- -
Levante - Villarreal 0-3: Regionshöstmästare
Tredje derbyt för säsongen. Tredje segern. Levantes målvakt, Keylor Navas, kapade tidigt Uche, som hade öppet mål, och bestraffades med rött kort och straff emot sitt lag för det. Efter det blev grodorna en enkel munsbit för ubåten, som hade råd att vara ineffektiv.
Startelvor:
Villarreal kom till start med en ganska väntad elva. Asenjo vaktade som vanligt målet, men kunde inte ha på sig den snygga spelarbortatröjan som han vanligtvis brukar, på grund av Levantes tröjfärg, utan fick slänga på sig den skrikiga orangea målvaktströjan.
Med Dorado skadad och Jaume Costa avstängd väntade sig alla att Mario, Musen, Gabbe och Jokic skulle starta. Och Marcelino gjorde inget för att chocka oss.
På mitten är, som ni vet, Cani, som gjorde sin trehundrade match för Villarreal, och Bruno självskrivna, och till höger om sig hade de Trigge och Hernán P. På topp trodde jag att Perbet skulle få chansen efter sitt fina inhopp mot Atlético, men Marcelino valde att fortsätta med Jony och Uche som par i Gios frånvaro.
Asenjo
Mario – Musacchio – Gabriel – Jokic
Hernán Pérez – Trigueros – Bruno- Cani
Uche – Jony Pereira
Den buttre ex-Villarreal-tränaren Joaquín Caparrós, som känns så mycket Levante som man kan göra, har inte så mycket att laborera med och beordrade den här osexiga elvan av spelare som har ratats av större klubbar att stoppa Villarreal:
Keylor Navas
Chris – David Navarro – Vyntra – Juanfran
Xumetra – Diop – Simao – Ivanschitz – El Zahr
Babá
Annat jag noterade innan matchstart var att Pedro Riós, som lirade några träningsmatcher för Villarreal i somras, satt på bänken. Och att Levante fortfarande lirar i Kelme-kit, vilket så klart får en att tänka på Riquelme och gjorde mig ännu självsäkrare inför matchen. För övrigt har Levante stora, fina Valencianska palmträd på magen, något Villarreal brukade ha under tröjnumren på ryggen men inte längre har. Jag har inte noterat det tidigare, men de har nog inte funnits där sedan Villarreal valde att avstå från statliga bidrag.
Första halvlek:
Redan från början tog Villarreal, och framför allt Bruno, tag i matchen och rullade ut Levante. Känslan var dock, som vanligt, och framför allt när Gio inte är med, att spelarna blev smått paralyserade när de närmade sig motståndarnas mål.
De gula kunde dock fortsätta att försöka luckra upp motståndarförsvaret i lugn och ro, för Levante skuffade bara upp bollen mot en ensam Babá så fort de fick den, och våra eminenta mittbackar hade inga problem med att hantera Sevilla-lånet.
Levante fick ju fart på Arouna Koné för något år sedan. Men jag tvivlar starkt på att man ska dra någon jättenytta av Babá. Han är helt enkelt ganska talanglös.
Efter tio minuter kom matchens mest avgörande situation. Ubåtens kreative styrman, Cani, chippade in en genomskärare i straffområdet mot Uche. Nigerianen läste av Levantes svaga försök till offsidefälla, kom fri mot målvakten och klackade bollen förbi honom. Målvakten, Keylor Navas, chanshoppade dock ut som en handbollsmålvakt och missade bollen i sitt okonventionella uthopp men träffade Uche i magen med sin högerfot. Anfallaren som annars hade kunnat rulla in bollen i det öppna målet föll till marken, och domaren blåste straff och visade upp sitt röda kort för målvakten.
Caparrós tvingades sluta skrika ut i tomhet, som han oftast gör under matcherna, för att besluta vem som skulle bytas ut istället för en ny målvakt. Valet föll på Elche-förväret Xumetra, och in i kassen för att försöka rädda en straff kom Javi Jiménez.
Med Gio, som ändå missade sin senaste straff, skadad, och Perbet, som slog några straffar i Segundan, på bänken var jag osäker på vem som skulle slå den nu. Fram stegade kapten Bruno. ”Åh nej, inte en vänsterskytt” hann jag tänka, men snabbt var den negativa tanken bortblåst. Bruno rushade nämligen fram, halvstannade på Rossi-manér, såg målisen kasta sig åt höger, och placerade sedan bollen i sitt vänstra hörn och sprang därefter ut till de tillresta Villarreal-fansen som bildade en mastig gul hörna på arenan.
