Villarrealredaktionen summerar säsongen
Vad var töntigast och vad var coolast? Vem får ris och vem får ros? Villarrealredaktionen ger er svaren. Vi samlade Jacob, Kalle, Oskar och Jonas för att ge er säsongen 08/09:s sanningar.
Vilket är ditt starkaste minne från säsongen?
Jacob: Det finns som vanligt många godbitar med våra gula hjältar. Det jag mest minns måste dock vara den andra åttondelsfinalen i CL mot Panathinaikos. Jag tror aldrig jag varit så nervös i hela mitt fotbollsliv, speciellt efter Panathinaikosredaktionens och alla andras skrämselpropaganda innan matchen om att inga spanska lag vinner i Aten. Inte innan Villarreal kom dit. I början av andra satte Ibagaza nummer ett, men sen satte Mantzios kvitteringen, och mycket talade för Panathinaikos. Istället för att falla för hemmapublikens tryck växte Senna till en jätte, och Ibagaza fortsatte sin briljans, och på hans fantastiska passning satte Llorente 2-1 till ubåten. Villarreal hade rett ut den bortslarvade matchen på hemmaplan genom en seger i Aten, och visat att man tillhörde Europas toppskikt.
Kalle: Champions League-äventyret kommer man ju såklart att minnas länge, särskilt hur euforisk jag blev efter Llorentes mål mot Panathinaikos. Bubblare är någon av de fantastiska toppmatcher vi bjudits på den här säsongen. 4-4 mot Atlético (trots att vi tappade segern) och 3-3 mot Valencia är heta aspiranter på titeln årets match.
Oskar: Alla vet hur ligan slutade. Villarreal misslyckades med att ta fjärdeplatsen och därmed den sista kvalplatsen till Champions League. När tre ligaomgångar återstod fanns dock chansen. Möjligheterna var små men Villarreal gjorde vad de kunde. Mitt starkaste minne är hämtat från matchen mot Real Madrid den 16:e maj. Efter Villarreal ledning två gånger om kom käftsmällen i den 88:e minuten, Higuain gjorde 2-2 på ett högst tvivelaktigt sätt då det föregicks av offside. Rättvisan skulle dock skipas. Efter baklängesmålet beordrade Pellegrini till en hejdlös offensiv för att åstadkomma ett segermål och hålla hoppet vid liv om en Champions League-plats kommande säsong. Efter en lång hörna kunde sedan Capdevila nicka in 3-2 på tilläggstid och glädjen var enorm bland Villarrealspelarna och bland publikmassan på El Madrigal.
Jonas: Tvingad till att kapitulera med en halvknackig stream bevittnar jag Villarreals avgörande vara eller icke vara i Champions League (på teven krossar Liverpool Real Madrid, inte så tokigt det heller). 1-1 står det efter lite Ibagaza-briljans och en för nickstark motståndare, när Ibagaza återigen ska regissera ett glädjerus. Med 20 minuter kvar driver den lille argentinaren bollen i en kontring, chippar ut till höger där Llorente ligger och lurar. Joseba Llorente drar till på volley, bollen flyger in i bortre hörnet, armarna höjs, vanvett i ögonen och morsan och farsan blev väldigt konfunderade över vad jag skrek åt – på teven hände ju inget speciellt. Men Villarreal hade säkrat kvartsfinalplatsen och Llorente skrivit in sig i mitt hjärta.
Vad var det coolaste som hände säsongen 08/09?
Jacob: Det coolaste är enligt mig ingen händelse, utan det coolaste enligt mig är Villarreals ledning. Sällan har en sådan kompetent ledning funnits i ett fotbollslag. Istället för omväxlingsnarkomaner (Real Madrid), uppmärksamhetskrävande gaphalsar (Sevilla-lagen) eller idioter (Valencia) så består Villarreals ledning av en givmild president, en fantastisk sportchef och ett makalöst tränarstab som tyvärr nu lämnar oss. I kristider står Villarreal kvar på starka ben, och våra relativt billiga värvningar har gjort succé. Villarreals ledning är halva anlednigen till varför Villarreal är där de är idag. En stor puss och lite dubbelhakspill till Roig, Llaneza och gänget.
