2019-04-05 03:00

Edmonton - San José
2 - 3

Villarreal - Elche 2-3

Trots ett tidigt ledningsmål och stort spelövertag hela matchen förlorade Villarreal alla poäng mot Elche efter tre moment av okoncentration i försvaret, misslyckande med chanssättande och några tveksamma domslut.

Startelvan Marcelino ställde på benen mot serieledarna bjöd inte på några större överraskningar. Oriol fick fortsatt förtroende på vänsterbacken, Aquino gick rätt in på högerkanten efter sin skadefrånvaro, Canteros fick chansen på mitten igen bredvid Bruno, och längst fram valde han Perbet och Gerard Moreno. Resterande positioner kändes mer självklara på förhand och gav oss denna elva:

Juan Carlos
Mario – Mellberg – Musacchio – Joan Oriol
Aquino – Canteros – Bruno – Cani
Gerard Moreno – Perbet

17000 personer, varav mångas hjärtan klappade för Elche, hade gått upp med tuppen under lördagen för att hinna hitta sina platser på El Madrigal innan toppmötet drog igång vid lunchtid i ett gassande solsken.

Och redan från start fick de se det gula hemmalaget tåga framåt och hota Elche. Den comebackande mexikanen Aquino var aktivast i början, och det var också han som fick huvudrollen efter sex-sju minuter. Från sin högerkant knicksade han sig förbi två backar in i straffområdet, och tillslut hängde den ene inte med utan sparkade istället ner honom vilket ledde till en solklar straff (förutom om det hade varit Uche som blivit fälld.)
Straffläggare var Perbet, och fransmannen gjorde ingen besviken när han efter en kort ansats distinkt bredsidade bollen förbi målvakten.

Spelet jämnade ut sig efter målet och Elche satsade självklart på att snabbt hitta ett kvitteringsmål. Men trots lite småtrixigt bolltrillande vid Villarreals straffområde kom de inte till något avslut förens vänsterbacken Albacar testade sin fruktade vänsterbössa från långt håll, dock utan att störa Juan Carlos nämnvärt.

Runt minut 15 börjar Villarreal kontrollera matchen mer och mer. Cani dribblar sig till halvlägen, Aquino och Gerard löper mycket och kommer till inläggslägen, Perbet rör sig smart, drar upp ytor och finns hela tiden spelbar. Båda anfallarna lyckas dessutom hålla upp bollen och rikta sina passningar till lagkamrater vilket gör att flera spelare hinner med upp och blanda sig i anfallen. Bruno och Canteros vinner allt som oftast bollen högt och levererar den sedan till rätt adress. Oriol fyller på längs vänsterkanten, mittbackarna är lugna som filbunkar med bollen och behöver inte ingripa defensivt, och det är egentligen bara Mario som är osynlig – som vanligt.

I chansväg nickar Perbet över någon gång och Cani kunde möjligen fått en straff. Han stoppades av en försvarare som inte rörde bollen, men hade så låg fart att det hela såg rätt märkligt ut.
Oftast slutar dock anfallen med halvmisslyckade inlägg eller tafatta skottförsök, men i spelet trillas det på som om det vore 2008, med få bolltapp, tidiga bollvinster och rappt, finurligt passningsspel.

När 25 minuter har gått känns det som det ligger ett till Villarreal-mål i luften. Ytterligare några nästan-chanser skapas, där Perbet eller Gerard bara är en tåspets eller huvudspets från att raka in bollen. Dessutom har Elche svårt att ens ta sig över till Villarreals planhalva.
Någon minut senare bryter en Elche-back bollen genom att slänga sig och peta undan den från Cani som höll på att rinna igenom till ett friläge. När målisen tar upp bollen bedömer domaren det dock, felaktigt, som en medveten hemåtpass och blåser således indirekt frispark för Villarreal ungefär vid straffpunkten.
Gerard skjuter dock frisparken, efter pet från Bruno, rätt in i elvamannamuren, och på hörnan som följer nickar Musacchio bollen högt över målet.

Strax efter det misslyckas en av Elches mittbackar med att kontrollera en passning, och Gerard är då på hugget och snor åt sig bollen. Perbet är också snabb i tanken och börjar rusa mot mål. Gerard släpper också bollen perfekt till honom, och fransmannen stöter den på direkten med vänster fot förbi målvakten. Domaren dömer dock bort målet för offside, något vi på reprisbilderna kunde se var felaktigt, om än svårbedömt.

Elche har sedan en femminutersperiod med lite mer boll utan att skapa något innan virtuosen Cani rundar några gubbar med hjälp av en korslöpande perbet och skjuter strax utanför.

Villarreal får några fler hörnor som blir ofarliga, och istället försöker Elche utnyttja dem till kontringar, men bortalaget kommer som längst till straffområdet och slår sedan inläggen mot lägenheterna utanför Madrigalen.

Gerard får halvlekens två sista chanser.
Först rycker han sig loss från en motståndare på en långboll och ser ut att få ett friläge, men målvakten är ute i grevens tid och räddar genom att okonventionellt trampa på bollen innan hans försvarare hjälper till och rensar undan den. En minut senare får han dock en chans med bollen vid sina fötter. Efter att Bruno och Cani snyggt kombinerat sig förbi några motståndare skickar Bruno in en perfekt genomskärare mellan mittbackarna till Gerad som kommer fri. Tyvärr kontrollerar han bollen halvtaskigt och hinner därför bara lätt stöta till den rakt på den utrusande målvakten och ut till en resultatlös hörna.

