-
Inför prestigederbyt: Villarreal - Valencia
I skuggan av El Clásico spelas under söndagen ett annat storderby. Nämligen det mellan Valencia och Villarreal. Det numera klassiska mötet gör efterlängtad comeback efter Villarreals år i andradivisionen.
Detta Valenciaderby har inte alltid varit en het potatis mellan klubbarna och fansen i Valencia-regionen. Villarreal, som i storstadsbefolkningens ögon alltid varit en lilleputt-klubb från en byhåla endast kapabel till att göra kakelplattor, tog flera år på sig att växa in i den spanska fotbollens finrum och innan 00-talets mitt såg man Villarreal som en bonnig klubb som har sina femton minuter i rampljuset. På den tiden var snarare matcherna mot Elche eller Hercules mer intressanta för storklubben från Valencia.
Idag är det annat ljud i skällan. När Villarreal förra året åkte ur tappade inte bara regionen en av sina mest framgångsrika, sett till de senaste årens tabellplaceringar och internationella cup-framgångar, klubbar utan även den mest ekonomiskt stabila till Segundan. Det hela ekade över Valencia-regionen och över hela Spanien; var detta det som skulle få den gula ubåten att gå på grund? Några sportsliga fadäser och den friska fläkten var borta.
Lite drygt ett år senare fick vi alla se att så inte var fallet. Presidenten i Villarreal, Fernando Roig, gjorde den största satsningen en Segunda-klubb någonsin gjort. Han bytte ut stora delar av laget, men höll kvar unga cantera-spelare och rutinerade kulturbärare. Reducerade budgeten från La Liga-tiden, men behöll den långt över Segunda-standard. Släppte ner säsongskortspriset och byggde vidare på den supporter-grund som gör att cirka 15 % av befolkningen i Vila-Real sitter på säsongskort. När den sista omgången var spelad stod Villarreal åter som ett La Liga-lag.
Som Villarreal-supporter kan jag gladeligen erkänna att det näst största, efter att faktiskt vara tillbaka i högstadivisionen, var att återigen få njuta av de här derbyna. Visst, matcherna mot Real och Barca är alltid roliga, men man får faktiskt lov att erkänna att man räknar med 0 poäng på de fyra kamperna. Sett ur säsongsperspektiv känns matcherna mot Valencia som det som definierar hur bra laget faktiskt är det året. Slår man Valencia i derbyt har man rätt att uttala sig om att laget hör hemma i toppen av tabellen. Så betydelsefulla känns de.
Nåja, nog om svunna tider. Imorgon, söndag, ska säsongens första derby spelas och därmed status för dessa lag definieras. Villarreal har lyckats att upphäva en av de otroligt töntiga varningarna på kapten Bruno från förra omgångens match mot Athletic så han är tillgänglig. Truppen ser ut som följer:
Målvakter: Asenjo och Juan Carlos.
Försvarare: Mario, Pantic, Jaume Costa, Musacchio, Pablo Íñiguez och Dorado.
Mittfältare: Bruno, Pina, Trigueros, Hernán Pérez, Aquino och Cani.
Anfallare: Giovani, Uche, Jonathan Pereira och Perbet.
Med andra ord kan man faktiskt ställa upp med bästa möjliga lag och startelvan lär vara mycket lik följande:
Asenjo
Mario – Musacchio – Dorado – Jaume Costa
Aquino – Trigueros – Bruno – Cani
Giovani – Pereira
Det finns alltså goda förutsättningar för att El Madrigal kommer koka i brittsommaren under söndagen. Valencia kan vara slitna från veckans resande och ubåten kommer från ett hårt nederlag i Baskien, men i matcher som denna brukar inte det spela någon större roll. Historiken de här två emellan är intressant och statistiken mycket jämn, sett till antal vunna matcher. Inte sällan har hemmaplan spelat stor roll och det är en klar majoritet av segrarna som bärgats på respektive hemmabana, men det som intresserar mest är hur målfördelningen tenderar att vara. En snabb genomgång av spelade kamper visar att var och varannan match slutar med uddamålsvinst och var och varannan med totalförnedring. Det här är så bra som ett regionalt prestigederby blir.