Kalle: Att presidenten Fernando Roig i finanskrisens tider visar prov på solidaritet genom att till nästa säsong ge gratis säsongskort till de säsongskortsinnehavare som mist sina jobb. I denna pengagiriga fotbollsvärld är det beundransvärt gjort, och det är utan tvekan det coolaste och mest givmilda som hänt fotbollseuropa i år. Grande Roig!
Oskar: Säsongens coolaste händelse säsongen 08/09 hämtar jag från den rafflande matchen mot Barcelona på Camp Nou i maj. Barcelona hade dukat upp för fest, champagnen var på kylning och man hade tänkt fira sina guldgossar efter matchen i den katalanska huvudstaden. Fram till Llorente fick bollen i den 93:e matchminuten var allt i sin ordning, Barcelona-spelarna, och för den delen också fansen, väntade bara på att domaren skulle sätta pipan i munnen och blåsa av matchen. Till skillnad från sommarens EM-slutspel då en enda spelare, David Villa, knäckte det gula landslaget Sverige var det nu en gul spelare som knäckte sina motståndare och uppemot 100 000 segervissa Barcelona-fans. Då Llorente fick bollen till sig lyckades han, efter en fin nedtagning, på något sätt tråckla sig förbi försvararna och skjuta upp 3-3 i nättaket.
Jonas: Anna Brolin tar i sitt eget program en pratstund med Marcos Senna i Vila-Real. Medan pastavattnet börjar koka ute i köket sitter jag och myser när brassespanjorens sågar ”världens bästa speare” Cristiano Ronaldo, bara dagar innan Manchester United ska ned till El Madrigal för CL-match. Att Marcos Senna stack ut hakan och sa vad han tyckte är befriande. Och jävligt coolt.
Vad var det töntigaste?
Jacob: Seriöst, Malaga: Jag tycker att ni är ett lag med många duktiga och begåvade spelare och vill egentligen inte ta något ifrån er fina säsong. Men: det går inte att komma ifrån att ni är ett turlag av gigantiska mått, och jag är säker på att många lag som fått smaka på Malagas flyt tycker likadant som jag. I matchen mot Villarreal på Malagas hemmaplan nickade de in en feldömd frispark ribba in i den 90:e minuten, och på El Madrigal hade de två chanser som de naturligtvis satte och fick resultatet att se ut som en klar seger. Tror fan det var stolpe in där också.
Dessutom, Malaga, har ni groteskt fula bortaställ.
Jag må vara bitter men mitt resonemang stämmer. Malagas tur blev i längden inte cool alls, och därför tar den priset.
Kalle: I brist på fantasti så får jag säga Cristiano Ronaldos ständiga gnäll i matchen på El Madrigal. Fast det är kanske förståeligt med tanke på hur totalt bortplockad han blev i den matchen. T.o.m. Fabricio Fuentes överglänste "Världens bästa fotbollsspelare", vilket talar sitt tydliga språk. Sedan är Valencia alltid lika töntiga, men vi ska inte hacka allt för mycket på dem. Det är trots allt lite synd om dem just nu. Eller inte.
Oskar: Säsongens töntigaste ögonblick är förlustmatchen mot Arsenal på bortaplan då Villarreal åkte på däng med 3-0. Det töntiga är då inte förlusten i sig utan att man inte hade chansen att ge Arsenal en rättmätig kamp. Till saken hör att Villarreal i matchen fick klara sig utan lagets två kanske viktigaste spelare, Cazorla och Senna
Jonas: För att göra det enkelt: Viasats Champions League-sändningar. Ola W vet inte när han ska sluta, Rit-Ola har ersatts av populist-Ola, Sladjan kan mycket om 1993 men lite om 2009, Glenn Strömberg ser allt ur Määnchesters perspektiv och så vidare och så vidare.
Säsongens spelare? (I Villarreal och ligaspelet)
Jacob: Joseba Llorente – basken som tog oss med storm. När det väl gällt är det han som funnits där med sina viktiga mål, och på slutet har han verkligen visat upp sin betydelse. Trots att han inte alls varit given i startelvan gjorde han flest mål av alla Villarealister under säsongen. En stor man som jag gärna ser i den gula dressen i flera år till.
