San José - Chicago
90 minuter och en poäng ifrån uppflyttning: Inför Villarreal - Almeria
I Segundans allra sista omgång möts tvåan, Villarreal, och trean, Almeria, i en helt avgörande match. Vinst för Villarreal eller oavgjort och det är det gulklädda laget som tar steget upp redan ikväll. Vid förlust är det istället motståndarna som kniper den sista direktuppflyttningsplatsen, och i så fall tvingas Villarreal till playoff.
För ungefär ett år sedan behövde Villarreal också ”bara” kryssa i seriens sista omgång för att klara det som oväntat hade blivit lagets mål under säsongen – att hålla sig kvar i Primeran. Med Lotina som överste bestämmare vid den tidpunkten kom det inte som någon överraskning att det också var det man satsade på från start hemma mot Atlético. Trots att Villarreal var nedtryckta under merparten av matchen såg det väldigt länge ut som spelarna skulle lyckas stå emot anstormningen, och dessutom hade inte Rayo lyckats få hål på Granada, vilket också krävdes för att Villarreal skulle skickas ner i anonymiteten.
Men självklart skulle helvetessäsongen dyka allra djupast i avgrunden där och då. Med två minuter kvar av den ordinarie matchtiden vann Radamel Falcao – skönt att vi slipper det Villarreal-spöket om vi går upp – en nickduell mot sin landsman Zapata på en hörna och nickade bollen förbi Digeo Lopez.
Just då var dock Villarreal fortfarande över nedflyttningsstrecket. Men så skulle det inte förbli.
Sent in på övertiden i Vallecas fick Raul Tamudo in bollenjäkeln, och trots att det var från en solklar offsideposition han tryckte in den så godkändes målet.
Och inte heller hjälpte det att Marchena försökte få Godin att göra självmål – eller något – genom att skrika åt honom att Málaga hade gjort 2-0(vilket de inte hade), och att Atléticos Champions League-chanser således var borta, utan Villarreal fick lämna Primeran inför en gråtande publik, samma säsong som man hade deltagit i just Champions League.
Nu, ett år senare, står vi alltså igen inför en situation av ovisshet när Villarreals – förhoppnings – sista match för säsongen skall spelas. Den här gången dock med något roligare i sikte, och utan ett lika drastiskt potentiellt negativt utfall – vid förlust finns möjligheten till uppflyttning via playoff fortfarande kvar.
Men det är klart att vi helst slipper undan det. Och den här gången har vi dessutom en tränare som tänker använda sina avlönade fotbollsspelare till att spela fotboll. För trots att succétränaren Marcelino är medveten om att det räcker med ett oavgjort resultat, säger han att Villarreal kommer spela sitt eget spel och utnyttja sina styrkor.
Alla Villarreals styrkor kan han dock inte bruka, eftersom flera spelare saknas. Dorado, Farinós och Hernán Pérez är fortfarande skadade. Och Aquino, Mariño, Moi Gomez och Íñiguez är alla på landslagsuppdrag (kanske läge för pamparna att tänka på det när de lägger spelschemat.) En positiv nyhet är i alla fall att Uches skada som tvingade honom att utgå tidigt i den senaste matchen inte verkar ha varit särskilt allvarlig, utan han finns med i matchtruppen, som ni ser i sin helhet här:
Målvakter: Juan Carlos och Aitor.
Försvarare: Mario, Joan Oriol, Jaume Costa, Mellberg, Truyols, Javi Venta och Musacchio,
Mittfältare: Bruno, Tito Canteros, Manu Trigueros, Marcos Senna, Cani och Juanma.
Anfallare: Uche, Perbet, Gerard Moreno och Jonathan Pereira.
