Showen är tillbaka: Villarreal – Athletic Bilbao 2-1
De få åskådare som pallrat sig till El Madrigal denna lördagskväll – ska vi gissa att alla andra satt hemma och kollade på skidskytte? - bjöds på en trevlig första halvlek, en underhållande andra halvlek och 7 helt galna övertidsminuter, när Juan Carlos Garrido öppnade poängkontot med Villarreal.
Villarreals nye tränare, före detta B-lagstränaren, Juan Carlos Garrido, började sin tid i Villarreal med en 1-0-förlust på Mallorca. Det är inget att gräva ned sig för, ty Mallorca har än så länge inte tappat en enda poäng på hemmaplan. Nej, det var kvällens match mot Bilbao som vi skulle kunna se skillnaden på Valverdes Villarreal och Garridos Villarreal. Och visst syntes det.
För det första använde Garrido sin stora kunskap kring talangen i B-laget och plockade upp Musacchio, Matilla och Marco Ruben – en B-lagare till varje led i planen. Garridos tro till de spelare han tidigare under säsongen haft hand om sträckte sig så långt att han gav 22-årige mittfältaren Matilla chansen från start.
Matilla fick alltså chansen på ett mittfält som i övrigt bestod av Senna (hans pivote-polare), Cani, Pires och Fuster. Framför de fem låg Nilmar och fiskade, och bakom utgjorde Javio Venta, Gonzalo, Godin och Capdevila backlinjen, medan Diego Lopez vaktade målet. Så, då var vi redo att sätta igång.
Frågan är dock om Bilbao var det. Det tog nämligen bara drygt 4 minuter för Capdevila att stänka upp 1-0 i nättaket bakom Iraizoz i Athletic-målet. Framstormandes längs vänsterkanten fick han ett instick in i straffområdet och avslutade distinkt med högern, av alla fötter. 1-0 alltså, och en riktig smakstart på hemmaplan för Det Nya Villarreal.
För nytt var det, det märktes. Villarreal spelade helt annorlunda mot vad man tidigare gjort. För det första fanns ett helt annat självförtroende i allt man gjorde – något som i sig visar att tränarbytet var rätt sak att genomföra. Villarreal kliver högt upp i planen med väldigt många man när man anfaller, och tvingar de gästande baskerna långt ned i planen. Dock ser det något oroväckande virrigt ut i försvaret.
Fernando Llorente, som jag väl får erkänna har gått om vår egen Joseba den senaste säsongen, hade åtskilliga gånger lekstuga med framför allt högerhalvan av vårt försvar – Javi Venta och Gonzalo. Bilbao har flera heta lägen att kvittera, men det vill sig inte riktigt.
Då är det tur att man har en spelare som Gabilondo i sitt lag. I 24 minuten får han en passning halvvägs in på Villarreals planhalva, rätt så långt ut till vänster. Han tar emot, vänder upp, tar något steg och klipper till. Swooosch och pang säger det när yttersideskottet viner genom luften och landar till synes otagbart för Diego Lopez i målvaktens högra kryss, och det är kvitterat fram till 1-1 på El Madrigal.
En spelare som jag speciellt vill framhäva i dagens Villarreal är Nilmar, den rekorddyre brassen som gjort det OK men inte så mycket mer hittills. Ikväll var han helt fantastisk och lite genialisk på det. Han kom ner och mötte boll, han dribblade bort motståndare, han sprang sig fri och det var han som återställde den gula u-båtens ledning precis innan halvtidsvilan.
Efter att Villarreal rullat boll en stund runt Bilbaos straffområde så hittar Cani fram med årets assist på El Madrigal. Han trär en ljupledsboll genom 3-4 Bilbao-ben fram till en Nilmar som spurtat ifrån sin försvarare och iskallt placerar in 2-1 bakom en utrusande Iraizoz. Definitivt ett av de snyggaste målen jag sett av Villarreal den här säsongen, och som dessutom gammal Arsenal-följare så väcktes ljuva minnen av Dennis Bergkamp till liv bak i hjärnan nånstans. Och det, det är allra högsta betyg på en passning.
Första halvlek slutade alltså 2-1 till Villarreal, något orättvist kan kanske tyckas rent chansmässigt, men Villarreal känns ändå lite bättre än sina motståndare från Baskien. Dock, på något sätt blev den mållösa andra halvleken mycket, mycket, mycket mer känsloladdad och underhållande.