Bubblare: Diego Lopez är alltid bra, och har fått sitt erkännande i år med en uttagning i världens bästa målvaktslag Spanien.
Ligan i övrigt: Leo Messi. Har varit världens i flera år men fått stå i skuggan av världens mest osympatiske portugis, men nu har Messi förhoppningsvis bevisat alla att de har fel. Ta bara CL-finalen, till exempel. Leo Messi är årets lirare.
Kalle: I Villarreal vill jag passa på att framhäva den ständigt underskattade Joseba Llorente som dels vinner den interna skytteligan och som hållit en jämn och stabil nivå genom hela säsongen. Rossis sista månader av säsongen var miserabla och Nihats säsong ska vi inte ens tala om, men Llorente levererade så fort han fick chansen.
Ligans bästa... Hmm, det finns så många. Jag skulle kunna nämna halva Barcelona, men måste ändå ta och säga den forne Villarreal-spelaren Diego Forlán som gör fantastiska 32 mål och blir den enda som någonsin vunnit guldskon två gånger. Forlán nämns sällan i sammanhanget "världsspelare", men faktum är att han tillhör den absoluta eliten av strikers inom dagens fotboll. Atlético hade aldrig tagit en CL-plats om det inte vore för Diego. Hatten av!
Oskar: Jag har utsett Giuseppe Rossi till säsongens spelare. Detta var säsongen då den lille teknikern tog steget från ung lovande till etablerad forward i en av Europas största klubbar. Rossi har dessutom fått debutera i den italienska landslagsdressen och är nu med och konkurrerar om att vara startspelare. Förutom detta har Rossi bidragit med mycket till Villarreal i och med hans 15 mål.
Jonas: Med Joseba Llorentes vansinniga målform färskt i minnet utnämner jag honom till Villarreals bästa spelare säsongen 08/09. Dock: hur många gånger räddade inte Diego Lopez oss när försvaret svek? Och hur många drömmål har inte Giuseppe Rossi gjort? Men detta var ju bara Villarreal. Tittar man på resten av världen... så räcker det med att bara titta några några tiotals mil nordost reser sig lille Messi som världens bästa spelare.
Säsongens överraskning (i Villarreal och ligaspelet)
Jacob: Jag säger Joseba även här. Visst, 17 mål i Valladolid säsongen innan är riktigt vasst, men jag var ändå tveksam på om han skulle hålla i Villarreal. Lloro proved me wrong. Borde tillhöra landslaget istället för hans krullige namne, eller någon annan för den delen. Kanske är vår Llorente en late bloomer som nu tar sista steget till en världsanfallare? Den som lever får te, sa kinesen.
Ligan i övrigt: Valencia! Vem hade trott att de skulle klara sig kvar i ligan?
Kalle: Canis vårsäsong! Jag trodde aldrig att den forne Zaragoza-spelaren skulle börja prestera, men vid årsskiftet hände plötsligt något och sen dess har Cani bara blivit bättre och bättre. Under avslutningen av säsongen var han en av de mest framträdande spelarna i laget. Jag var djupt oroad när Cazorla gick sönder, men Cani fyllde den luckan på ett bra sätt och jag ser gärna att den tidigare superfloppen stannar kvar i Villarreal.
I ligan är nykomlingen Málaga säsongens stora överraskning. Jag tippade dem i botten, men ack så fel jag fick. För Villarreals del var Málaga en riktig pain the ass denna säsong. Att Espanyol skulle klättra från jumboplatsen till att sluta på tia hade jag inte trott på ens i mina vildaste fantasier, och detta bara på ett par månader. Jag glädjs över att Espanyol med sin nya arena får stanna kvar i högstaligan där de hör hemma.
Oskar: Diego Lopez har gjort en makalös säsong. Innan säsongen började var han relativt okänd i fotbollsvärlden. Efter att ha kommit från Real Madrid 06/07 fick han denna säsong sitt stora genombrott . Återkommande gånger under säsongen räddade Lopez Villarreal från poängförluster. Han har utvecklats till en riktig världsmålvakt. Som kryddan på verket har Lopez blivit uttagen i det spanska landslaget. Detta är en enorm prestation som vittnar om hans storhet. Även om han inte fått någon speltid kan han vara stolt för det är inte vilka konkurrenter som helst han har, han kämpar tillsammans med Reina och Casillas.
