St Louis - Boston2 - 1
Huesca - Villarreal 0-1
Underställen var på när Villarreal under lördagskvällen gnetade sig till tre poäng i det småkyliga duggregnet i Aragonien. I en match med oorganiserat och slarvigt spel men många chanser, ett par utvisningar och ett domarbyte blev tillslut inhopparen Jony Pereira tungan på vågen för Villarreal som tog sin tredje raka seger.
Eftersom både Las Palmas och Girona vunnit tidigare under lördagen var pressen relativt stor på Villarreal för att fortsätta ligga bra till i den täta striden kring den sista direktuppflyttningsplatsen och de fyra playoff-platserna.
För att optimera segerchanserna valde den fortsatt avstängde Marcelino att lita på samma elva som senast bortsett från att Jony fick lämna plats på topp för Perbet. Vilket gav oss denna startelva:
Juan Carlos
Mario – Musacchio – Dorado – Jaume Costa
Aquino – Farinós – Bruno – Moi Gómez
Uche – Perbet
Första halvlek:
Av någon oklar anledning startar de flesta Segunda-matcherna någon minut innan utsatt starttid, så när jag rattat in min bet365-stream hade redan en och en halv minut avverkats. Det verkade dock inte hänt något extraordinärt under dessa sekunder men jag fick se ett Huesca-lag som tryckte på under de inledande minuterna. Hemmalaget skapade dock inget nämnvärt under dessa utan istället var det Villarreal som fick matchens första möjlighet efter nio minuter. Aquino drev då in bollen från sin högerkant och stack in den mot Perbet som tajmade sin löpning väl och kom fri. Skottet han avlossade med sin höger hotade dock inte målvakten utan smet strax utanför utan ordentlig fart.
Efter det började Villarreal sakteliga ta över mer av spelet och anföll framför allt via högerkanten där Mario och Aqunio överlappade varandra om vartannat och Uche försökte droppa ner för att skapa väggspelsmöjligheter.
Framför allt Bruno lyckades också vinna lite fler bollar och Villarreal började pressa högre, samtidigt som Huesca kröp ihop djupare och djupare med hela sitt lag.
Villarreal skapade dock inte särskilt mycket trots att de nu höll bollen på Huescas planhalva för det mesta.
Farinós var inte lika dominant som vi vant oss vid att han ska vara. Perbet, Uche och Aquino var aktiva men slarvade och stressade bort bollen vid de avgörande lägena. Vänsterkanten användes knappt alls offensivt, och Moi såg väldigt vilsen ut och tappade bollen alldeles för lätt.
Huesca-försvaret hann oftast inställa sig i de försvarspositioner de ville, samtidigt som Villarreal slog bort för många enkla passningar, och i chansväg skapades de farligaste möjligheterna när någon Villarreal-spelare bröt bollen i Huescas uppspelsfas, och Villarreal då snabbt försökte slå någon djupledsboll på den rörlige Uche, som dock avslutade ganska tamt de gånger han fick chansen.
För Huesca kändes det lite halvfarligt när den gamle Liverpool-liraren Dani Pacheco fick bollen på sin vänsterkant och vände ut och in på Mario någon gång.
Dessutom blev det lite oroligt i samband med några fasta situationer för Huesca, eftersom Villarreal fortfarande har väldigt svårt med att få undan bollen på dessa, oavsett motstånd.
Efter 24 minuter började det hända lite grejer även om spelet i sig kanske blev ännu sämre i och med att domaren fått för sig att blåsa så fort någon bad om det.
Först cycklade en Huesca-snubbe snyggt in bollen i mål, men tyvärr för honom så gjorde han det från en klar offsideposition.
Någon minut senare fick en oförstående Huesca-avbytare rött kort vilket gjorde att matchen stannade av ytterligare.
Efter ett par minuter av felpass och Carlos Diogo-filmningar blåste domaren av igen. Den här gången var det för att han själv kände att hans ena vad var i behov av lite kylsprej och massage.
Tre minuter gick men sedan blåste han igång matchen igen.
Bruno, som är mer skottglad den här säsongen, hann panga iväg ett halvdant skott innan domaren två minuter senare gav upp.
Tre minuter till utan spel rullade iväg medan en ny domare snörade på sig fotbollspjux och övertog den skadade domarens kortsamling och visselpipa.
Efter hans intåg vaggade halvleken på utan att något speciellt hände. Villarreal hade mer boll men fortsatte slarva, den nye domaren blåste hej vilt och gav bara spelarna fyra minuters tilläggstid trots mängder av avbrott, och Huesca skapade nada och satte sitt hopp till inläggsfrisparkar och hörnor.
Andra halvlek:
Huesca börjar även den andra halvleken med att kötta framåt utan att skapa någon chans värd namnet, även om det känns farligt vid en hörna, men det kanske mest beror på att jag inte litar på Villarreals försvarsmetoder där.
Fem minuter in på halvleken försöker en Huesca-back utnyttja den visselglade domaren genom att göra ”en Puyol” – alltså att slänga sig i backen nära eget mål så fort någon rör en i ryggen eftersom domare blåser frispark åt försvarare 999/1000 gånger då – men den här gången struntar den inbytte rättskiparen i att vissla, vilket håller på att bli ödesdigert för Huesca. Uche snor nämligen åt sig bollen då i ett bra läge från vänster, men motståndarmålisen är snabbt ute och petar undan bollen från nigerianens fötter.
