Como - Cosenza2 - 1
Barcelona vann igen....
Villarreal hade inte vunnit mot Barcelona på Camp Nou sedan 2008. Då stod Jon Dahl Tomasson och Marcos Senna för målen för Villarreal. Idag är läget något annorlunda, Barcelona är en superklubb och Villarreal är en klubb som simmar runt en bit nedanför. Det är fördömt hur svårt det ska vara att rubba Barca. De senaste säsongerna har det varit tuffa bataljer mellan lagen. Men Barcelona har vunnit de senaste 7(!) mötena. Tråkigt, tycker jag.
Marcelino ställer upp med en 4-5-1-uppställning. Areola i mål, en backlinje med Mario, Bonera, Ruiz och Jaume Costa och ett mittfält med Denis Suarez, Pina, Bruno, Jona och Samu Castillejo. Soldado får springa runt själv på topp och jaga. Trigueros alltså bänkad till förmån för träbenet Tomas Pina.
Barca låter Bravo, Alba, Pique, Mathieu, Alves, Busquets, Iniesta, Sergi Roberto, Neymar, Suarez, Munir.
Ja, ni förstår säkert hur matchen såg ut. Det såg ut exakt som man förväntar sig. Barca spelar runt bollen hit och dit i hopp om att skapa målchanser, och när Villarreal får tag på bollen hinner man slå max 3-4 passningar inom laget innan man blir av med bollen. Både tack vare Barcas intensiva press men också pga Villarreal benägenhet att vara extremt raka i sitt anfallsspel en match som denna. Villarreals spel leder sällan fram till något men Barca får ses som giftiga i i stort sett varje anfall.
Marcelino har nu mött Barcelona 7 gånger med Villarreal och förlorat exakt alla matcher. Han kör dessutom samma taktik varje gång: ett 4-5-1 med hopp om att kontra in en boll och hålla tätt bak. Och ibland lyckas det faktiskt. Att kontra in en boll, alltså. Att hålla tätt är lite jobbigare. Problemet är att Barcelona har otroligt mycket boll när Marcelino kör den här taktiken. Extremt få lag har ett så bra försvar att de kan stå emot ett anfallande Barcelona i 90 minuter. Villarreal har det inte.
Barcelona har en stor hög med chanser i första halvlek att kunna spräcka nollan på, men man lyckas inte. Areola står i vägen för det mesta, om nu inte bollen gå utanför. Villarreals bästa chans kommer i halvlekens slutminut när Samu Castillejo har ett läge ut snäv vinkel. Han tar i för kung och fosterland men Bravo kan parera bollen. Pausvila 0-0 alltså, men vi som sett detta innan vet att Barca kommer trycka in en boll tidigt i andra halvlek. För det är vad som brukar ske, och det sker även denna gången.
I den 60e minuten har Villarreal avstyrt ett Barca-anfall och får passa runt mellan innermittfältarna utanför sitt eget straffområde. Bruno, för dagen en slät insats, spelar rakt på Busquets som tackar och tar emot. Han ser att Neymar är ren och hittar in till honom mellan Mario och Bonera, som stått och sovit. Neymar sliter sig loss och placerar fint in 1-0. Sådärja, ridå ner. Egentligen kan man ju sluta titta nu, men eftersom smärta är en form av njutning får datorn fortsätta tugga på och visa när Barca passar runt bollen och de gula jagar. Barcelona får lite senare en straff efter att Jaume Costa misslyckats med en glidtackling, och Munir gått i backen. Suarez stegar fram och vi har 2-0. För att strö lite extra salt i såren gör Neymar 3-0 på en kontring fem minuter från slutet där han vänder bort Jaume Costa och gör sedan ett halvdassigt avslut som ändå går i mål. Det spelar liksom ingen roll längre.
Bakambu blev inbytt mot Pina, Samu bytte av Samu. Men det var totalt verkningslöst. Taktiken var att åka hit och få en poäng, och när Barca gör sitt första mål faller allt bara ihop som ett korthus. Det blir svårt att ställa om hjärnan. Har spelarna ens blivit tillsagda att gå för vinst? Jag undrar för min värld var Moi Gomez gör en sån här dag. Jo, han sitter på bänken i Getafe. Helt meningslöst. Jag mår dåligt.
Den senaste gången Villarreal fick med sig något av värde från Camp Nou var när man nådde 1-1 år 2010. Detta efter att man pressat Barcelona hela matchen, och på så sätt låtit Barcelona smaka på sin egen medicin. Den gången ledde det fram till poäng, men det kunde såklart gått helt åt skogen också. Och absolut, det är svårt att komma till Camp Nou och dominera spelet. Men vill man vinna är det nog chansningen man får göra. Lite kuriosa om den matchen från 2010: Jonathan dos Santos startade för Barcelona då, men blev utbytt efter en timme.
Förlust borta mot Barcelona, lika tråkigt som vanligt. Den obligatoriska tomhetskänslan i magen och hjärtat kommer som ett brev på posten. Nu är det dessutom ännu ett landslagsuppehåll där Sverige och Ungern (som jag hejar på, av patriarkala skäl) ska försöka spela sig till Frankrike 2016. För att se Villarreal - Eibar får man vänta ända till den 22a november, vilket i dagsläget känns som en evighet. För närvarande parkerar det lilla bask-laget på sjätte plats, endast en poäng bakom Villarreal. Får man önska sig soligt väder, målfest och tre poäng till Villarreal? Och att trollkarl Marcelino drar fram en liten Musacchio-kanin ur sin hatt?