Trots att de var i behov av att göra mål så ändrades inte Levantes taktik nämnvärt. Baba fortsatte springa runt i blindo långt framför sina medspelare i ytterligare några minuter innan han blev skadad och utbytt mot en snubbe som gjorde samma sak.
En del fasta skapade de dock, mest för att Jokic satte in några onödiga tacklingar, men inte ens på dessa lyckades de skapa något farligt.
Villarreal spelade snabbt, kombinationsrikt och försökte gå för ett till mål. Bruno satte igång anfall, Cani gjorde något av dem och Jony slarvade bort dem – ungefär så såg det ut i den första halvleken.
I slutet av den skapade dock ubåten två klara målchanser. Det var mest spel på Villarreals vänstersida, och från den slog Cani efter 39 minuter ett inlägg mot Hernán som kom springande mot straffområdet från andra kanten (en av hans största styrkor är viljan att alltid fylla på där). Ungefär vid straffområdeslinjen nådde bollen paraguayanen som valde att inte ta emot bollen, utan drog till med vänstern på volley, liggandes på sidan i luften, och träffade den bortre kryssribban.
Fem minuter senare fick Cani återigen bollen högt upp på sin vänsterkant, den här gången efter en fin nickskarv från Uche. Cani drev sedan upp bollen till straffområdet, väntade in sina lagkamrater, och såg tillslut att Bruno kom löpandes bakifrån. Med en enkel passning hittade han sin lagkapten som drog till direkt med vänstern. Skottet fick ganska bra fart, och hade bollen gått i mål hade det varit väldigt likt målet Bruno gjorde tidigare under säsongen mot Granada, men den inbytte Levante-slipsen reagerade snabbt och tippade bollen till hörna.
Andra halvlek:
I andra halvlek försökte Levante åtminstone anfalla med lite fler folk. El Zahr lyckades filma till sig ett antal resultatlösa frisparkar, men i övrigt gav den nya taktiken inte mer Levante-chanser utan öppnade istället upp massa ytor för Villarreal-spelarna att attackera på. Trigge fick ett friläge efter väggspel med Uche, men mittfältarens avslut blev tamt och han får fortsätta vänta på sitt första Primera-mål.
Cani låg bakom det mesta och fick själv en jättechans som han tyvärr curlade strax utanför. Hernán misslyckades med sina dragningar och inlägg i bra lägen, och Jony hann dra iväg några lösa skott till innan de byttes ut mot Aquino och Perbet.
Aquino rörde om i grytan direkt; först frispelade han Mario, men högerbackens avslut blev ingen höjdare.
Någon minut senare fick han massa tid på sig till höger i straffområdet sedan Cani och Trigueros lurat ett par motståndare med snabba passningar. Helt fri i mitten fanns Uche som bara hade behövt stöta in bollen i ett halvöppet mål, men mexikanen valde att avsluta själv. Resultat: En strumprullare utanför bortre stolpen och en argsint gestikulerande nigerian.
Grodorna började fuska mer och mer med hemåtjobbet vilket ledde till en hel del farliga omställningar för Villarreal, men avsluten eller passningarna nära mål höll inte tillräckligt god kvalitet för att bollen skulle få känna på nätmaskorna.
Men så tillslut kom också tvåan. Med en hård genomskärare hittade Bruno Uche mellan två Levante-gubbar. Uches mottagning höll hög klass och likaså hans avslut från vänster intill den första stolpen. 2-0.
Efter det gav Levante upp. Ärkebusen David Navarro brydde sig mest om att försöka kapa folk. Marcelino fullbordade sina standardbyten – en striker, en högerytter och en innermittfältare – genom att plocka in Pina istället för Trigueros.
Under de avslutande minuterna skapade Villarreal fler målchanser än jag orkar bokföra med tanke på matchläget. Men i matchens sista ordinarie minut bjöds vi på en sista läckerbit. Efter en kort hörnvariant spelade Aquino in bollen mot Perbet. Fransmannen försökte från nära håll stöta in den men träffade ribban. Bollen studsade dock ut i straffområdet igen. Musacchio nådde den först med sin skalle och lite turligt så blev nicken en perfekt passning till Uche på bortre stolpen. Där drog nigerianen till med en snygg cykelspark från nära håll och 3-0 var ett faktum. Villarreal-spelarna kunde sedan glatt springa ut och kasta sina tröjor till de 1700 Villarreal-supportrarna som hade tagit sig till Ciutat de València.
Därmed har Villarreal slagit Elche, Levante och Valencia där här säsongen. Vi är bäst i regionen!