Andra halvlek:

Efter fem minuters spel i andra halvlek tänker jag att Villarreal för en gångs skull inte kom ut sovandes utan fortsatte styra spelet, men bara för det raserar plötsligt allt det positiva som hade tagits med från första halvlek och blev istället meningslöst.
Efter en i mängden av dåliga hörnor från Villarreal lyckades Elche fullt ut med sin kontringstaktik. Mantecón fick bollen på Elches vänsterkant och drev den snabbt upp hela vägen till straffområdet. Väl där märkte han att Villarreal-försvaret inte alls hade upptäckt att Carlos Gil kom löpandes på andra sidan och slog då en perfekt passning till honom. Gil tackade för mackan, tog emot den, och placerade in bollen i det bortre hörnet med sin vänsterfot.

Bara tre minuter efter kvitteringsmålet segade Bruno, matchens gigant fram tills dess, med bollen nära det egna straffområdet, vilket Generelo märkte och utnyttjade genom att norpa åt sig den. Han fick också snabbt ut bollen till en medspelare på vänsterkanten och fortsatte sedan själv in i straffområdet. Av någon oförklarlig anledning markerade en retirerande Bruno ett ingemansland istället för Generelo som därför lätt kunde passas, och inne i straffområdet dra till direkt med höger bredsida och fick tillräckligt bra träff för att bollen skulle passera över Juan Carlos och in i målet. 2-1 till Elche.

Villarreal försöker förståeligt nog ta tag i matchbilden direkt efter 2-1-målet men det försvåras genom att Elche startar operation maskning-deluxe. Domaren börjar förvisso dela ut gula kort till höger och vänster, men Elche-spelarna bryr sig inte om det utan är nöjda med att tiden rullar på och att Villarreal inte tillåts få igång något rejält tryck.
Marcelino tar av Gerard och Canteros till förmån för Uche och Trigueros men Villarreal fortsätter ha svårt att få till vare sig något fungerande spel eller några heta målchanser. Även Cani, som ofta försvinner i slutet av matcherna, byts sedermera ut mot Jony, vilket inte får någon direkt effekt, men Villarreal tar sig ändå lite slumpartat tillbaka i matchen.
I den åttionde minuten drar Trigueros iväg en inläggsfrispark som Perbet når högst på. Manu Herrera i Elche-målet får visserligen en hand på bollen men det är inte tillräckligt för att få undan den, utan istället dimper den ner till Uche som kan stöta in bollen i öppet mål efter att knappt ha rört densamma under sina 20 minuter på planen.
Marcelino hoppar i samband med målet in på planen i eufori och gestikulerar sedan vildsint till sina spelare att de ska gå för ett ledningsmål under de kvarvarande minuterna.

Villarreal börjar också trycka på och skapar en del hörnor och halvchanser på bara några få minuter. Elche verkar samtidigt nöjda med en poäng och fortsätter spela tufft och slösa tid när tillfälle ges, och skickar bara upp bollen på måfå mot en ensam Ángel på topp när den erövras.

Men så, efter 85 minuter, får Elche en frispark på offensiv planhalva och väljer att plocka upp fem man till Villarreals straffområde. Och som så många gånger tidigare tillåter Villarreal en motståndarspelare komma först till bollen på en fast situation, vilket nu den inbytte Ángel utnyttjar genom att hårt nicka in 3-2 till Elche.

Villarreal försöker sedan paniskt luckra upp Elches handbollsförsvar men tappar lågan när Bruno får sitt andra gula kort för dagen efter 90 minuters spel. Detta efter en rätt sen, men inte på något sätt ful, tackling som absolut borde lett till en Elche-frispark men inte ett gult kort. Det första kortet har jag dessutom för mig var för snack, vilket ska vara nästintill omöjligt att få för en lagkapten, men jaja.

Tilläggstiden rann sedan snabbt ut, där Elche-spelarna mest låg på marken och åmade sig. Och som om det inte vore nog fick dessutom Musacchio ett märkligt gult kort vilket gör att han är avstängd i nästa match om man inte lyckas överklaga bort det, vilket förvisso inte känns helt otroligt.

Tabelläge, återstående matcher och andra tankar:

Elche säkrade mer eller mindre en direktuppflyttningsplats i och med den här segern, och det var fullt förståeligt att deras spelare och de många tillresta fansen uppe i Villarreals högt uppsatta bortasektionsbur jublade våldsamt vid slutsignalen.

Bakom Elche ligger just nu Girona tvåa efter att de i helgen besegrade trean Alcorcón med 3-2 trots ett 2-0-underläge. Matchavgörare: Gerard Bordas...

Villarreal har nu fem poäng upp till Girona och tre till Alcorcón. Bakom dem är det också riktigt tajt, där Almeria och Las Palmas innehar de två ytterligare playoff-platserna för tillfället, men Ponferradina på platsen närmast bakom dessa är bara tre poäng efter Villarreal.
Dessutom har Villarreal bland annat kvar matcher mot Girona, Alcorcón och Almeria, så det finns fortfarande chans till stora svängningar i tabellen.

Villarreal gjorde trots allt en av sina bättre matcher spelmässigt på länge, och det är verkligen tydligt hur stor skillnaden är mellan Aqunio och Moi eller Juanma.
Aquino kommer dock troligtvis missa säsongens två sista matcher – och ett eventuellt playoff – på grund av landslagsplikt, men Hernán Pérez har i alla fall twittrat ut att hans rehabilitering går bra och att han kanske kan vara med och spela just de två sista matcherna.

Joan Oriol har inte slagit ett vettigt inlägg sedan han serverade de Guzman till ett mål mot de kommande CL-mästarna. In med Jaume Costa!

Nya tag mot Alcorcón på lördag i ytterligare en superviktig match.