Jonas: Att Ibagaza var sååå bra visste jag inte, och det va la gött att Cani kunde lyfta sig en klass och bli den där grymma mittfältaren man hade förhoppningar om.
Årets ros?
Jacob: Kungen förtjänar sin hyllning. Manuel Pellegrini får årets ros av mig som tack för trevliga och riktigt jävla bra tider. Pellegrini är nästan hälften av det som Villarreal står för, och jag kommer att sakna hans silverback-utseende på bänken. Låt oss hoppas att Real Madrid för en gångs skull tar tillvara på en fantastisk tränares egenskaper. Del Bosque, Capello, Juande Ramos – fjärde gången gillt, Madrid?
Sedan vill jag ge en ros till Santi Cazorla, som innan sin skada visade upp en fantastisk form. Grytan är faktiskt redan tillbaka, och får nästa säsong chansen att visa upp sig igen.
Kalle: Årets ros går till Manuel Pellegrini som lämnar klubben med flaggan i topp. Utan Pellegrini skulle Villarreal förmodligen inte vara där man är idag, och för det är vi evigt tacksamma. Det är med en tår i ögat som vi nu får se honom lämna, men allting har sitt slut och jag önskar honom all lycka i Real Madrid, även om jag vanligtvis inte önskar Real någon lycka.
Cred också till Barcelona som spelar fotboll så som fotboll ska spelas. Värdiga mästare.
Oskar: Årets ros måste ges till mannen som har varit med och tagit Villarreal till det de är idag. Trots misslyckandet, att inte nå Champions League, har säsongen ändå varit klart godkänd för de gula ubåtarna med de förväntningar och mål som nu för tiden sätts av fansen och ledningen. Femma i ligan och en plats i kvartsfinalerna fick avsluta mannen jag talar om, Pellegrinis era som tränare i Villarreal. EL entrenador har tillfört ofantligt mycket under sina relativt få säsonger i klubben och kommer alltid att ha en plats i klubbens hjärta.
Jonas: Roig bestämde sig för att dela ut gratis säsongskort till nuvarande innehavare som blivit av med jobben pga finanskrisen. Grande.
Årets Valencia?
Jacob: Valencia, såklart. Tycker inte att de ska gnälla på att jag förnedrar och dumförklarar dem. Det gör de så bra själva.
Kalle: Genomklappningarna mot Alméria och Valladolid (förlust 3-0) är riktiga bottennapp som endast kan jämföras med Valencia. Visserligen var det stundande CL-spel som låg bakom dessa resultat, men man ska inte får förlora med tre mål mot lag som man normalt ska slå.
Oskar: För att nå upp till kriterierna, årets Valencia, krävs en rad saker. Man måste för det första vara fula (inte gula), placera sig sämre än Villarreal och ha ett extremt, (till skillnad från Villarreal) dåligt och fult spel. Jag har valt att utse Valencia till ”Årets Valencia” då jag tycker att de utan tvekan är de som lämpar sig bäst för denna utmärkelse. Som vanligt numera placerade sig laget i fråga efter Villarreal i tabellen och ett tronskifte i Valencia-regionen måste vara ett faktum.
Jonas: Får säga Valencia här. Man knep sista platsen ut i Europa, men det var långt ifrån säkert. Ekonomisk kris, och nu på planen seriöst ifrånsprungna av även Atletico Madrid utöver oss och Sevilla. Det är bara att försöka börja vandra tillbaka mot toppen, fladdermöss.
Vad förväntar du dig av sommarens mercato?