Efter det fortsätter det oorganiserade spelet med många felpass och avblåsningar. Huesca har gett upp tankarna de hade under halvlekens absoluta början om att anfalla via marken men är nära att få in bollen när en anfallare plockar ner ett långt inlägg med bröstet. Som tur är klarar sig Villarreal dock undan på grund av att Juan Carlos är tidigt ute samtidigt som Huesca-anfallaren får bollen lite för långt ifrån sig.
Efter 55 minuter borde dock Villarreal verkligen spräckt matchens nolla. Först slänger sig Uche in mot målvakten i ett försök till slängnicksavslut. Målvakten når förvisso bollen först, men känner sig så pressad av anfallaren att han bara puttar iväg bollen på måfå. Den landar då framför Perbet som har ett helt öppet mål att nicka in bollen i, men fransmannen lyckas märkligt nog bara träffa ribban. Och som om det inte vore nog med en miss från ännu bättre läge än Jonys mot Córdoba, så studsar även returen ut till Moi, som också, från tre meters håll, lyckas träffa stolpen istället för det vidöppna målet.
Trots chanserna fortsätter Villarreals spel att se sådär ut. Aqunio som var finurlig och företagsam i första halvlek kommer inte med i spelet, Moi är rent ut sagt bedrövlig, och innermittfältarna vinner en del bollar men följer inte med upp i anfallen och slår bara enkla passningar till markerade spelare.
Efter 59 minuter väljer Villarreal att plocka av Moi, som får fortsätta att vänta på sitt första a-lagsmål. In kommer Jony Pereira som tar hand om vänsterkanten rakt av.
Bytet får dock ingen omedelbar effekt, så efter åtta minuter gör Marcelino sitt andra drag: In med Trigueros på mitten istället för Farinós.
Två minuter senare ser Uche ut att bli kapad i straffområdet när han fångar upp en andraboll efter en hörna, men domare blåser inte den gången, vilket antagligen beror på att Uche valde att avsluta från en liggande position.
Villarreal-spelarna börjar bli mer desperata och Uche och Aquino försöker sig på några soloräder, men laget får inte igång något riktigt samspel. Villarreal tillåts dock anfalla mest hela tiden. Huesca kryper ihop närmare sitt eget straffområde och skapar endast en möjligt. Detta när Pacheco tillåts komma till skott, efter att två Villarreal-spelare snubblat, och då träffar stolpen.
Med en kvart kvar gör Villarreal sitt sista byte när Dorado, som bara såg ut att vilja ha lite omplåstring, plockas av till förmån för Mellberg. Vilket alltså gör att Hernán Pérez får sitta kvar på bänken matchen ut.
Men trots paraguayanens frånvaro lyckas Villarreal tillslut få in bollen. Efter 80 minuter slår Bruno in en hård passning längs marken mot Uche i straffområdet. Uche faller dock till marken efter mottagningen, men Jony har sett till att också röra sig mot bollen och hinner nu till den före någon i Huesca och väljer att drämma till direkt med vänstern och får se bollen glida förbi hemmamålvakten in i det bortre hörnet av målet. Äntligen 0-1 på resultattavlan!
Villarreal-spelarna ser inte lika uppgivna ut efter målet utan börjar pressa högre upp i banan och med mer intensitet än tidigare. De hinner dock bara göra det i två minuter, för sedan plockar domaren upp ett andra gult kort för dagen åt Bruno som därmed måste lämna planen. Anledning till kortvisandet är oklart men domaren bedömde antagligen det som att bollen tog på Brunos hand. Jag är osäker på om den ens gjorde det, men den bedrövliga handsregeln i Spanien som förstört många matcher säger ju att spelarna skall få gult kort när bollen rör handen mer eller mindre oavsett av hur det går till.
Huesca lyckas skapa lite kaos runt Villarreals straffområde under de kvarvarande minuterna genom att skyffla in bollen mot mål så fort de har bollen men skapar egentligen bara en riktigt het målchans. Detta med 30 sekunder kvar av den tre minuter långa tilläggstiden när en Huesca-spelare från nära håll får huvudet på ett hårt inlägg från höger, men som tur är går nickavslutet rätt på Juan Carlos som motar iväg bollen rakt ut i straffområdet där lyckligtvis ingen ytterligare motståndare placerat sig.
Strax efter det visslar domaren för sista gången för dagen, och Juan Carlos får studsa ut och fira med de tillresta fansen som stått bakom honom i andra halvlek och hejat på Villarreal som tar en riktig skitseger för ovanlighetens skull.
Tabelläge och höjdpunkter:
I och med Almerias torsk mot Córdoba i dag är det just nu bara två poäng upp till den andra direktuppflyttningsplatsen som de innehar bakom de suveräna ledarna Elche. Senare ikväll möter dock Alcorcón Mirandes som vid seger tar över andraplatsen och i så fall är fyra poäng före Villarreal.
Nästa vecka kommer Villarreal gamla farmarlag, Recreativo, på besök. Hade vi spelat i Italien hade vi således redan kunnat räkna in ytterligare tre poäng, men även utan tjänster och gentjänster inblandade så är det en bra möjlighet till fortsättning av den positiva trenden.
Villarreal har nu tre raka segrar och är obesegrade under de åtta senaste omgångarna. Det ser positivare ut än på länge, vänner.
Slutligen kan ni välja att lägga fem minuter på att spana in höjdpunkter från matchen i videoform här.