Spelarutvärdering: Del 2
Säsongen är över och det betyder att det är hög tid att betygsätta Villarreals spelartrupp för säsongen. Förra gången var det målvakter och backar, nu är det mittfältarna och anfallarnas tur.
Mittfältare:
Robert Pires - 2+
Matcher: 28
Mål: 4
Gula Kort: 4
Röda kort: 0
För i princip samtliga utespelare har säsongen varit väldigt svängig. Åldermannen Pires fick inte alls samma förtroende under Garrido som under Valverde, men jag tycker ändå att han gjort ett bra jobb de gånger han fått chansen. Det är klart att han var en av de rutinerade lirarna som var tvungna att kliva fram när säsongsinledningen såg ut som den gjorde, något varken han eller någon annan gjorde. De gånger han fick spela under den senare halvan av säsongen stod han ofta för en stor del av den gula offensiven, och på det hela taget blev det ett klart godkänt avslut på karriären i Villarreal.
Santi Cazorla - 2
Matcher: 24
Mål: 5
Gula Kort: 3
Röda kort: 0
Cazorla fick sin säsong förstörd av skador. Han var väl aldrig egentligen riktigt nära en plats i den spanska VM-truppen, dels på grund av att han precis var tillbaka från en långvarig skada, men också för att hans insatser i ligan inte alls imponerat (förutom i den allra sista matchen för säsongen). Precis som resten av Villarrealspelarna kämpade han med att komma tillrätta i Valverdes spelfilosofi, och det fungerade inte speciellt bra. När han utvilad och revanschsugen drar på sig den gula tröjan nästa säsong så kommer vi med största säkerhet att få se samma gamla målfarliga yrväder som vi är vana vid.
Ruben Cani - 3+
Matcher: 35
Mål: 2
Gula Kort: 5
Röda kort: 0
Om Cazorla inte var värd en landslagsplats så måste jag säga att Cani förtjänade en mer. Han har stadigt utvecklats, sedan han anlände från Zaragoza, till en av ligans allra mest mångfasetterade mittfältare. Han har fysiken, han har tekniken, han har speluppfattningen och han har känslan i fötterna för både instick och avslut. Han tar det defensiva och det offensiva jobbet. Det är ingen slump att han spelat flest matcher av alla mittfältare säsongen 09/10.
Ariel Ibagaza - 2+
Matcher: 24
Mål: 2
Gula Kort: 5
Röda kort: 0
För Ibagaza gäller nästan samma som Pires, även om argentinaren varit desto mer önskvärd på planen under Garrido än Pires var. Det som är gemensamt för de båda är att de börjar märkas att de blivit till åren rent fysiskt, men tekniskt och spelintelligensmässigt är de fortfarande kapabla att skapa magi på allra högsta nivå. Ibagaza fick till mångt och mycket ta hand om dirigentpinnen på mittfältet under Garrido, och han gjorde det bra. Nu får han dock lämna klubben i sommar då kontraktet går ut, och för Villarreals del så känns det faktiskt rätt så fräscht.
David Fuster - 3
Matcher: 22
Mål: 3
Gula Kort: 6
Röda kort: 0
Är han säsongens komet? Kanske. I alla fall i offensiven. Han var kanske den ende spelaren som verkligen passade in i Valverdes Villarreal, till att börja med. Mål mot bland annat Sevilla och Barcelona gjorde att många Villarrealfans tog honom till sina hjärtan – om inte det faktum att han äntligen, efter fyra år i klubbens B-lag och en lyckad sejour i Elche, tagit klivet upp i A-laget räckte. Fuster var kult redan innan säsongen började, och hans slit och något oväntade tekniska färdigheter gjorde inte saken sämre.
Marcos Senna - 1
Matcher: 29
Mål: 1
Gula Kort: 5
Röda kort: 0
Nej, tyvärr. Den här säsongen vill Senna och alla vi andra glömma så fort som möjligt. Han gjorde ungefär en halvlek på hela säsongen där han kom upp i samma nivå som vi vet att han kan hålla, och det var andra halvlek hemma mot Barcelona. Senna dominerade inte mittfältet, han ledde inte laget ur krisen och han slet inte lika hårt som tidigare. Mittfältskollegan Bruno överglänste honom på alla sätt. Nu har Sennas svaga säsong sina förklaringar, och de stavas Confederations Cup och skador. En gammal man behöver sin återhämtning, och jag tror helt enkelt att Senna var trött redan från första dagen. Nu när det inte blev något VM för brassespanjoren så hoppas vi alla på en utvilad och frisk Senna lagom till nästa säsong börjar!
