igång redan klockan 20.00.
Källor: VillarrealCF.es , Arsenal.com , Uefa.com
