En försenad reserapport - FC Schalke 04 - Borussia Mönchengladbach
Så är den äntligen klar, min reserapport. Matchen gick av stapeln den 25:e september så det var väl dags nu. Håll till godo..här kommer en sammanfattning av vår resa till det förlovade landet av fotboll och öl..
Torsdag 23/9-2010.
Ännu en gång var det dags att ta flyget ner till Düsseldorf för vidare transport till Gelsenkirchen och vårt älskade FC Schalke 04. Jag var dock betydligt mer nervös inför själva matchen än tidigare gånger. Säsongen hade inte börjat något vidare trots tunga värvningar och stora förväntningar. Jag som aldrig sett Schalke förlora på hemmaplan, skulle min fina svit brytas denna gång?
Resesällskapet bestod denna gång av Mikael, Rafael, Mattias och undertecknad. Alla inställda på en långhelg med god mat, ännu godare dryck och toppfotboll.
SAS hjälpte oss smidigt ner till Düsseldorf på eftermiddagen, inga problem där och en bra start på vår tur. De första två dagarna slog vi upp baslägret i Düsseldorf för att acklimatisera oss till den tyska luften och atmosfären. Så på torsdag kväll checkade vi in på Rheingold Hotel på Oststraße, ganska hyggligt hotell med bra läge. Vi sträckte ut oss en smula och tog en dusch innan vi begav oss ut för att se vad som hände på stan. Vi strosade mot Die Theke, Düsseldorfs stora mat-öl-kultur stadsdel, i stilla mak och spanade efter ett ställe som kändes genuint, ingen ”irländsk pub” när vi är i Tyskland!
Av en lycklig tillfällighet råkade första krogen vi väl gick in på ha Veltins - vom faß så klart- till vår stora glädje. Kanske var det jag som var gladast för detta men mina medresenärer tycke det var en fin pils, och den första kalla ölen efter en flygtur är ju oftast bättre än alla de andra ölen under kvällen. Där blev vi sittande en stund allt medan Bill serverade oss fler Veltins och andra tyska godbitar från den tyska ölkulturen. Efter någon timme eller två var vi varma i kläderna och vandrade vidare i Die Theke och tog ett par öl på Ueriger och några bastanta korvar och ett par pils innan vi lullade hemåt till hotellet. Vi ville ju vara hyggligt pigga i morgon, då skulle vi starta fotbollshelgen med en fredagsmatch, Köln - Hoffenheim.
Fredag 24/9-2010 Köln-Hoffenheim
Vi åt en god frukost på hotellet och släntrade sedan ner till Hauptbahnhof för att åka vidare mot Köln. Matchbiljetterna hade jag beställt via nätet och fått hemskickade med snigelpost, och som vanligt gäller matchbiljetterna även på kollektivtrafiken i närområdet (några mil) runt respektive arena. Från Düsseldorf mot Köln var det ett glapp där våra matchbiljetter inte gällde men allt sådant löser sig fint i Tyskland. Vi löste vi en gruppbiljett för ca 10€ t/r som täckte upp första biten och sen var det bara att åka bäst vi ville. Köln visade sig från sin bästa regniga sida men även här finns det tak på krogarna så det störde inte oss nämnvärt.
Delar av resesällskapet fick någon sorts sko-noja och köpte nya skor på löpande band. Tyskarna stirrade med ögon stora som tefat när ”die dumme schweden” stoppade ner nya skokartonger i soptunnan utanför affären. Självklart var det de gamla skorna som låg i skokartongerna, men kölnborna trodde nog att hissen går inte ända upp. ”Vafalls - köpa nya skor och dumpa dem utanför affären?!”. Vi hann även med en glutt på och i katedralen, men där spelade man ingen fotboll så vi återvände till hauptbahnhof för att finna vägen till getabockarnas arena.
Med nya skor och en blandning av humle-malt-vatten innanför västen tog vi oss sedan ut till Kölns arena med spårvagn. När vi bara hade ett par hållplatser kvar blev det en smula oro i leden, naturen kallade! Sagt och gjort, vi hoppade av och löste de akuta problemen och fru Fortuna var på vår sida då vi hade råkat kliva av bredvid en stor krog med både nygrillade wurst och god kölsch. Det var packat med folk och stämningen var precis sådär gemytlig som den skall vara, bara glada miner.