Bruno Soriano - 3
Matcher: 33
Mål: 0
Gula Kort: 9
Röda kort: 0
Det är alltid lika kul att se spelare som varit med klubben länge, gått genom B-laget och till slut tagit en fast plats i startelvan. När Garrido spelade in sitt 4-3-3 var det Bruno han använde som ensam pivote – inte Senna. Bruno påminner till viss del om Cani; båda är rätt mångsidiga mittfältare, även om Bruno primärt är duktigare defensivt och inte lika häftig offensivt. Bruno har visat att han är värd att satsa på.
Damian Escudero - 2
Matcher: 13
Mål: 1
Gula Kort: 0
Röda kort: 0
Det blev inte så många matcher för den kvicke argentinaren med den grymma vänsterfoten i Villarreal den gångna säsongen. Däremot tycker jag att han alltid såg pigg och intressant ut när han fick hoppa in. Vänsterfoten är magnifik vilket visades genom snärtiga inlägg och ett välplacerat mål. Escudero kan definitivt ha en framtid i Villarreal.
Marcos Gullon, Javier Matilla och Jefferson Montero fick alla göra några minuter i a-laget, där framför allt unge ecuadorianen Montero såg oförskämt bra ut. En riktig guldklimp som Villarreal sitter på, det vill jag lova.
Anfallare:
Joseba Llorente - 4
Matcher: 29
Mål: 9
Gula Kort: 9
Röda kort: 0
Joseba Llorente är en av Villarreals allra viktigaste spelare. Vem, om inte han, ska slåss med motståndarnas mittbackar i luften, kasta sig handlöst in i situationer för chansen att kunna sätta en boll i mål, springa och stressa backar i 90 raka minuter, och på det faktiskt leverera en strid ström av mål? Rätt svar; ingen. Llorente är en sån spelare som man vet vad man får ut av honom om man sätter honom på en fotbollsplan. Aldrig mindre, och ibland lite mer. Han har varit en av våra bästa spelare säsongen 09/10, och verkar ha en fast plats i Garridos 4-3-3.
Nilmar - 3
Matcher: 33
Mål: 11
Gula Kort: 0
Röda kort: 0
Llorente är en speciell spelartyp. Nilmar är även han väldigt speciell. Han lägger inte ned samma slit som Llorente, men herregud vilka andra spetsegenskaper han har. Ingen back i ligan hänger med Nilmar när han sätter fart. Om han bara får lite bättre ordning på avsluten så kommer vi att få se den succé vi alla hoppades på när han i somras anlände som klubbens dyraste nyförvärv någonsin. Han har fått spela som högerytter under Garrido, och det fungerar bra för honom att få komma med fart in i straffområdet på ett instick av Cani, till exempel. Nu ska vi bygga vidare på Nilmars grymma potential.
Giuseppe Rossi - 2
Matcher: 33
Mål: 10
Gula Kort: 3
Röda kort: 0
Man vill ju inte vara elak mot Rossi. Men vart har hans avslut tagit vägen? Han har egentligen varit ur form i en och en halv säsong. Han har tekniken och kvickheten för att ta sig till flera goda målchanser varje match, men det är något som inte stämmer när det väl är dags att avlossa det där vänsterskottet. Han har ändå gjort 10 mål i ligan i år, något som man definitivt måste räkna som minst godkänt, men bara vetskapen om att det nog kunde varit dubbelt så många grämer många, inklusive Rossi själv. Den stora frågan är om han kommer att få chansen att hitta tillbaka till storformen i Villarreal, eller om han drar hem till Italien i sommar. Jag hoppas att han stannar, i alla fall.
Marco Ruben - 2
Matcher: 4
Mål: 0
Gula Kort: 0
Röda kort: 0
Det blev inte några mål i ligan för B-lagsanfallaren Marco Ruben, men väl en fantastisk kvittering mot Wolfsburg i Europa League. Ruben visade potential när han fick hoppa in, och Garrido verkar ha förtroende för sina gamla B-lagare. Bli inte förvånade om han får desto fler chanser nästa säsong att visa vad han går för.
Källor: VillarrealCF.es och ändlösa timmars stream- och tevetittande.
