Villarreal - Ett halvt argentinskt landslag
Riquelme, Sorín, Figueroa och Gonzalo Rodríguez ingick alla i Argentinas Confederations Cup-trupp, men vilka är de och vad har de uträttat tidigare?
I det nyss avslutade Confederations Cup i Tyskland deltog fyra stycken Villarreal-spelare, alla i det argentinska landslag som finalslogs av Brasilien med 4-1. Nedan följer en genomgång av dessa, vad de uträttade i turneringen och vad de tidigare uträttat på nationell och internationell nivå.
Juan Román Riquelme (mf, född 1978, 24 landskamper)
Riquelme har denna säsong fått sitt verkliga genombrott på den internationella fotbollsscenen, såväl i spanska ligan med sitt Villarreal, som i det argentinska landslaget. I klubblaget har samarbetet med den uruguayanske anfallaren Diego Forlan varit ett dödligt vapen, som lett laget till en kvalplats till Champions League säsongen 2005/06. I landslaget har han iklätt sig samma regissörsroll, men med adressering till spelare som Figueroa, Saviola, Galletti, samt i vanliga fall Crespo (ej med i Confederations Cup).
Riquelme kom till Europa 2002 (Barcelona) med rykte om sig att vara ”den nye Maradona”. Bara det en belastning som heter duga, och den spanska sejouren började trögt. Han ansågs ha en exceptionell spelförståelse, men ett alltför lånsamt speltempo, och det dröjde inte länge förrän han befann sig i Barcelonas frysbox. Lösningen på det blev en utlåning till Villarreal från säsongsstarten 2003, men lagets prestationer var minst sagt blandade och innebar en placering på den nedre halvan av tabellen. Men oavsett det så var det ändå viktigt för Riquelme att få speltid, vilket också blev fallet. Den nyss avslutade säsongen 2004/05 innebar däremot både laget Villarreals och Riquelmes stora genombrott, och när ligan summerades framstod den senare som en av La Ligas bästa spelare. Han styrde spelet, levererade målgivande passningar OCH gjorde mål (ett antal på straff förvisso). När säsongen väl var över och tredjeplatsen ett faktum, återstod en fråga; skulle Frälsaren lämna laget och återgå till Barcelona (som ägde honom). Efter många rykten och turer lyckades man behålla Riquelme, vilket gör att alla Villarreal-fans kunde dra en suck av lättnad.
I landslaget hade Riquelme till en början inget flyt heller. Efter att ha vunnit U20-VM fann han sig ofta ratad i Passarellas och Bielsas A-lagsbyggen, där spelregissörer som Veron, Ortega, Gallardo och Aimar fick företräde. Som ett yttersta bevis för sin icke-status i landslaget kom den uteblivna platsen i VM-laget 2002. Vändningen kom när Josè Pekerman tog över som förbundskapten efter Bielsa, och från och med det pågående kvalspelet till VM 2006, fram till det nyss avslutade Confederations Cup, har Riquelme varit Pekermans nr 1 som regissör på Argentinas mittfält. I nyss nämnda turnering var han lysande; han skapade ytor, passade, sköt, gjorde 3 mål (2 på straff) och var en av de bästa spelarna. Finalen mot Brasilien blev dock en paradox! Trots bitvis mycket bra spel blev Argentina utklassat av ett Brasilien på spelhumör och med målsiktet precist inställt. Matchen tog en helt annan vändning än den VM-kvalmatch som spelades mellan lagen för några veckor sedan i Buenos Aires, då Argentina utklassade Brasilien med 3-1 (efter snyggt spel samt mål av Riquelme).
Luciano Figueroa (f, född 1981, 15 landskamper)
Figueroa fick sitt genombrott i landslaget i och med årets Confederations Cup. Efter att ha starat den inledande matchen mot Tunisien på bänken, spelade han övriga matcher med mycket gott resultat; 4 mål och ett fint arbete som targetspelare i straffområdet. Pekerman verkade ta ut Figueroa som första anfallsnamn för att sedan variera med namn som Saviola, Tevez, Delgado och Galletti. Ett gott betyg för en spelare som inte ens var ordinarie i sitt klubblag (där Forlan och Josè Mari förra säsongen var förstaval). Figueroas väg till Villarreal är något krokig; han lämnade argentinska Rosario Central 2003 för att pröva lyckan i Premier League och Birmingham. Det lyckades inte alls, istället lämnade han laget redan efter fyra månader och hamnade i mexikanska Cruz Azul, innan han slutligen hamnade i Villarreal. Figueroas genombrott i landslaget bidrar till att höja förväntningarna på vad han kan komma att uträtta i den helgula dressen 2005/06.
Juan Pablo Sorin (b/mf, född 1976, 64 landskamper)
Sorin gjorde sin landslagsdebut redan 1995, men det dröjde ett bra tag innan han fann sig bosatt i detsamma. Han var med i VM-laget 2002 och var också lagkapten i Confederations Cup. Sorin är en spelare som löper ofta och mycket, han söker lediga ytor, drar på sig markering, samt kommer med inlägg från vänsterkanten. Precis som Riquelme och Figueroa gjorde han en bra turnering i Tyskland och kan känna sig säker på en plats i VM-laget 2006. På klubblagsnivå har Sorin en underlig historia; Inte många spelare (förutom Vieri, innan han slog sig till ro i Inter) har bytt klubb så många gånger under så kort tid. Efter en tidig (och misslyckad) europadebut i Juventus 1995, spelade han i argentinska River Plate och brasilianska Cruzeiro innan han gick till Lazio 2002. Lazio befann sig i sportslig och ekonomisk kris, vilket medförde otrygghet och dåligt spel. Sorin lånades ut till Barcelona, där han spelade våren 2003, varefter han hamnade i PSG under en säsong. Sedan bar skutan åter till Cruzeiro, innanhan hösten 2004 hamnade i Villarreal. Uppenbart är att alla dessa flyttar inte berott på att Sorin spelat dålig fotboll. Istället har det handlat om missflyt med lag han hamnat i. Krisen i Lazio och flertalet utlåningar skapade inte trygghet och kontinuitet. När Sorin nu slagit sig ner i Villarreal och skall påbörja sin andra säsong till hösten, känns det som han har hittat hem. Flyttkarusellen är förhoppningsvis över för hans del.
Gonzalo Rodriguez (b, född 1984, 5 landskamper)
Rodriguez fick endast spela 95 minuter i Confederations Cup, så det finns inte mycket att säga om hans insats. Han konkurrerade med Samuel, Colocchini, Milito och Heinze, vilket förklarar den minimala speltiden. Rodriguez är dock ung och har framtiden för sig i landslagssammanhang. Just Colocchini ersatte han i Villarreal denna säsong, då denne gick till La Coruna. Resultatet blev med beröm godkännt, så till den grad att rykten om anbud från Barcelona florerat. Troligtvis blir Rodriguez ändå kvar åtminstone en säsong till, nu då Champions League-spel hägrar.
