Guille Franco - A tribute
Vi på Villarrealredaktionen har en vana att hylla mindre begåvade fotbollsspelare som på gott och ont lämnat ett stort avtryck hos oss fans. José Mari och Pascal Cygan är två sådana spelare, Guillermo Franco är en tredje.
I dag blev det klart att Guille Franco kommer att spendera det kommande året i Premier League och West Ham United, som faktiskt råkar vara undertecknads favoritlag i England. Det känns som en ganska intressant värvning, även om jag var jublande glad när han äntligen lämnade Villarreal. I Premier League kan hans fysik och starka huvudspel komma väl till pass, något som inte alltid fungerade i ett bolltrillande Villarreal. Kolla bara på Jozy Altidore, en liknande spelartyp (fast tio gånger snabbare) som inlett strålande i Hull.
Guille Franco var aldrig en favorit för mig personligen, snarare tvärtom. Han växte till en hackkyckling, inte bara hos mig, och så fort Villarreal förlorade med Guille på planen, så var det förstås hans fel, förutsatt att en viss Cygan inte spelade. Men anledningen till att jag skriver denna "hyllning" är för att Guillermo Franco, trots sin oförmåga att göra mål, var en spelare som aldrig gnällde, och som alltid kom in och gjorde sitt yttersta när han fick chansen. Sådana spelare växer inte på träd nuförtiden, och det är just därför som han och José Mari alltid kommer att bli ihågkomna som stora spelare i mina ögon. Det är lätt att snacka om spektakulära spelare som Riquelme och Cazorla, men spelare som Guillermo Franco förtjänar mer uppmärksamhet, just för deras beundransvärda attityd.
Och trots mitt eviga gnäll på Franco, så tro fan att jag kommer sakna honom, trots att det inte blev särskilt många mål under hans 3½ år i Villarreal. Franco var ett rivjärn av sällan skådat slag. Han var köttarnas okrönte konung. Visst är det en fröjd att se på tekniska lirare som Rossi och Nilmar, men en sådan som Franco behövs i alla lag, även i Villarreal. Llorente är det närmaste vi kommer den spelartypen i dagens Villarreal, men det är inte riktigt samma sak.
När Guille kom till Villarreal så var han en frisk fläkt som faktiskt levererade på en gång, men redan under hans andra säsong blev prestationerna allt sämre, och i det stora hela var han rent ut sagt värdelös. MEN, så fanns det också de där matcherna som vi aldrig kommer att glömma, som Barcelona borta våren 2008. Guillermo Franco startade ensam på topp och sysselsatte en hel Barca-backlinje i över en timme, enbart av att kötta järnet och göra livet surt för dem med hans enorma slit. Sedan var han helt slutkörd och byttes ut mot Tomasson som senare avgjorde till 1-2. Det är kanske inte av de bästa matcherna jag sett en Villarreal-spelare prestera individuellt sätt under de många år jag följt klubben, men det är definitivt en av de mest minnesvärda.
Jag är glad över att Guille får den här chansen, chansen att uppfylla sin dröm om att spela i Premier League. Flipp eller flopp, jag kommer att bänka mig framför tv:n så fort hans namn finns med. Jag är glad över att vi får njuta av Guille Franco inom europeisk fotboll i minst ett år framöver. Som Hammers-sympatisör kommer jag säkert att spotta och fräsa åt honom helg efter helg, men innerst inne så bultar mitt hjärta för Guillermo Luis Franco Farcuason. He's my man.