Sedan var det matchdags, hyggligt tryck på arenan och lite nerv i matchen. Tysk fußball och livet runt matcherna är kul vad än de där anglofilerna säger om saken. Några Kölnsupportrar undrade i och för sig vad vi gjorde där, för det var i deras mening bara värt att vara en ”geißbock”( kölnsupporter)och äta wurst och dricka öl till matchen blåstes igång, ”die fusball ist nur scheisse”. Även Köln har haft en säsong av motgångar och harvar runt i botten av tabellen precis som ett annat lag vi känner till, så man får förstå att fansen är en smula bittra. Men det fanns inga planer på att sluta gå på matcherna, de tyska fansen är i oftast lojala i både vått och torrt.
Arenan, RheinEnergieStadion, är av det modernare slaget, byggd 2004, men var är taket, det är ett hål i mitten!? Men med en publikkapacitet på upp till 50000 personer blir det ändå godkänd fotbollsstämning med sång och hejaramsor från publiken, vi är ju i Tyskland om ni hade glömt bort det. Det var inte riktigt fullsatt när vi var på besök, ”bara” 45000 var på plats.
Vi fick se Podolski göra mål i 17:e matchminuten och därefter var matchen en ganska spännande tillställning. Matchen slutade 1-1 efter att Hoffenheim kvitterat i början av andra halvlek, och det verkade hemmapubliken vara hyfsat nöjda med trots att man tappade sin 1-0 ledning. Mikael och Mattias verkade vara mycket nöjda med upplevelsen av sin första tyska fotbollsmatch, Rafael var nog lika nöjd men han finner sin glädje i att analysera spelet, vi andra uppskattar mest atmosfären och glädjen under matcherna. Kort sagt, en trevlig dag och en tämligen trevlig match. Nu började jag på allvar se framemot lördagens match, FC Schalke 04 – Mönchengladbach. Med matchbiljetten som färdbevis tog vi tåget tillbaka mot Düsseldorf för att sova gott inför vår huvudmatch under den här resan.
Lördag 25/9-2010. FC Schalke 04 – Borussia Mönchengladbach
Ännu en god frukost intogs på hotellet av de som inte råkade vara lite för “trötta”. Jag har nu lärt mig att undvika leverkorven på de tyska frukostbufféerna, men nu vet jag att även hasselnötsyoughurt bör undvikas. Fyra nyanser av brunt, kletig konsistens, bisarr smak, skum lukt – allt detta i en liten plastförpackning. Bra tänkt, men ändå blev det så fel.
Detta missöde till trots och efter ytterligare en mindre incident så checkade vi ut från hotellet och ombaserade till Gelsenkirchen. Nu kändes luften friskare och kebapen ännu godare, vi var hemma i vårt själsliga heimat. Det gällde kanske bara för mig, men alla var på topp och efter en snabb installation på IBIS hotell vid Hbf så tog vi en spatsertur till Schalke-shopen i stan och de andra köpte några souvenirer innan vi tog oss ut till Die Tempel, vår alldeles egen Veltins Arena.
Väl ute vid arenan beundrade vi utstyrseln hos fansen som varierar från de diskreta supportrarna till de mer eller mindre tokiga som av klädseln att döma även har Schalke-tapeter i sovrummet och rostar sina mackor med Schalke-brödrost. (Schalke-shopen har nästan allt!) Vi drack lite mer öl och var allmänt nöjda med det hyggliga vädret och att vi snart skulle in och stå i Nordkurvan. Det skall erkännas att jag var nervös och en smula pessimistisk när det gällde matchen, men inramningen verkade vara lika bra som vanligt. Fast under alla Schalketröjor, blå-vita skurmoppsperuker och jeansvästar täckta med tygmärken fanns det nog en känsla av oro. För den här säsongen hade inte börjat bra, vi spelade som krattor.
Vi tog så plats i Nordkurvan med varsin kall i högsta hugg, nu skulle det bli riktig fotboll. Trots den svaga säsongsinledningen hade 61 673 åskådare hade tagit sig till Veltins Arena för att förhoppningsvis få se en seger. Det tror man varje gång..men..
Det blev en tung start för alla Schalkers, såväl spelare som fans, redan efter en kvart sätter gästerna ett ledningsmål på straff. Höwedes var lite för brutal i straffområdet och det var inte mycket att säga om saken. Nu var det en liten uppförsbacke som strax innan halvtidsvilan blev rena Mount Everest bestigningen. Gästerna satte 0-2 och nu började vi bli en smula molokna. Men skam den som ger sig, Huntelaar trycker in bollen i den 52:a matchminuten för Schalke 04 och reducerar därmed till 1-2 och Borussia börjar samla på sig gula kort, för de kämpar på för att få med sig tre poäng hem. Som belöning får de även ett rött kort med knappa kvarten kvar, men de leder fortfarande. Schalke trycker på och får en del bra chanser men bolluslingen vill inte in. Till slut får Raúl äntligen till det med några minuter kvar att spela, han tofflar in bollen – MÅL! Raúls första mål i Bundesliga om jag minns rätt. Jag blev så euforisk att jag för första gången någonsin på en match råkade skvimpa ut lite öl när vi jublade..
