Mer Mari än José: Nya tröjnummer presenterade, Trofeo de la Cerámica vunnen och José Mari saknad

Detta är Villarreal-redaktionens blogg där vi kastar ur oss lite om ditten och datten, men mest om Villarreal. Namnet är en hyllning av den vansinnigt underhållande kommentaren en kommentator fällde ur sig för ett par år sedan när La Liga sändes på någon billigare kanal än i dagsläget, efter att José Mari ännu en gång gjort det han kanske är mest känd för, nämligen att kasta sig i backen utan någon som helst kontakt från vare sig motspelare, medspelare eller domare.

Pang rätt på rödbetan, här har ni kommande säsongs tröjnummer:

1. Mariño	8. Uche	19. Marcos Senna
2. Mario	9. Cavenaghi	21. Bruno
3.Joan Oriol	10. Cani	22. Rossi
4. Musacchio	11. Hernán Pérez	23. Gerard Bordas
5. Truyols	14. Manu Trigueros	25. Juan Carlos
6. Mellberg	17. Javi Venta	27. Moi Gómez
7. Daniel Toribio	18. Jaume Costa	28. Lejeune

Utseendet och utstyrseln bidrar mycket till hur jag ser på en fotbollsspelare;

Totti skulle inte vara Totti utan sina strumpor så lågt nerdragna att man till och med ser benskydden. Neymar skulle inte vara Neymar utan att hans satt långt uppe på knäskålen. Och Martín Cácerecs skulle inte vara sig själv om han slutade med sitt Gällivarehäng. Det är sådant som utmärker och särskiljer dem från spelare i mängden.
Just spelfördelare, som Totti, bär ofta sina kläder på ett slappt sätt, med strumporna nerhasade vid fotknölarna, och har en lite för stor tröja hängandes utanför byxorna. Anfallare och offensiva yttrar kör i de flesta fallen med en mer slimmad mundering, tajt tröja och strumporna uppdragna till max.
Märkligast är nog att högerbackar i många fall har sina byxor hängandes långt nedanför arslet likt Cácers och Dani Alves, trots att det borde försvåra deras rörelsemönster.
Men något som är ännu viktigare än spelarnas sätt att bära matchdressen är deras tröjnummer. När Villarreals tröjnummer för kommande säsong i förrgår presenterades kändes det därför skönt att se att framförallt nummer 10 fortfarande tillhör Cani.
Han är spelaren i dagens trupp som har den största stjärnauran runt sig; han är elegant, förhållandevis divig, filmar en del, gnäller på domaren efter varje domslut, söker ofta svåra lösningar och letar alltid efter den avgörande passningen. Detta är alla exempel på egenskaper en typisk nummer tio skall ha enligt mig och som jag älskar hos fotbollsspelare.
Därför blir jag alldeles bestört när storlag ger det mytomspunna numret till anonyma och defensiva spelare som William Gallas och Lassana Diarra, vilket Arsenal och Real Madrid gjort på senare tid. Hur tänker man där? Inte minst ekonomiskt måste det vara en stor blunder att ge spelare med så pass lågt marknadsvärde numret som de flesta förknippar med lagets största stjärna.
Några andra nummerval historiskt som fått er att hoppa till i datorstolen, när ni knappat er in på någon sportsida istället för att jobba med en tråkig biologiuppsats om människokroppens organ, som ni egentligen skulle hålla på med?

I Villarreal är annars nummer åtta ett nummer med stort symbolvärde, eftersom Riquelme och Santi Cazorla båda trollbundit El Madrigals åskådare med numret på ryggen, innan de Guzmáns fiaskosäsong. Hade det gått att spela på vem som skulle få numret nu hos bettingbolagen hade antagligen oddsen därför varit lägst på den nye Manu Trigueros, som tagit för sig på försäsongen och har en liknande spelstil som de två förstnämnda.
Detta nummer ges nu till Ike Uche, vilket inte är jättekonstigt eftersom Cavenaghi fick nian, och Uche är en anfallare som vill ha ett högt nummer, men han är knappast en spelare som kommer nå legendarstatus i klubben.
Trigueros fick istället nöja sig med det Cruijffianska numret, 14.

Annars behåller lagets rutinerade storstjärnor, Senna, Bruno och Rossi sina höga nummer som kommit att kännas som deras egna. Senna har ju till och med fått ingång 19 på El Madrigal uppkallad efter sig, efter sina tio år med numret på sin Villarreal-tröja.
Javi Venta väljer också att ta nummer 17 som han hade under sin tidigare Villarreal-sejour.
Att Cani, Bruno och Rossi tilldelats nummer går att tyda som att alla kommer stanna, eller jag hade i alla fall blivit bra mycket oroligare om de inte fått några.

Är det något val man kan anmärka på så är det att Daniel Toribio tar över nummer 7 efter Nilmars avsked. Att ett så åtråvärt nummer kommer tillhöra en bänkad defensiv mittfältare gillar jag inte.