Eftersom Íñiguez, som något oväntat petade Mellberg senast, har stuckit iväg för att representera det spanska u-19-landslaget (där han hunnit spela två matcher som defensiv mittfältare) bör svensken återta sin mittbacksplats. På mittfältet skulle jag tippa på att Canteros går in i startelvan igen efter sin avstängning, trots att Trigueros var bra senast, och på högerkanten får antagligen Jony chansen, även om hans defensiv kanske inte är den vassaste. Om vi räknar med att han får det och att Uche är fullt frisk får vi antagligen se nigerianen tillsammans med Perbet på topp igen.
De övriga platserna känns rätt självklara och ger oss sammantaget den här preliminära startelvan:
Juan Carlos
Mario – Mellberg – Musacchio – Jaume Costa
Jony Pereira – Canteros – Bruno – Cani
Perbet – Uche
Våra motståndare, Almeria, är verkligen inget oävet gäng och är dessutom formstarkast i ligan tillsammans med oss då de har vunnit sina fem senaste matcher. Med tanke på att de måste vinna matchen och inte har så mycket att förlora – de kommer ändå till playoff – så förväntar jag mig att de kommer satsa framåt från start. Detta är något de är bra på med Segundamått, och jag personligen tycker att Villarreal, Barcelona B, Almeria, och Real Madrid Castilla är de klart bäst ”spelande” lagen i Segundan. När det gäller att göra mål är det dessutom bara storlagens filialklubbar och Girona som har gjort fler, även om de är ganska beroende av skytteligaledaren, Charles.
Pressen är självklart störst på Villarreal då man leder från start och har störst budget i ligan, men våra spelare har visat på sistone att de är riktiga vinnarskallar, och vi får hoppas att de blir extra taggade snarare än skärrade av de fullsatta läktarna.
Förutom alla i Vila-real som hoppas få fira sent ikväll har en del gamla Villarreal-profiler visat sitt stöd i dagarna. Santi Cazorla är till exempel mycket bedrövad över att han missar matchen och sa så här om saken till lokaltidningen EPM:
– Jag säger det här från hjärtat, det stör mig mycket att jag inte kan vara på El Madrigal en sådan viktig dag, men det som gör mig ännu surare är att jag inte kan se matchen eftersom vi – spanska landslaget – spelar så tätt inpå. Men jag ska försöka se så mycket jag kan via mobilen. Jag kommer lida som om jag hade spelat, samt njuta som om jag hade deltagit i segern och uppflyttningen. Jag älskar Villarreal något oerhört, och både hoppas och tror att de tar sig upp till Primeran på lördag.
Han säger även att han ofta har kontakt med Bruno, Senna och Javi Venta och att han fortsatt har en bra relation med Marcelino. Dessutom hävdar han att han har sett de flesta matcherna den här säsongen och att förändringen under andra halvan av den har varit brutal, och att Villarreal nu spelar mycket snabbare och har ett mycket konkurrenskraftigt lag. Santi är också väldigt imponerad över att 10000 personer reste till Barcelona, och framförallt över hur alla levde sig in i matchen. Han säger också att just Villarreal-fansen alltid kommer finnas i hans hjärta, och att han tänkte se Xerez-matchen på el Madrigal men att landslagsledningen stoppade honom.
Även Villarreals bäste spelare genom tiderna, Juan Román Riquelme, utryckte återigen sin kärlek för Villarreal i en intervju med MARCA igår:
– Jag saknar staden, el Madrigal, träningsanläggen. Jag saknar den gula åttan och jag skulle älska att vara på läktaren (i morgon) för att stötta laget. Det är synd att jag inte kan resa dit eftersom jag har match med Boca. Men trots det kommer jag, som alltid, försöka heja fram Villarreal till en plats i Primeran. Om de lyckas med det kommer det bli en fest för mig och för dem. Nummer åtta i Villarreal kommer alltid vara min tröja, och el Madrigal mitt andra hem.
Så, gör som de här fina snidarna; stötta Villarreal-spelarna var ni än befinner er vid sjubläcket ikväll.
Vamos Villarreal!
