- -
Real Sociedad - Villarreal 0-0: Resultatet speglade matchen
Två lag med ovanliga uppställningar turades om att skicka in inlägg och att rensa undan dem i 90 minuter. Båda lagen fick varsin jättechans men inget lyckades omvandla den till mål. Vidöppet inför andra mötet.
Marcelino slängde in åtta nya gubbar jämfört med den, förvisso oväntade, startelvan som användes i 5-2-segern mot Rayo i måndags.
Juan Carlos, Pantic och Jokic fick som vanligt chansen i cupen. Kapten Bruno gick in i startelvan igen efter sin mindre skadad. Och frontfyran bestod av de kanske snabbaste spelarna Villarreal förfogar över: Aquino, Gio, Jony och vänsterbacken Jaume Costa som fick lira vänsterytter, möjligen för att hålla extra koll på fransosen Griezmann.
Real Sociedad stuvade också om rejält och spelade bland annat med två centertankar för ovanlighetens skull.
Första halvlek:
Det tar väääldigt lång tid tills något som får en att kippa efter andan händer.
Villarreal försöker sig på hög press till en början och trycker bitvis ner motståndarna, men slarvar med passningar och dribblingar. Trots att Pantic efter tio minuter har spenderat mer tid på motståndarnas planhalva än vad Mario brukar göra under en hel match så skapar Villarreal ingenting. Synd för övrigt att Pantics anfallsvilja blir tämligen menlös när han har en ytter framför sig som aldrig skär in i banan.
Real Sociedad skapar inte heller någonting.
De försöker sig på några längre stickare mot anfallarna, men framför allt den snabbe och ettrige Gabriel har full kontroll på sina motståndare. Konstig anfallsmetod med två sega strikers kan tyckas.
Från minut 10 till 30 anfaller lagen på ungefär samma sätt och skapar lika mycket: Ingenting.
Båda lagen transporterar långsamt ut bollen på kanterna och slår in inlägg/inspel på inlägg/inspel, ofta med enbart en eller till och med ingen medspelare att sikta på, och får hela tiden se bollen skyfflas undan av det försvarande laget.
Efter 32 minuter kommer matchens första chans, och det är en rejäl sådan.
Aquino slår en lång genomskärare som Jony tajmar fint. Den lille anfallaren stormar mot motståndarmålet men Mikel är honom i hasorna och jag väntar bara på att Jony ska bli ikappsprungen som vanligt. Men Mikel är så långsam att Jony inte blir det, utan istället får han bra med tid på sig att ställa in siktet. Det gör han som vanligt på ett undermåligt sätt och avslutar med en blandning av ett skott och en chip i magen på La Reals målvakt för dagen, Zubikarai.
Nästa ovanlighet låter inte vänta på sig. Några sekunder senare får nämligen Aquino bollen på högerkanten och går därifrån förbi en spelare på insidan (!) och tar sig in i straffområdet. Aqunio är dock en lika usel avslutare med sin bästa fot, högern, som den tvåfotade Jony är med båda sina fötter och därför kommer det inte som någon överraskning att mexikanens vänsterskott från ett fint läge är närmare att gå till inkast än att gå i mål.
Villarreal är i alla fall inne i en bra period. Jony löper sig till farliga lägen, Bruno, som hittills har slagit bort ovanligt många bollar, tar tag i spelet och hela laget börjar vinna bollen närmare La Reals mål.
Med sju minuter kvar av halvleken slår Bruno en hård passning till Jony nära straffområdet. Anfallaren tar sig in i straffområdet med en snygg mottagning men innan han hinner avsluta stöter Iñigo iväg bollen, dock inte bättre än att hans egen målvakt tvingas tippa den till en av matchens 400 resultatlösa hörnor.
I slutet av halvleken börjar Griezmann bli otålig och leta skott hela tiden, utan lycka. Bruno fortsätter tappa bollar på mittplan och Jokic tvingas dra på sig en ostskiva för att reparera ett av kaptenens många misstag.
Andra halvlek:
Villarreal börjar andra halvlek med att dra upp tempot något. Metoden som praktiseras för att göra mål är dock fortfarande bara inlägg/inspel från kanten, och den är fortfarande ofungerande.
