Första halvlek böljade mest fram och tillbaka. Vi hade faktiskt vår första chans redan efter 5 minuter, då Zapatas nick gick alldeles utanför. Samme Zapata som bara minuterna efteråt agerade räddande ängel på egen mållinje efter Pepes nick.
Ser man till chanserna i första halvlek så hade vi de flesta. Marco Rubén hade en bra chans och några fina intentioner, Cani hade ett fint skott efter en kvart, och Sergio Ramos bjöd Nilmar på ett bra läge som han tyvärr inte förmådde förvalta.

Till slut var det dock Real som tog ledningen. Özil bjöd på grannlåt när han med klacken spelade fram Cristiano Ronaldo efter en dryg timmes spel. Ronaldo gjorde inget misstag, utan lade snyggt in 0-1. Snopet, då vi hittills gjort en väldigt bra match! Men det gäller ju att sätta chanserna också...

Villarreal fortsatte dock att satsa framåt, och såg väldigt inspirerade ut i sin iver att visa publiken och sin nye tränare att man faktiskt är ett ganska hyfsat fotbollslag när man bestämmer sig för det.

I den 82:a minuten gav det äntligen resultat. Senna klippte in en frispark, och kvitteringen var ett faktum. Ska vi vara helt ärliga så såg det kanske inte helt otagbart ut för Casillas i bortamålet, men det var iallafall en väldigt fin träff som Marcos Senna fick.

 

En poäng hemma mot Real Madrid får väl anses som ett bra resultat och en schysst debut för vår nye tränare. Hoppas nu att vi kan bygga vidare på detta, och att "Lotina-effekten" håller i sig längre än "Molina-effekten".