Efter det återstår bara att genomlida sista minuterna och hoppas att om det blir fler mål är det vi som gör det. För det hinner bli en hel del riktigt farliga chanser för båda lagen som får mitt blodtryck att öka markant innan domaren tycker att det är nog för idag.
2-2..SIEG..vi vann med 2-2 kan man säga, och jag har ännu inte sett en förlust, inte illa.
Efter en sådan nästan-seger var vi hungriga och begav oss mot Buer (stadsdel i GE) för att äta och dricka läskeblask. Vi kom i samspråk med en hel drös tyskar som tyckte det var lika kul som underligt att träffa fyra svenskar med intresse för tysk fußball. Lothar och hans fru Anne bjöd med oss till en grekisk restaurang där det kom in mer mat än ni kan föreställa er. Det var en hel bondgård, potatis, kossor, grisar, höns, paprikor och ännu mer som var grillat och upplagt på två fat i skottkärrestorlek. Detta ställdes på bordet och sedan var det bara att hugga in. Vi lyckades med nöd och näppe nästan göra slut på ett av faten innan vi var mätta som troll. En stund därefter slog paltkoman till och en taxitur till hotellet och sängen var det sista vi orkade med den här dagen. Vi var minst sagt nöjda med dagen, ett mål till för Schalke hade givetvis varit perfekt, men man kan inte få allt.
Söndag 26/9-2010 Rot-Weiß Oberhausen - Vfl Osnabrück
Sista heldagen hade jag planerat en liten trevlig utflykt till Oberhausen, vem vill inte dit egentligen? Vi skulle se en Bundesliga 2-match, Rot-Weiß Oberhausen mot Vfl Osnabrück.Två av mina medresenärer orkade inte åka med till Oberhausen, men de fick skylla sig själv, här skulle ses mer fotboll. Med tåg tar det bara ca 20 minuter från Gelsenkirchen till Oberhausen. Väl där fick vi hjälp av en mc-polis som guidade oss på en buss som körde förbi helt nära arenan. Serviceinställningen är hög i Tyskland, särskilt för oss svenskar på vift, och jag blir lika nöjd varje gång.
Det skall tilläggas att mc-polisen tyckte att det var mycket märkligt att vi skulle se Oberhausen när vi ännu hellre skulle se fotboll i Gelsenkirchen, ”där är mycket mer folk, bättre arena, intressantare fotboll”. Jag gläntade en smula på jackan så han såg min Schalketröja och då förstod han hur det låg till. Även Osnabrückfansen som stod vid Hbf i Oberhausen erbjöd oss att åka med deras buss, men vi ville stå med hemmalagets fans. Så vi tackade vänligt nej. Men kommer jag någonsin till Osnabrück så kan jag stå med deras fans då.
Matchen är inte så mycket att säga om. Det blev 1-0 till Oberhausen (Ronny König! i den 78:e)efter en del kamp av klass. Arenan, Stadion Niederrhein, är ganska omodern men det kom över 6500 personer, kanske för den goda matens skull? Den grillade fläskkarré i bröd som såldes på arenan var suveränt god och billig, även korvarna var klart bättre än genomsnittet, trevligt!
Kul att se även en av de mindre matcherna..här handlar det mest om lokal stolthet och glädje.
Inte dyra värvningar, spel i CL och topplaceringar i tabellen. Rot-Weiß har för övrigt en rätt udda hemsida: www.rwo-online.de
Efter matchen tog vi oss tillbaka till Gelsenkirchen och slappade, en sista döner kebap och en sista promenad i GE hann vi med. Sedan helgade vi vilodagen med en lång natts sömn, innan SAS tog oss tillbaka till Sverige på måndag förmiddag.
Tre matcher, något fler öl, döner och wurst, och alla kom hem igen hela och glada. En lyckad resa helt enkelt!
De övriga resenärerna har säkert åsikter om min minnesbild av resan men de får skriva en rad på forumet i så fall..
Själv åker jag ner till våren igen, biljetterna ligger här och väntar, vi får se vilka som hänger med på den turen..
