EL: Dinamo Zagreb – Villarreal 2-0
En riktigt svag insats gav Villarreal en usel start på Europa League-gruppspelet.
Det var ju en drömlottning för Villarreal, det här, och efter 4-0 mot Espanyol trodde man att flytet skulle ha uppenbarat sig. Men nej. Det blev en rätt hyfsad kopia av förra årets möte med Lazio i samma turnering; ett uppenbarligen individuellt bättre Villarreal faller på kontringar mot ett lag som lyfts fram av en fanatisk hemmapublik. Men nu, liksom då, så finns inga ursäkter. Det här var för dåligt.
Garrido ändrade om i laget ganska rejält inför matchen. Diego Lopez fortsatte i mål, men bland de tio utespelarna så var hela 60% nya ansikten jämfört med den gångna helgens ligamatch mot Espanyol. I backlinjen återfanns Capdevila, Musacchio, Gonzalo och unge högerbacken Mario. På mittfältet fick Jefferson Montero sin första start i a-laget på vänsterkanten, och Ruben Cani tog hand om högern. I mitten spelade Bruno och Senna, och på topp huserade nya anfallsparet Altidore och Marco Ruben.
Vissa sektioner av matchen föll bort på grund av kass stream. De första tio minuterna missade jag nästan helt och hållet, och det enda som kan sägas om matchens inledning är att Villarreal hade ett par tunga långskott som susade över kroaternas ribba. Därefter såg matchen i princip likadan ut hela tiden. Villarreal hade lite mer av bollen, men dålig rörelse och dålig bollkontroll (Altidore) gjorde så att något tryck egentligen inte kunde etableras.
Dinamo försvarade sig bra och kämpade väl, men det märktes ändå tidigt att Villarreal är ett bättre lag. Dock, när vi är uppe på en så här nivå så gäller allt som oftast den gyllene regeln att motivation slår klass. Speciellt om ”klassen” inte är tillräckligt fokuserad. Och mycket riktigt dröjde det inte länge förrän Dinamos nyförvärv Ante Rukavina utnyttjade katastrofalt försvarsspel av Gonzalo och enkelt kunde springa sig fri, få en passning levererad till sig, och kyligt placera in 1-0 bakom en Diego Lopez som hade tyngdpunkten på fel fot. Allt detta till den ökända Dinamopublikens stora förtjusning.
Halvleken fortsatte sedan i samma beskrivna spår. Villarreal anföll långsamt och inte speciellt fyndigt, medan Dinamo mer än gärna utnyttjade ett osamspelt mittlås i Villarreal för att sätta igång farliga kontringar. Vid ett tillfälle var det riktigt nära 2-0, men Gonzalo hann slänga sig och rensa bort bollen från mållinjen efter att Diego Lopez blivit överchippad av en Dinamospelare.
Inte oväntat nog var det Jefferson Montero som var Villarreals bästa spelare offensivt under första halvlek. Vid ett tillfälle dribblade han bort två Dinamospelare nästan stillastående, och avfyrade en vänsterraket som dock gick någon meter utanför unge Dinamo-målvakten Kelavas vänstra stolpe.
I halvtid satt jag och tänkte att ”om vi bara kunde få in Rossi, Nilmar, Cazorla eller Borja Valero – nån med bevisad klass – så kommer det här att gå vägen”. Villarreal var nära att bryta igenom några gånger, men det fattades nånting. Altidore var, trots dålig bollbehandling, den bäste av de två anfallarna, men han är fortfarande väldigt valpig, och dessutom hade domaren bestämt sig för att blåsa frispark mot honom varenda gång han var i närheten av en Dinamo-spelare.
Hur som helst. Garrido hörde min bön. Direkt i halvtid byttes Bruno och Marco Ruben ut till förmån för Borja Valero och Giuseppe Rossi. Jag, och säkert många fler av er, tänkte att nu ska det väl ändå vändas på steken.
Så fel man kan ha. Villarreal inledde förvisso piggt och Borja spelade riktigt fyndigt stundtals från sin innermittsposition, men inte fan hände det speciellt mycket framåt ändå. De få gånger något skott kunde avlossas – tror att Montero hade Villarreals bästa läge i andra halvleken – så var nämnde stabile unge målvakten Kelava i vägen.
Istället för Villarreal-mål fick vi fortsätta se farliga Dinamokontringar. Och när Marcos Senna drog på sig sitt andra gula kort med en kvart kvar att spela, då var matchen över. Om det fanns luckor i Villarrealförsvaret tidigare så var det ingenting mot nu. Högerytterbrassen Sammir var den som hotade mest, och det var även han som skulle sätta spiken i kistan med sitt 2-0-mål.
Återigen straffades Villarreal av en kontring. Musacchio och Gonzalo låg helt åt fanders i positionsspelet, och det var mycket enkelt för en av Dinamospelarna att hitta fram med en passning till en helt fristående Sammir som utom räckhåll för Diego Lopez kunde stöta in 2-0. Ridå.
En minut senare gick min stream offline, och den här gången orkade jag inte leta reda på en ny. Vad som hände sista minuterna redovisas därför inte här, men eftersom matchen slutade 2-0 och inga övriga röda kort delades ut så antar jag att det kan kvitta.
Jag skrev i början av artikeln att det inte finns några ursäkter för den här förlusten, och det står jag fast vid. Men om man ska leta så är det värt att ta upp att fyra av spelarna i dagens startelva spelade i B-laget förra säsongen, och en var utlånad till usla Hull i Premier League. Dock ingår alla spelare i Villarreal säsongen 2010/2011, och man ska kunna förvänta sig mycket mer än så här.
Hatten av för Dinamo Zagreb för en fin laginsats och väl utnyttjande av Villarreals svaga sidor. Men på El Madrigal tror jag vi kommer att köra över er. Precis som vi gjorde med Lazio förra säsongen.
Dinamo Zagreb – Villarreal 2-0
Dinamo (4-4-2): Kevala – Cufré, Tonel, Biscan, Vrsaljko – Morales (Chago 56'), Badelj, Ademi, Sammir (Beciraj 86') – Rukavina (Ibañez 71'), Tomecak
Villarreal (4-4-2): Diego Lopez – Capdevila, Musacchio, Gonzalo, Mario – Montero, Bruno (Borja Valero 45'), Senna, Cani (Cazorla 62') – Altidore, Marco Ruben (Rossi 45')
Mål:
1-0 Rukavina 17'
2-0 Sammir 79'
Gula kort: Kevala, Ademi och Vrsaljko i Dinamo, och Senna x2 samt Borja Valero i Villarreal
Röda kort: Senna, två gula kort, i Villarreal
Skott: 9 – 9
Hörnor: 1 – 6
Bollinnehav: 42% - 58%
Spelplats: Maksimir Stadion, Zagreb, Kroatien
Matchstart: kl. 19.00 onsdag 16 september 2010
Domare: pavel Kralovec (Tjeckien)
Källor: Marca.com , AS.com , Uefa.com och TV Ecuadors opålitliga stream
