-
Idélöst i Andalusien: Granada - Villarral 2-0
Ett uddlöst, stillastående och oinspirerat Villarreal åkte på en ordentlig stjärnsmäll borta mot Granada på lördagskvällen. Med tre mittbackar på skadelistan fick kapten Bruno Soriano kliva ner från mittfältet, något som visade sig vara väldigt olyckligt. Villarreal-kaptenen kan tyvärr klandras för båda baklängesmålen i 2-0-förlusten.
När uppställningen inför matchen mot Granada släpptes stod två saker klart; Giovani dos Santos var inte spelklar och ställdes utanför truppen och Bruno skulle få kliva ner som mittback bredvid Gabriel istället för att släppa in Pantic. Det fick förödande konsekvenser.
Utan Gio på banan och med ett mittfält utan en tydlig general blev gästerna otroligt idéfattiga och anfallarna Uche och Pereira fick knappt en boll att jobba på. Som vanligt blev Villarreal beroende av ett fröjdigt kantspel och inte heller här, när Óliver Torres gjorde sin första match från start, kom ubåten rätt. Den av kantspelarna som möjligtvis visade lite intresse av att anfalla var, som vanligt, högerbacken Mario, men en man av hans förhållandevis låga kaliber kan på inget sätt ensam uppnå den kvalitet som krävs på inlägg, väggspel och dylikt.
Granada inte heller de någon wunderschön fotboll, men hade effektivitet och några spelare som vågade göra lite utöver det vanliga. I min värld var Riki den som tog för sig mest och utmanade hela tiden det orutinerade mittbacksparet i Villarreal. Också El Arabi visade sig, med sin snabbhet och irrationalitet, vara snäppet för vass för den något tunga Bruno.
Här kommer startelvorna:
Granada: Roberto; Nyom, Murillo, Coeff, Brian Angulo; Recio, Fran Rico, Iturra, Brahimi (Dani Benitez, 79’); Riki (Folukier, 84') och El Arabi (Pereira, 68’).
Villarreal: Asenjo; Mario, Gabriel, Bruno, Jaume Costa; Moi Gómez (Cani, 46’), Pina, Trigueros (Pantic, 57’), Óliver Torres; Jonathan Pereira (Perbet, 57’) och Uche.
Vad var det då egentligen som ledde fram till målen? Jo, det första kom på straff efter att Bruno försökt sig på en korkad glidtackling på en utmanande Riki, som spurtat sig ner till kortlinjen nästan helt utan vinkel mot mål. Bruno försökte nog mest täcka skott eller inspel, men Riki försvarade bollen och trampade med sitt stödjeben på Bruno som låg i gräset och Riki dundrade därmed i backen. En krånglig situation som den enögde skulle bedöma som stämpling av Riki, men som belönades med straff. Straffen förvaltades av Granada-kaptenen Fran Rico, som slog bollen mitt i mål bakom en ”chansande” Asenjo.
Det andra målet kom efter en snabb spelvändning, där Granada-mittfältet tjongade upp bollen mot den raske El Arabi. Anfallaren fick snabbt några meter till både Bruno och Gabriel,som helt missat i kommunikationen, och drog iväg en strumprullare långt utifrån. Den märkliga träffen fick en oväntat hög fart på bollen och riktningen var helt rätt. 2-0 satt vid stolproten och en förvånad Asenjo var inte längre chansande utan chanslös. Också här kändes mittbackarna oerfarna och osamspelta och alternativet med Pantic som mittback kändes plötsligt väldigt attraktivt.
Därefter hände i princip ingenting i den första halvleken och när den andra halvan skulle dras igång var Cani tillbaka i spel. Cani som saknats från truppen i par månader var förstås ringrostig och kunde inte bidra till att kantspelet kom igång särskilt betydande, även om man såg att intentionerna fanns där. Bara dryga tio minuter efter pausvilan gjorde också Marcelino sina två resterande byten då Pantic och Perbet fick byta av Trigueros och Pereira. Först då fick vi någorlunda ordning på spelet, främst eftersom Bruno då fick spela på sin ordinarie plats och Cani kommit in med lite idéer. Dock lyckades man inte få hål på det täta Granada-försvaret och förlorade, välförtjänt, med 2-0.
Mål: 1-0 Fran Rico (23’, på straff)och 2-0 El Arabi (33’).
Domare: César Muñiz Fernández.
Varningar: I Granada; Riki (25’), Brahimi (64’) och Iturra (81’) och i Villarreal; Gabriel (46’).