Jacob: Jag vill förstärkningar i backlinjen. En mittback måste köpas in, och ingen jävla Cygan-kopia utan en spelare som kan gå in och konkurrera ut Godin och Gonza. Alltså en spelare som antingen tar en ordinarie plats eller en minst lika bra ersättare. Ser gärna en ung spanjor där, eller bara en spanjor. Förslag inom den kategorin skulle kunna vara Espanyols Jarque eller Bilbaos Amorebieta. Sedan skall en högerback in, och Angel eller Venta ut. Ska man leta inom landets lag skulle Malagas Jesus Gamez kunna vara ett alternativ precis som Betis Nelson – ingen defensivt geni men betydligt mer modern i sin spelstil än Angel och Venta. Visst finns det spelare i andra ligor som också kan bli aktuella. Men det finns så många skickliga spelare i Spanien och jag ser hellre en klassisk billig Villarrealisk scoutvärvning än ett mångmiljonköp. Inom den klassen är Dario Srna en våt dröm…
Kalle: Jag förväntar mig en del förstärkningar, men inga sensationsvärvningar. Villarreal kommer antagligen att plocka hem några av de utlånade spelarna och värva relativt billigt som man brukar. Jag vill se en toppmodern högerback av hög klass, en eller två mittbackar som kan täcka upp, samt en vänsterback som backup till Capdevila (J. Enrique?). En ung andrakeeper behövs också eftersom Viera lämnar. På mittfältet ser det ganska bra ut, förutsatt att vi inte blir av med någon viktig pjäs. Kanske en central tvåvägsspelare som kan komplettera Senna. En ny striker förväntar jag mig också. Lämnar Rossi så räknar jag med en klassforward som ersättare.
Oskar: Risken är mycket stor att flera nyckelspelare i laget kommer att lämna klubben under sommaruppehållet. Flera klubbar har redan varit och ryckt rejält i Rossi och Lopez och någon av dem lär säkerligen lämna. Jag tror ledningens viktigaste uppgift är att, om någon försvinner, ersätta spelarförluster av viktig karaktär. Om Villarreals klippa i målet, Lopez, lämnar, tror jag på en ersättare i form av ryssen Igor Akinfeev som också kopplats ihop med Villarreal. Han har länge setts som en talang och en övergång för 23-åringen till Spanien och Villarreal tror jag skulle bli mycket lyckad. Vad gäller att hitta en ny anfallare tror jag inte klubben kommer att ha några problem med.
Jonas: Gonzosvårt med ny tränare. Om Pellegrini suttit kvar hade jag trott på först och främst en ny mittback och kanske att Jonathan Perreira visat sig duglig nog för att återvända och ta en plats i a-truppen. Nu har det mesta kastats omkull, man vet inte alls hur Valverde tycker och tänker om de olika spelarna, även om han sagt att man måste respektera den grund som Pellegrini lagt i klubben. Så jag tänker rikta in mig på en sak: bring back Marcos Garcia!
Säsongens Birro - någon som stått upp för, i det här fallet, den spanska fotbollen.
Jacob: Spanjorerna själva! Genom vinst i EM, storspel i kvalet och nu också en spansk CL-mästare har Spanien visat att de tillhör den stora scenen. Spanska vinster är fotbollens vinster. Viva España!
Kalle: Jag vet inte om det går att jämföra med Birro, men David Villa tänker uppenbarligen inte gå i Fernando Torres och många andras fotspår genom att flytta till England. Istället har han tydligt deklarerat att han vill stanna i Spanien, och mycket talar för att det blir Barcelona eller Real Madrid till nästa säsong. Sånt gillar vi!
Oskar: Säsongens Birro går till den blonda tjejen Anna Brolin. TV4 reportern har vecka efter vecka levererat intressanta och färgstarka avsnitt av ”Anna Brolins La liga” i Tv4-sport före La ligamatcherna. Att varje helg befinna sig på olika spanska spelorter som Barcelona, Madrid men framförallt Villarreal borde ses som en ära och ett privilegium. Anna Brolin förvaltar detta och gör också uppgiften med bravur.
Om Birro är grym, vilket han är, och för den delen också kan sitt om serie A och sitt älskade Roma, så är jag inte säker på hur bra han behärskar det italienska språket som talas i det land hans älsklingsfotbolls spelas i. Det är jag dock säker på när det gäller Anna Brolin. Varje gång hon talar får man se henne charma världsstjärnor på sin felfria (tror jag), läspande spanska.
Jonas: Barcelona har hållit den spanska fanan högt – även om de viftat med den katalanska. När det engelska monstret såg som hungrigast ut gav man det en spark i magen med tappad luft som resultat. Sen körde man över United i finalen av bara farten och spansk fotboll sitter ensam på den Europeiska tronen. Tack för det!
