En krönika om tröjnummer, MLS och mycket annat
En nattlig krönika som behandlar ämnen som konstiga tröjnummer, Major Soccer League och värvningshysteri.
Tröjnummer är en av de allra heligaste sakerna inom fotboll. Att #1 tillhör en målvakt, och #9 tillhör den stora målskytten är självklara ting. Därför blev jag smått besviken när Villarreal idag presenterade nästa säsongs tröjnummer. Försvararen Iván Marcano valde istället för lediga nr. 3 (ett typiskt försvarsnummer som var som gjort för honom) att spela nästa säsong i tröja nr. 20!
Det är nästan lika illa som att William Gallas spelar mittback med tröja nr. 10. Fuentes som också är mittback, lirade förra säsongen i just tröja nr. 20, men har nu bytt till Nihats gamla nummer, 15. Inte godkänt det heller, men inte fullt så illa.
Annars förvånas jag över att Diego López fortsätter att lira med tröja nr. 13, trots att Viera nu lämnat klubben. Nyförvärvet Oliva tar därför hand om tröja nr. 1. Annars avslöjar tröjnumrena vilka som tar plats i nästa säsongs trupp, och vilka som inte gör det. Att Escudero tar Altidores tröja nr. 24 talar sitt tydliga språk, amerikanen ingår inte Valverdes planer till nästa säsong, medan argentinaren uppenbarligen gör det.
---
På tal om amerikaner. Jag har under dagen insett hur mycket jag avskyr den amerikanska fotbollsligan, MLS. Eller rättare sagt, allt som har med så kallad soccer att göra. Finns det något larvigare än All Star-matcher? Det är så typiskt amerikanskt att anordna jippon likt detta. Jag själv bevittnade ett klipp från straffläggningen av denna match (som f.ö. Everton vann), och det var bland det mest patetiska jag någonsin sett. För det första var kameravinkeln helt annorlunda än den klassiska som man är van vid från alla andra normala ligor. Detta liknade mer en hockeystraffläggning än en från fotboll. Och då ska vi inte ens tala om kommentatorerna. Inte nog med att de är så där jobbigt amerikanska, de är totalt okunniga också. Nog för att det kan funka om man kollar på NHL, men när det kommer till fotboll vill man verkligen inte höra en amerikanare kommentera, hur livliga de än må vara.
Dessutom har jag hört att det är reklam jämt och ständigt under matcherna. Ni som sett en hockeylandskamp på TV3 vet vad jag snackar om. Tänk er att få reklamavbrott var tionde minut under El Clásico? Det är en verklighet i den amerikanska ligan.
Jag har dessutom skaffat mig ett nytt hatobjekt, han heter Landon Donovan. Mer arrogant och dryg spelare får man leta länge efter. Jag förstår nästan att han aldrig lyckades i Europa. Han må vara den stora stjärnan borta i staterna, men i Europa är han ingenting den gode Donovan, som ständigt snackar skit om sin lagkamrat David Beckham. Jag förstår att Becks ville stanna i Italien. Det måste vara en hyfsad kontrast att komma till ett land där fotboll är religion, till skillnad från ett land där sporten kallas soccer och där baseball, amerikansk fotboll och basket dominerar. Ett råd till Donovan, kom tillbaka när du vunnit Premier League, Priméra División, Champions League, samt tillhört klubbar som Man Utd, Real Madrid och Milan. Fast förstås, LA Galaxy slår säkert högre...
De enda stjärnor MLS har är avdankade sydamerikaner som passar på att tjäna lite extra kosing innan de lägger skorna på hyllan, ja, och så vår egen Freddie Looongberg förstås, som för övrigt missade den avgörande straffen i All Star-matchen. USA må vara lite mer glamouröst än exempelvis Qatar och Saudiarabien, men det är knappast bättre klass på ligan. Jag tror och hoppas att MLS aldrig blir någon stor, respekterad liga som lockar över stora spelare från Europa. Det får gärna fortsätta vara det jippo det är, som ingen egentligen tar på riktigt allvar.
-----
Imorgon presenteras äntligen Nilmar! Brasseanfallaren skulle egentligen presenteras redan ikväll (läs: torsdag), men ett försenat flyg ställde till det. Vi kan inte räkna med samma hysteri som i samband med Ronaldo eller Zlatans övergångar, men ur Villarreal-mått är det här en stor och historisk värvning. Nilmar är klubbens hittills dyraste övergång, och presentationen imorgon lär slå alla tidigare rekord!
På tal om Ronaldo och Zlatan. La Liga har i och med dessa två, samt Kaká, värvat tre av världens kanske fem största fotbollsnamn, och då har man ju redan världens bästa spelare i ligan sedan tidigare. Stjärnglansen kring La Liga är större än någonsin. All uppmärksamhet har under sommaren dragits till den spanska ligan, och säga vad man vill om dessa värvningar, men ur ett medialt perspektiv är det bra, och det lär bidraga till ett ännu större intresse kring den spanska ligan här i Sverige, där både Premier League och Serie A brukar dominera vanligtvis, även om La Liga närmat sig för varje år. Dags att erövra tronen på riktigt?