Var ska man börja egentligen? Tja, vi kan ta en kort resumé av vad som hände innan minut 87: båda lagen har några hyfsade chanser. Villarreal fortsätter att flytta upp med massa folk när man anfaller, och Bilbao fortsätter att komma otäckt nära i sina attacker. Nilmar bränner ett läcker framspelat friläge, och Bilbao har flera lägen där det är mer tur än skicklighet från Villarreals håll som gör att 2-1 består.
Det är ändå intressant att Garrido väljer Gonzalo-Godin som mittbackspar – är det alla hans år i klubben som gör att han hellre ser den tidigare så oslagbara duon återigen spelas ihop till perfektion än att Marcano ska kunna slå sig in? Only time will tell.
Hur som helst, nu till det roliga.
87:e minuten. Inbytte illern Iker Muniain är på tok för snabb för Javi Venta som fäller Bilbao-yttern i straffområdet. Domare Clos Gomez har inget annat val än att blåsa straffspark. Högerbacken Iraola kliver fram med nästan Riquelmesk nervositet och slår en straff som en heltaggad Diego Lopez – som i övrigt gjort en rätt virrig match – räddar. Bollen rensas undan, bort från straffområdet, och den kontring som skapas är enorm. Det är på ett ungefär fyra Villarrealspelare mot två Athletic-försvarare. Bollen landar till slut hos Pires som dock sjabblar bort det hela i motståndarnas straffområde genom att vänta för länge.
Bollen skickas istället upp på Villarreals planhalva där Javi Martinez och Diego Godin går upp i en nickduell. Javi Martinez sätter sin armbåge rätt i nyllet på Godin, som naturligtvis vrider sig varv efter varv i plågor. Av någon anledning väljer han också att sparka till Javi Martinez medan han rullar över honom (de båda gick i backen efter nickduellen). Det skulle han inte ha gjort. Martinez visas ut, och Godin visas ut. I samband med att Godin går av planen händer dessutom något vid tränarbänkarna som gör att Athletic-managern Caparrós också visas ut.
Det var inte över än.
Villarreal, med både Musacchio och Marco Ruben på planen nu, fortsätter att kontra. Vid ett av dessa tillfällen får Marco Ruben en lätt armbåge i ryggen av redan varnade Orbaiz. Ruben faller till marken och har så ont, så ont. Orbaiz blir förbannad och rycker tag i Rubens hår. Det skulle han inte ha gjort version två punkt noll. Clos Gomez – som nu för bedömas har tappat matchen helt och hållet – sänder av sin fjärde aktör för kvällen när Orbaiz visas det röda kortet.
Med en man mindre lyckas aldrig Bilbao resa sig och skapa något kvitteringsläge på de 7 tilläggsminuterna som det till slut blev. Istället kostar Pires på sig att supa bort ytterligare ett jätteläge på kontring efter att Nilmar sprungit förbi två Bilbao-spelare. Den här gången skulle Pires dock haft en straff då han klart och tydligt blir tacklad rakt över foten sedan han spelat iväg bollen, men det händer så mycket på planen nu att Gomez nog har svårt att uppfatta exakt hur ful den tacklingen egentligen var.
Nåja, Villarreal lyckas hålla undan och tar tre oerhört sköna poäng. Garridos fyra månader långa era fick en bra start hemma på El Madrigal i alla fall, och fortsätter man spela så här positivt med väggspel och dribblingar och finter, då kanske till och med publiken börjar komma tillbaka till El Madrigal.
Villarreal – Athletic Bilbao
Villarreal (4-2-3-1): Diego Lopez – Capdevila, Gonzalo, Godin, Javi Venta – Matilla (Musacchio 75'), Marcos Senna – Fuster (Marco Ruben 86'), Pires, Cani (Ibagaza 67') – Nilmar
Athletic Bilbao (4-4-2): Iraizoz – Castillo, Amorbieta, San José, Iraola – Gabilondo (Muniain 70'), Javi Martinez, Orbaiz, Gurpegi (Susaeta 58') – F.Llorente, De Marcos (Toquero 79')
Mål:
1-0 Capdevila 5'
1-1 Gabilondo 24'
2-1 Nilmar 45'
Gula kort:
Ibagaza i Villarreal, Orbaiz och San José i Bilbao
Röda kort:
Godin i Villarreal, Orbaiz och Javi Martinez i Bilbao. Även Bilbaos tränare Caparros visades bort från planen.
Skott: 12 – 6
Hörnor: 5 – 10
Bollinnehav: 53% - 47%
Matchstart: 22:00, lördag 14 februari 2010
Spelplats: El Madrigal, Vila-real
Domare: Clos Gomez
Källor: Marca.com , AS.com , och bild ackompanjerat av den fantastiske Jesper Hussfeldt på TV4.
