- -
Ubåten sänkte Rayo: Rayo Vallecano - Villarreal 2-5
Villarreal verkar ha tagit juluppehållet på rätt sätt och visade det genom att fullständigt köra över Rayo Vallecano i Madrid på måndagskvällen. Matchen slutade 2-5, efter att Rayo gjort två tröstmål trots att de haft en stor dominans i bollinnehav genom hela matchen.
Det var en sannerligen ovanlig match som utspelades på Vallecas i Madrid när Rayo tog emot Villarreal på den sena måndagskvällen. När den första kvarten var avklarad hade Rayo haft över 70 procent av bollinnehavet, men låg ändå under med 0-2 och när första halvleken blåstes av var ställningen i bollinnehav densamma och Villarreal hade utökat till 0-3.
Det var egentligen inte så att Rayo var dåliga. Det handlar bara om att de var otroligt uddlösa, nästan i exakt samma position som Villarreal var i för två år sedan då man kunde dominera matcher utan att överhuvudtaget hota motståndarnas mål. Rayo hade i och för sig några fasta situationer som blev onödigt farliga, men de var som sagt helt avväpnade redan innan 15 minuter var spelade. Då hade nämligen först Uche gjort 0-1 i nionde minuten och Perbet 0-2 tre minuter senare. Båda herrarna blev framspelade av Moi Gómez, som fick chansen från start.
Marcelino valde verkligen en intressant startelva i måndagens match. Innan matchstart handlade det mesta om att varken Bruno eller Dos Santos skulle få spela från start och huruvida ersättarna skulle överhuvudtaget hitta mål eller inte. Tji fick tvivlarna.
Viillarreal mönstrade följande elva:
Asenjo
Mario – Musacchio – Dorado – Jaume Costa
Hérnan – Pina – Trigueros – Moi Gómez
Perbet – Uche
Undertecknad, som ingenjör, vill ha sedvanlig struktur och raka linjer i vardagen och tänker därför skriva ner startelvan som ovan. I själva verket spelade man med ett otroligt rörligt mittfält, något som visade sig vara otroligt lyckat när man ställde om från försvar. Så gott som samtliga fem Villarreal-mål kom nämligen efter snabba omställningar. Det fantastiska är givetvis målskyttarna; Uche gjorde tre och Perbet 2. Moi dominerade i bästa Cani-anda och hade trå snygga framspelningar i magikerns frånvaro. Mycket mer kan man inte begära. Pina gjorde en av sina bättre kamper för Villarreal och var mycket resolut i sitt närkampsspel, utan av övergå mot brutal som han brukar kunna göra.
I övrigt finns inte mycket att rapportera. De 75 minuter som jag såg live kändes nästan som en förödmjukande reprisering av de första 20 minuterna. Rayo hade mycket boll, Villarreal slog ner dem med en fantastisk effektivitet. Dessutom blev Uche som vanligt rånad på en straff. Det absolut viktigaste som inte har med målskörden att göra är att Dorado fick bäras ut på bår i 55:e efter att ha kolliderat mycket olyckligt med Asenjo.
Just det ja, Rayo gjorde till slut två tröstmål. Båda av Castillo.
