2019-01-09 01:00

Buffalo - New Jersey
5 - 1

Ubåten på rätt kurs igen: Villarreal - Sabadell 3-0

Efter förnedringen mot Real Madrids b-lag för en vecka sedan var det i går dags för Marcelino att visa Villarreals hemmapublik att hans anställning inte skall vara av ondo. Med snabbt passningsspel och mycket rörelse gick det tillslut väl, och ubåten kan åter styra siktet mot uppflyttning istället för isberget den snarare såg ut att vara på väg mot efter de fem senaste matcherna där ingen slutade med Villarreal-seger.

Startelvan:

Trots debaclet förra helgen fortsatte Marcelino med att ge Juan Carlos förtroendet som Villarreals målvaktare.
I backlinjen var Musacchio tillbaka efter avstängning och dessutom fick Mario göra comeback i startelvan efter en svag insats från Javi Venta senast.
På mitten klev Farinós för första gången in i startelvan eftersom Bruno var avstängd, och på kanterna hade Trigueros och Cani bytt sida, så Cani fanns nu till vänster och Trigueros till höger.
På topp fick åter Gerard Moreno och Jony Pereira chansen i brist på alternativ, framför allt när Cavenaghi inte ens hade inkluderats i matchtruppen.

Juan Carlos
Mario – Mellberg – Musacchio – Joan Oriol
Trigueros – Marcos Senna – Farinós – Cani
Gerard Moreno – Jony Pereira

Noterbart hos Sabadell var att deras striker Manu Lanzarote, som gjort tio baljor den här säsongen, var avstängd.

Första halvlek:

Jag hade en del problem med att ens få in någon halvvettig stream i början av matchen. Det sägs dock att Villarreal hade övertaget redan de första tio minuterna men att det enda som skapades var en nick på mål från Mellberg efter en hörna från Farinós.

När väl en stream hade hittats fick jag ganska direkt se Farinós försöka lobba ut en boll till Mario på högerkanten. En Sabadell-försvare kom dock ivägen för bollen, men tyvärr för honom så gjorde det att bollen landade framför Gerard Moreno. Från nära håll kunde han därifrån placera in den i bortre hörnet med sin vänster fram till 1-0 för sitt Villarreal. Hans första a-lagsmål i officiella sammanhang.

Efter målet var bollinnehavet ganska jämt fördelat, men det var mest för att Sabadell var rätt tröga och obestämda med bollen medan Villarreal gång på gång försökte komma till snabba målchanser.
Cani som spelade till vänster – alla högerfotade spelare är bättre på vänsterkanten än högerkanten – drev väldigt ofta upp bollen med fart. Han hade ett fint sammarbete med Jony, och båda turades om att överlappa varandra. Farinós fördelade bollar snabbt och med ackurates hela tiden. Mario må ha en hel del brister, men gav högerkanten lite mer fart än tidigare. Hela laget egentligen rörde sig mer än vanligt och hjälpte varandra. Hela tiden med målet att antingen komma till avslut utifrån, instick mot Jony eller inlägg mot Gerard, vars främsta uppgift var att ta sig in i straffområdet hela tiden och erbjuda ett alternativ, och sedan hugga på allt som de andra, som är fotbollsspelare med större repertoarer, skapade åt honom.

Laget spelade också mycket mer intensivt försvarsspel än brukligt på senare tiden och lyckades ofta vinna bollen ganska högt.

Sabadells bästa ”chans” i första kom efter 33 minuter när en blåviting på vänsterflanken försökte göra en ”bulgar”, alltså att skjuta bollen med mening på Marios hand, antagligen medveten om den skumma handstolkningen i Spanien.
Domaren sket dock i att blåsa för det, och den enda reprisen som visades var av tvivelaktig kvalité, men på den såg det ut som bollen tog i magen på Mario.

Villarreal fortsatte mala på med offensiva löpningar, vilket ledde till en del inlägg och skott, men utan att man kom riktigt upphetsande nära ett till mål fram tills minut 38.
Då bröt nämligen Farinós bollen högt upp i banan efter en svag mottagning från en av motståndarna. Snabbt slog han sedan en djupledsboll mot Gerard Moreno som upptäckt situationen och löpt sig fri. 21-åringen lyckades ta med sig bollen fint med vänstern och försökte sedan lobba över den utrusande målvakten, men bollen smet precis utanför stolpen.

