2018-12-07 01:00

Philadelphia - Columbus
3 - 4

Säsongens första poängtapp på El Madrigal: Villarreal - Huesca 1-1

Villarreal fick bara 1-1 hemma mot Huesca vilket innebar säsongens första poängtapp på El Madrigal. En match där Villarreal mestadels höll i bollen och kontrollerade spelet, men såg fantasilösa, tröga, lättlästa och oskärpta ut slutade oavgjort efter att båda lagen utnyttjat varsin fast situation.

Startelvan blev den jag trodde på innan matchen sånär som på en plats. Velázquez bedömde nämligen att Tito Canteros var redo för spel och ett bättre alternativ än Toribio.

Hela elvan:

Juan Carlos
Mario – Mellberg – Musacchio – Jaume Costa
Senna – Canteros
Cani – Trigueros – Gerard Bordas
Cavenaghi

Canteros fick dock kliva av redan i paus för just Toribio, men den senare kunde ses joggandes vid sidlinjen under merparten av den första halvleken, så det kan ha berott på bristande fysik eller någon småskada hos argentinaren.
För på planen gjorde han inte på något sätt bort sig. Han opererade bredvid Senna men var klart och tydligt den som hade en lite friare och offensivare roll. Han såg mjuk ut med bollen och fördelade den väl i alla fall utom ett där en riktig blindpass höll på att leda till ett farligt Huseca-läge. Särskillt trött såg han inte ut och hans sätt att behandla bollen och springa på påminde väldigt mycket om Gonzalo Castellanis. Han stod inte för något direkt avgörande men hans insats kändes ändå klart lovande inför framtiden.

Nåväl. Hela Villarreal-laget var rätt på bettet från början och tog tag i spelet, alla visade sig och ville ha boll och skötte sig fint med den, dock utan att komma till några heta lägen. Huesca kändes helt ofarliga under matchens första tio minuter men kom till ett halvläge efter att Juan Carlos alldeles för sent bestämt sig för att rusa ut och boxa iväg en tjongboll, kommit ut i grevens tid men knappt fått iväg bollen och samtidigt lämnat målet öppet bakom sig, som tur var träffade Huesca-spelaren som snappade upp bollen en Villarreal-back och Juan Carlos hann upp bollen i tid.
10 minuter in i matchen fixade Villarreal en frispark strax utanför Huescas straffområde. Som vanligt stegade kapten Marcos Senna fram, och inte alldeles ovanligt nog seglade bollen in i mål via målvakens vänstra stolpen strax under kryssribban och studsade in bakom en chanslös Llamas.

Huesca kände nu att det var dags att försöka steppa upp och klev upp lite högre med hela laget men det var fortfarande mestadels Villarreal som förde spelet. Musacchio och Mellberg klev oftast in tidigt och bröt bollen innan några farligheter bröt ut. Jaume Costa är kvickare och inte lika kantig som sin konkurrent Joan Oriol och fyllde på bra längs vänsterkanten. Cavenaghi flöt runt med sina taxben och försökte delta i spelet och inte bara hugga i straffområdet. Cani försökte, Gerard Bordas likaså, men han är spelaren med klart minst spelintellekt och satsar därför mycket på egna utflykter med sin fart.

Matchbilden var ganska oförändrad ändå fram till minut 30. Villarreal försökte bygga upp och främst komma till inläggslägen men det gick ganska segt och såg likadant ut för ofta. Huesca hade mindre boll och försökte vara mer direkta och snabbt komma till lägen när de väl hade den i sin ägo. Domarnivån var under all kritik och det blåstes frispark i parti och minut, vilket kanske bidrog till det låga tempot.
Just i minut 30 fick Huesca en sådan där helt oförklarlig frispark ute på sin högerkant ganska nära Villarreals straffområde.
Frisparken slogs in mot straffområdet med bra fart och för andra matchen i rad förlorade Mario en avgörande duell och lät i det här fallet David Lopez komma före med huvudet till bollen och hårt och välplacerat nicka in bollen bakom Juan Carlos.

Villarreal-spelarna insåg då att man måste börja vara på tårna igen och i första anfallet efter bakåtmålet gled Canteros förbi en motståndare, passade mot Cavenaghi som släppte bollen mellan benen till Trigueros, men denns skott gick långt utanför. Villarreal tryckte på under första halvleks slutminuter och försökte mest hitta bra inläggslägen, dock utan att det resulterade i någon vidare målchans. Cani blev omkullknuffad i straffområdet efter cirkus 40 minuters spel, och hade samma situation skett någon annanstans på planen hade dagens domare blåst utan att tänka. Personligen hade jag dock inte blåst i vilket fall. Under slutminuterna hittade även Huesca till något som kunde blivit farligt när en spelare ställdes mer eller mindre fri, men inte var medveten om sin position och avslutade för tidigt och högt över.

I paus bytte som nämnt Toribio av Canteros och samtidigt övergick Villarreal till en mer 4-2-2-2-liknande uppställning med Bordas på topp istället för på vänsterkanten.

Spelet ändrades inte mycket för det, men det var just Bordas som fick halvlekens första chans när han likt Huesca-spelaren i första halvlek ställdes i en ensam och fri position men hastade iväg ett avslut med sin vänster högt över målburen.
60 minuter hade gått när nästan stora chans utspelade sig. Cani rännde ner längs hela högerkanten och tittade sedan upp och såg Cavenaghi som han snyggt hittade med en chip, argentinaren kan dock inte göra mål längre, utan träffade ribbans insida och Bordas kom inte riktigt åt returen heller. Cavenaghi bad förgäves till gudarna men att publiken insåg att sitt lag åtminstone kan skapa chanser fick liv på den ett tag och Villarreal började i samma veva pressa högre över hela planen.

Pandiani äntrade planen efter 64 minuter istället för en misslyckad Gerard Bordas vilket ledde till ett ännu tydligare inläggspel mot de två tankarna på topp.
Villarreal försökte och försökte men var okreativa och odistinkta framför mål och skapade mest halvchanser och Senna hade någon skaplig frispark strax utanför.
Trots Villarreal-press var det bortalaget som skapade matchens sista faliga chans när en spelare på chans drämde in bollen framför mål, men som tur var hann ingen av hans medspelare fram till bollen. Slutet präglades mest av Huesca-spelare som låg och åmade sig på planen, vilket ändå bara ledde till tre minuters tilläggstid. På dessa hände sannerligen inte ett jota och både Villarreal-supportrar och spelare lämnade snabbt och besviket El Madrigal.

Några övriga iakttagelser:

En sömning match där framförallt Hernán Pérez – som chillar på bänken för Paraguay – fart, krativitet och uppoffrande löpningar saknades.

Vem som skall göra målen innan Rossi kommer tillbaka sätter jag fortfarande ett stort frågetecken kring. Uche lär försvinna bort ett bra tag på Afrikanska Mästerskapen dessutom. (Juanto! Juanto! Juanto!)

Canteros såg intressant ut och erbjuder både välbehövlig bredd och kanske dessutom kan komma att ta en offensiv roll när Bruno är tillbaka, där förstärkningen känns mer akut.

Trigueros var inte alls lika framträdande som tidigare, men det är orimligt att sätta allt kreativt hopp på killen som huserade i B-laget förra säsongen.

Mellberg drog på sig sitt femte gula kort på nio matcher och missar därmed nästa på grund av avstängning. Surt med tanke på hur stabilt han agerat hela tiden.

Så mycket mer att analysera finns inte. Velázquez har mycket att tänka på och bör överväga att överge inläggstaktiken.