Real Sociedad kommer inte ens längre upp till inspelslägen och försöker istället testa långskott från alla möjliga vinklar. Snedträffar eller bolltäckande gör så att jag, eller någon annan som vill Villarreal väl, inte behöver känna mig orolig.
Efter 54 minuter spelar Gabriel in bollen mot mål efter en hörna, men bollen tar stopp på en Real Sociedad-spelares hand på ett sätt som liknar det som gav Barcelona straff när Neymar spelade den på Marios hans för några veckor sedan. Här blir det dock ingen straff och personligen tycker jag att det inte borde bli det för sådana där hands, där bollen spelas in relativt hårt från nära håll, handen/armen är nära kroppen och där spelaren inte hinner reagera. Vad handsregeln i Spanien egentligen säger om sådana situationer vet nog inte ens den/de som klubbade igenom den.
Några minuter senare dimper bollen återigen ner hos Gabriel på bortre stolpen efter en hörna. Den här gången drar han till på halvvolley med vänstern och får se bollen gå i utsidan av stolpen. Attans.
Strax efter det slår inbytte Xabi Prieto en långboll till Griezmann som kommer helt fri. Både han själv och Villarreal-backlinjen verkar säkra på att han är offside men ingen avblåsning kommer. Fransmannen tar i alla fall emot bollen på ett halvdant sätt så att Juan Carlos hinner rusa ut och ”göra sig stor” och rädda skottet som Griezmann hafsar iväg med högern. TV4 Sport extra visade varken någon repris på offsidesituationen eller avslutet…
Båda Villarreals tydliga yttrar byts ut innan minut 70 mot de mer spelfördelaraktiga spelarna Trigueros och Moi. Konstigt nog blir matchen mer böljande efter det med stora ytor för omställningar.
Real Sociedad börjar hitta mer inläggslägen men kommer inte till några avslutslägen. Villarreal överger mer eller mindre inläggstaktiken men byter trots det in spelaren som lyckades stöta in två mål efter inspel mot Rayo: Perbet.
Lagen delar på spelet under den sista kvarten men skapar bara en chans värd namnet var. Inbytte Carlos Vela lyckas faktiskt komma till ett avslut efter ett inlägg, men Juan Carlos gör en reflexräddning och Gabriel får sedan frispark när han ska nicka bort returen.
På övertid lurar Jony den tröge Mikel med en fräck mottagning och har ett jätteläge att spela in bollen till Perbet som bara hade behövt stöta in den. Jony upptäcker dock inte sin anfallspartner och duttar istället iväg bollen mot målvakten som gör en enkel räddning till ännu en hörna.
Övriga tankar:
*När Villarreal spelar med två yttrar som bara håller sin kant hela tiden blir de väldigt lättlästa. Cani rör sig väldigt fritt och tvingar motståndarna att ta beslut angående vilka ytor de ska släppa. Dessutom tar sig Cani ofta förbi spelare på egen hand och tvingar på sätt också motståndarna att ta nya positioner. Det hände aldrig i går. Moi försöker i alla fall ibland söka sig in i mitten och utmana spelare när han spelar på vänsterkanten, men besitter tyvärr inte alls samma tekniska skicklighet och spelförståelse som Cani.
*Gio gjorde sin klart sämsta match i Villarreal. Han gjorde egentligen inget dåligt men verkade oinspirerad, rörde sig lite och tog lång tid på sig när han väl hade bollen. Han är också en spelare som har kapacitet att ta sig förbi spelare likt Cani men utnyttjade den inte alls i går utan slog bara inlägg eller säkra passar.
*Oerhört märkligt att Perbet byttes in när väl yttrarna hade bytts ut.
*Pina var individuellt bra i går, med en del bollvinster och fint passningsspel även om det alltid ser ut som att han ska ramla när han slår en passning, men gör också laget mer statiskt och lättläst jämfört med Trigueros som rör sig mer upp och ner, letar svårare passningar och själv söker skottlägen.
*Marcelino använder väldigt ofta sina tre byten med minst en kvart kvar. I går såg Gabriel till exempel ut att behöva gå ut men spelade klart matchen, och överlag så känns det onödigt osäkert att göra det, i alla fall i en match där det inte desperat jagas ett mål eller där taktiken skall ändras av någon annan anledning.