I anfallet efter kom Sabadell till ett av få avslut, men kändes där, som i övrigt, ganska ofarliga.

Andra halvlek:

Sju minuter in på den dittills trevande halvleken blev Cani frispelad och lyckades även placera bollen i mål. Dock blev han avblåst för offside, men vi fick märkligt nog inte se någon repris på situationen.

Matchen hade gått lite i stå och för att försöka få liv i den igen valde Marcelino att kasta in Jaume Costa istället för målskytten Gerard efter 58 minuter.
Bara några sekunder efter det skapade Sabadell ett friläge, men som tur var stod spelaren som fick det för ett tämligen svagt avslut. Hade det suttit och Villarreal inte vunnit matchen sedan hade Lotina-jämförelserna varit oundvikliga.

Men särskillt defensivt inställda blev Villarreal inte trots att man bytte in en egentlig vänsterback istället för en anfallare.
Jaume placerades nämligen på vänstermittfältet och Cani gick upp och spelade i någon slags släpande anfallsroll.
Marcelino verkar ju ha en fäbless för rörligt spel och rörliga spelare, så därför var det kanske inte så konstigt att han valde det alternativet.

Istället gav Marcelino-bytet positiv effekt efter 66 minuters spel. Efter några fantastiska one-touch-passningar mellan Senna, Trigueros, Cani och Farinós, där bland annat en klack från Cani ingick, så gick bollen ut till Trgueros på högerkanten. Han fortsatte med direktpassandet och hittade Cani, som tagit sig ungefär till straffpunkten, med en hård sådan efter marken. Därifrån drog Cani till, direkt han också, med vänstern och fick se bollen rulla in i bortre hörnet bakom Nauzet i Sabadell-målet. 2-0!

I och med det släppte nog några nervknutar eftersom Villarreal så ofta tappat uddamålsledningar tidigare under säsongen. För efter det började Villarreal återigen briljera med rörlighet, passningskombinationer och intensitet över hela banan.

Sabadell kändes mer och mer uppgivna ju längre matchen led och ägnade sig mest åt att dela ut tjuvsmällar på slutet.

Jony gick på en soloräd, men fick en riktig lövbiffsträff som vanligt när han väl avslutade.

Senna gavs lite välförtjänt vila med tolv minuter kvar av ordinarie matchtid han när ersattes av Canteros. Argentinaren gjorde därmed sitt blott andra framträdande för Villarreal. Han såg också taggad ut när han kom in, visade upp fin bollkontroll och bra passningsspel direkt. Det ledde efter någon minut på planen till ett inlägg mot Jony i straffområdet, men som vanligt var anfallarens avslut undermåligt.

86 minuter hade gått när Cani fick gå av planen till stående ovationer. In kom Moi Gómez, men mest anmärkningsvärt var att Mario då fick ta över kaptensbindeln som Senna inledde matchen med runt armen. Vi vann alltså en match trots att Mario var kapten!

Bara ett fåtal sekunder efter det slog Oriol iväg en lång markpassning till Jony. Han i sin tur lurade snyggt bort en försvarare med en Bergkamp-vändning, och placerade sedan (faktiskt) in bollen i det bortre hörnet med ett välplacerat vänsterskott. 3-0!
Hans första mål i en Villarreal-tröja sedan 2006. Lossnar det månne för Jony nu?

Övriga tankar:

Tänk vad mycket inställning och intensitet kan göra!

Farinós var kanske bäst av alla, vilket leder till en del lyxproblem för Marcelino.
Vågar han peta Bruno? Vågar han peta Senna? Kan han trots allt tänka sig att spela med Bruno som mittback? Spelar han med Farinós högre upp i banan och petar någon av anfallarna eller Trigueros?

Sju av elva spelare i startelvan var ”canteranos”. Trots det har Cani och Senna varit så länge i klubben att de först fick bära kaptensbindeln. Även Farinós har tidigare spelat i klubben. Alltså bara Mellberg som var en riktig Villarreal-novis i gårdagselvan. Och då finns det ändå massvis med fler ”canteranos” i truppen. Fint.

Svårt dock, som efter Racing-segern, att säga hur mycket den här segern säger då Sabadell, trots tabellplaceringen, är ett rätt dassigt lag när de lämnar sin åker.
Men vad segern åtminstone bör inge är lite självförtroende för spelarna och tro på lagets kvalité igen.

Här kan ni avslutningsvis spana in ett längre videosammandrag från matchen.