Sevilla - Villarreal 3 - 2
"En match mellan Villarreal och Sevilla spelas under 90 minuter, och någon gång under den tiden avgör Kanouté och Fabiano matchen till Sevillas fördel."
Det var egentligen ett löjligt decimerat Villarreal som reste till Sevilla. Skulle man plocka ut de spelare som absolut inte får bli skadade i samband med stormatcher som den mot Sevilla så skulle man förmodligen hitta alla de som inte kunde medverka i dagens match. Men det hade ju gått vägen mot Lazio, Malaga och Tenerife, så varför skulle det inte gå vägen mot Sevilla?
Laget som startade var Diego i målet, med Venta, Godin, Marcano och Capdevila framför sig. Bruno och Eguren var doble pivote och hade en offensiv trio bestående av Pires, Fuster och Cani framför sig. Ensam på topp sprang Rossi och jagade långbollar.
Första halvlek
Villarreal inleder matchen extremt segt, ofokuserat och dåligt. Försvaret är virrigt och framförallt Godin och Marcano verkar helt ha glömt bort att man faktiskt med fördel bör använda kroppen för att kunna försvara på en ansenlig nivå.
Mycket riktig och logisk kommer också 1-0, då Fabiano helt ostört får ta ner, ta emot, köpa korv, läsa tidningen, klara tidningens sudoku-quiz på nivå svår – för att sedan lägga in bollen bakom Lopez. Pinsamt uselt försvarsspel av Villarreal.
Redan minuten senare är det nära igen då Negredo får springa igenom det gula försvaret och nästintill lägga in bollen, men världens bäste Lopez räddar med ena armen.
Efter den patetiska inledningen så skulle det ju vara fy skam om Villarreal inte ryckte upp sig. Så blev också fallet. Pires började vicka på sina ankfötter, Bruno började vinna boll och mittbackarna började få koll på grejerna. Det enda som var sig likt var att Eguren fortfarande inte lärt sig passa en boll, jag vet inte hur många bollar han slog bort ikväll, men det är alldeles för många.
De andra gulklädda börjar dock flytta upp och tar helt musten ur Sevillas från början fina spel. Målchanser kommer också. Pires är framme och får ett halvt friläge men skyfflar iväg ett riktigt dåligt skott från nära håll. Efter ett gäng halvfarliga hörnor ska dock Pires få sin revansch, då Villarreal biter sig fast på Sevillas planhalva. På vänsterkanten dribblar Bruno bort Navas och spelar sedan in bollen till Pires. Fransmannen spelar i sin tur bollen vidare in mot mitten, där Fuster chippar bollen in bakom backlinjen direkt till en framstörtande Pires smäller dit bollen direkt. Ett underbart fotbollsmål som verkligen definierar Villarreals spel, när det lyckas.
Resten av halvleken tillhör spelmässigt Villarreal, även om det är Sevilla som sticker upp och får de vassare lägena. Negredo skjuter utifrån ett hårt pressat skott som Lopez räddar, och senare får Fabiano ett kanonläge då Perotti kommer fri med Lopez och efter viss turbulens kan spela bollen snett-inåt-bakåt till Fabiano – men skottet blockas av en uppoffrande Capdevila.
Halvleken slutar oavgjort med en positiv eftersmak för Villarreal.
Andra halvlek
Halvlek nummer två började även den lite trevande, även om det var Villarreal som tog initiativet. Mittfältarna började hitta instick till Rossi, och Fuster började visa att han faktiskt kan lira fotboll. Den mannen som för två år sen var bänkad i b-laget som 25-åring, sedan utlånad till Elche och nu helt plötsligt en av Valverdes favoritspelare, utnämner jag härmed till den nya Franco. Maken till värdelösa ingripanden som blandas med briljanta sådana var det länge sedan man såg. Ända sedan Francos dagar, vill säga. Den där underbara passningen till Pires mål var ett briljant ingripande. Hans 1-2 mål var ett annat. Efter att Pires kommit loss på vänsterkanten och spelat in bollen mot Rossi studsar bollen ut till Fuster, som iskallt väntar ut Palop och placerar in bollen i mål. Riktigt skönt, otippat men just då faktiskt rättvist. Optimismen uppstår! Ska verkligen ett skadeskjutet Villarreal lyckas vinna borta mot Sevilla?
Men det är en sak vi inte ska glömma bort när det gäller möten med Sevilla. Den gyllene regeln lyder på ett Lineker-likt sätt att: ”en match mellan Villarreal och Sevilla är 90 minuter lång och någon gång under den tiden avgör Fabiano eller Kanouté”. Oavsett om det är logiskt eller rättvist.
Denna gång kommer en replik helt utan logik, direkt efter Villarreals ledningsmål. Adriano slår ett fint inlägg till Fabiano som står pinsamt omarkerad och knoppar in kvitteringen.
Direkt efteråt gör Kanouté förstås 3-2, även han pinsamt omarkerad. Egentligen fanns det ingen logik i det målet heller, men det logiska är ju att Kanouté eller Fabiano gör mål så där motsätter logiken sig själv.
Det finns dock en logisk förklaring och gemensam nämnare till alla Sevillas mål, och det är att det är tre försvarsmissar som leder fram till målen. Visst, Sevilla spelar sig fint fram till målen, men de bjuds alldeles för enkelt på dem. Och det är extra synd då Villarreal trots allt gör en såpass bra match som man gör utefter förutsättningarna, och med lite flyt och bättre försvarsspel hade det nog blivit en seger mot Sevilla. Tråkigt nog faller allt ihop efter Kanoutés mål – musten går ur, och Villarreal kommer ingenstans. Valverde byter in Pereira, Escudero och b-lagsliraren Gullon, men de väger alla för lätt. Villarreal klarade sig bra fram tills man hamnade i underläge, det var då man saknade de stora spelarna på riktigt.
Det slutar 3-2 till Sevilla, men jag måste trots förlusten och de pinsamma ingripandena i försvaret säga att jag är stolt över vår kära ubåt. Man har vänt en negativ trend, och i en match där man på förhand var uträknade och för en månad sen tippade till att få storstryk vara nära att vinna tyder på att Valverde börjar få ordning på skutan. Och då gamla hjältar saknas kliver nya och otippade, som Fuster, fram och blir sånär matchvinnare. Villarreal kan trots förlusten gå in i landslagsuppehållet med optimism och framtidstro. Det här kan nog bli en helt okej säsong ändå.
Till sist: La Liga har fått sin egen motsvarighet till Kim Christensen - Diego Perotti, som flyttade bollen typ en meter in från hörnhalvcirkeln vid flera tillfällen då han skulle slå hörnor. Snyggt jobbat grabben.
Matchfakta
Mål: Fabiano (9', 61') Kanouté (66') – Pires (29'), Fuster (59')
Skott på mål: 6-3
Bollinnehav: 58 – 42 %
Domare: Delgado Ferreiro
källa: tv4sport, marca.com