Gerard Moreno som fått en hel del speltid på försäsongen har inte fått något nummer. Antagligen för att man vill låta honom kunna pendla mellan A- och B-laget. Gör han bra ifrån sig i A-laget innan Rossi och Bordas kommer tillbaka från skador kanske han får fortsätta hos de stora grabbarna, annars får han helt enkelt hålla till i B-laget resten av säsongen.

Nummer 12, 13, 15, 16 och 20 är annars lediga. Kanske väntar något nyförvärv, men knappast så många, därför är det rätt oförståeligt att Lejeune och Moi Gómez fått/valt så höga nummer.

Jag har även passat på att uppdatera spelartruppen här på sidan och gett spelarna sina nya nummer där. Så ta en titt och skäll ut mig utan pardon om ni känner att någon av mina korta spelarbeskrivningar är alldelds tokig.

* * *
Förutom att få nummer till sig tilldelade har spelarna redan sett till att tillskansa sig en titel den här säsongen.
Detta gjordes på lördagskvällen inför en halvtom El Madrigal.
Levante tog förvisso ledningen efter taffligt försvarsspel från Villarreals sida.
Men Villarreal kvitterade sedan en Levante-spelare ganska ohotad nickat in en Marcos Senna-frispark i eget mål.
Sedan var det Levante-försvarets tur att slarva igen så att Manu Trigueros kunde trycka dit segermålet efter ett inlägg från Cani.
Matchen ska ha varit en någorlunda jämn tillställning, där Villarreal var det något mer spelförande laget och hade lite fler vassa chanser.
Detta är dock bara vad jag läst mig till, eftersom den här matchen precis som alla andra den här försäsongen har varit omöjliga att skåda om man inte befunnit sig på plats. Därför får ni nöja er med denna korta beskrivning och istället spana in mål och chanser från matchen i detta klipp.

Startelvan kan jag ge er dock:
Juan Carlos vaktade målet i första halvlek, men byttes ut mot Mariño efter den. På högerbacken huserade Javi Venta i 76 minuter innan han fick ge plats för Mario. Som mittlås fick Truyols och Musacchio spela hela matchen. Señor Mellberg hade getts lite extra ledighet för att fixa och dona i Sverige innan han flyttar till Spanien på heltid. Han har börjat träna med laget nu, men tveksamt om han är i tillräckligt fysiskt slag för att spela från start mot Real Madrid Castilla. Hur som helst fick även Joan Oriol spela hela matchen som vänsterback.
Toribio och Senna började som defensiva mittfältare, men byttes båda ut i slutet mot Pablo Iñiguez och Lejeune. De tre offensiva mittfältspositionerna tog Cani, Trigueros och Uche hand om och Gerard Moreno spelade ensam på topp. Jaume Costa kom in istället för Uche efter 76 minuters spel. Även en kille som heter Pablo González fick göra ett kort inhopp när han bytte av Trigueros efter 88 minuter och i samma minut bytte Moi Gómez av Cani. Men kanske roligast var att Cavenaghi spelade 30 minuter efter att ha kommit in istället för Gerard Moreno. Kanske får vi se honom i startelvan i ligapremiären, men det känns fortfarande väldigt svårt att sia om vilka som kommer starta på vissa positioner.

Manu Trigueros blev utsedd till matchens lirare mot Levante och belönades med en fin ubåt

Dagen innan spelade man faktiskt också en match. Den förlorades tyvärr med 1-0 och för motståndet stod Nàstic. Målet tillkom på straff efter 83 mintuer, och det ska inte ha varit någon sprakande tillställning, vilket faktumet att Villarreal inte ens lagt upp något videosammandrag från kampen tyder på. Villarreal ställe dock upp med ett B-betonat lag och gjorde en hel del byten, för den här matchen var självklart inte värd någonting i jämförelse med Trofeo de la Cerámica-derbyt mot Levante.

Juan Carlos och Mariño delade dock på speltiden även i den matchen. Backlinje bestod av Mario, Iñiguez, Lejeune och Jaume Costa. Toribio och Pepe Palau bildade mittfältsnav. Moi Gómez, Pablo González och Hernán Perez framför dessa. Paraguayanen spelade antagligen den här matchen istället för den efter för att hinna resa till sitt landslagsuppdrag. Och på topp huserade ingen mindre än Juanto. De mer etablerade spelarna fick dock gå av rätt tidigt och lämna plats för Edu Ramos, Joan Oriol, Javi Venta, Gerard Moreno, Diego Jiménez och Manu Trigueros under den andra halvleken.

* * *
Det är med mycket stor glädje denna blogg kan meddela att José Mari är saknad i Villarreal.
Eller ja, i alla fall när 26 personer fick välja mellan några av klubbens antihjältar/kultfigurer på senare tid. Denna prestigefyllda utmärkelse kan han nämligen sätta på sitt CV efter att mer än hälften av de som hittat till denna omröstning valt att klicka på hans namn. Grattis José Mari!

Resultatet i sin helhet: