Exklusiv intervju med Oscar Wendt
En längre intervju med Oscar Wendt om dåtid, nutid och framtid.
Efter att ha åkt nattbuss från Hamburg till Düsseldorf och sedan vidare med tåg till Mönchengladbach kom jag slutligen fram till min slutdestination – Borussia-Park. Väl inne möttes jag av en trött och omtumlad Oscar Wendt, som nyligen blivit pappa till sitt andra barn. Vi tog plats inne i en loge med utsikt över innerplanen och den östra läktaren innan vi inledde intervjun där vi började från första början.
”Alltid varit en dröm”
Karriären inleddes i IFK Skövde redan som sexåring innan han 2003 tog steget till IFK Göteborg, vilket var ett självklart val när det väl var dags att lämna trygga Skövde.
- Blåvitt är favoritklubben, har alltid varit och kommer alltid att vara det. Så det var verkligen ett jätteenkelt val. Min pappa spelade i IFK Göteborg, även om det inte var så länge. Det har alltid varit hans favoritlag så jag är uppväxt med att hålla på dem. Det var alltid min dröm hemma i Skövde att få spela för Blåvitt, så när chansen väl fanns där var det inget att tveka på.
Spelade din pappa också som vänsterback?
- Nej, han var innermittfältare. Det var jag också på den tiden när jag flyttade till IFK Göteborg. Sedan skolades jag om till vänsterback ett par år senare av olika anledningar. Jag fick prova att spela som det första gången under en träningsmatch mot Galatasaray i Turkiet, tror jag det var. Inför den matchen hade vi lite skador, så Arne Erlandsen, som var tränare på den tiden, ville jättegärna testa mig på vänsterbacken. Jag antar att jag gjorde det bra för jag fick fortsätta spela vänsterback efter det och tyckte bara det blev roligare och roligare.
”Fick ett samtal i skolmatsalen”
Karriären tog snabbt fart i IFK Göteborg och det dröjde inte länge förrän hans fina spel i ungdomslaget bar frukt.
- När jag flyttade till Göteborg var jag inte ens tänkt att vara med i a-truppen, utan det var u-truppen som gällde och där skrev jag på ett tvåårskontrakt. Men redan efter mindre än två månader, direkt efter sportlovet, fick jag ett samtal när jag satt i skolmatsalen att jag var uppflyttad till a-laget. Så det gick ganska fort. Första året fick jag sitta på bänken några gånger och gjorde kanske tre-fyra inhopp. Året efter skolades jag om till vänsterback och efter det rullade det bara på.
Att spela för det lag han supportat sedan barnsben var givetvis väldigt speciellt för den då beryktade stortalangen.
- Jag har alltid varit ett fan av IFK Göteborg, det är mitt lag. Jag är ett lika stort fan som alla andra Blåvitt-supportrar, så det är väl det som gör att IFK är så otroligt stort för mig.
En annan förening som ligger Oscar Wendt varmt om hjärtat är FC Köpenhamn – som han spenderade fem år hos efter att under sommaren 2006 ha lämnat IFK Göteborg.
- FC Köpenhamn betyder också jättemycket för mig, det är helt sjukt. Kärleksmässigt är FCK precis bakom IFK eftersom jag var där så länge. Jag utvecklades väldigt mycket där, både som spelare och person. Det var så mycket jag fick uppleva under mina fem år där.
”Länge tveksam till Danmark”
Det var många som höjde på ögonbrynen när det stod klart att försvararen skulle representera FC Köpenhamn då han i Allsvenskan var ett av de mest framstående namnen och ryktades till några av de största klubbarna i Europa.
- Det var olika faktorer som gjorde att valet föll på FCK. Jag ska inte säga att jag ville bort från IFK Göteborg till varje pris, men det var klart jag ville ta nästa steg. Det fanns möjlighet att gå till Holland och jag var länge tveksam till att flytta till Danmark. Man kände att man kanske ville flytta längre bort. Jag kanske inte räknade bort dem men det var inte så att jag direkt kände att jag måste gå till Köpenhamn, utan jag höll alla dörrar öppna. Sedan åkte jag till Köpenhamn och hälsade på, fick se stadion och träningsanläggningen. Jag hälsade även på i Heerenveen, så det var de två som var de hetaste alternativen. Men efter att ha spenderat hela dagen tillsammans med Ståle Solbakken i Köpenhamn fanns det inga tveksamheter. Han berättade om vad klubben hade för krav och målbild, att vinna varje match, vilket jag gillade. Sedan när man tittade på spelarna var hela laget grymt. Tobbe (Tobias Linderoth) och Mackan (Marcus Allbäck) var där, båda två då i landslaget. Det fanns också fyra-fem landslagsspelare från Danmark och Atiba Hutchinson, som än i dag är en väldigt god vän till mig. Sedan berättade de att när som helst skulle det bli klart med Jesper Grønkjær, så själva laget var hur bra som helst.
- Man kan ju aldrig garantera någonting i fotbollen, men de sa också att jag skulle få spela ute i Europa varje år, alltså spela internationellt. Så hela paketet avgjorde valet för mig. Köpenhamn är ju också topp tre stad i världen att bo i, så det var bara att packa väskan och dra.
”Stort steg på alla sätt och vis”
Löftet om spel i Europa varje år infriades. Redan under sin första säsong i FC Köpenhamn väntade Champions League-gruppspel mot Manchester United, Celtic och Benfica. Så rullade det på under samtliga fem säsonger.
- Första året var vi i Champions League och likaså under mitt sista. De andra tre spelade vi i UEFA Cupen men skulle egentligen ha spelat i Champions under ett av de åren, men vi åkte ut mot Apoel FC. I IFK Göteborg spelade vi någon turnering som inte finns kvar i dag, Intertoto Cupen hette den. Jag minns att vi åkte ut mot Wolfsburg, vilket är ett sjukt sammanträffande när jag tänker efter. Det var det enda som jag fick vara med och spela under min tid med Blåvitt. Så det var ett stort steg framåt på alla sätt och vis när jag gick till FCK.
Om du ska jämföra Superliga med Allsvenskan, vad finns det då att säga?
- Oj, det är svårt för mig att svara på som inte varit där på fem år. Men på den tiden har jag svårt att se att det FCK jag spelade för då inte hade vunnit Allsvenskan. Sedan vet jag inte om det är så stor skillnad på ligorna rent kvalitetsmässigt. Det var väl mest sättet att spela fotboll som skiljde sig åt. Alla lag i Danmark ville spela fotboll, så det fanns aldrig de matcherna som det fanns under tiden i IFK Göteborg där vi åkte iväg och spelade 90 minuters kampfotboll. Det är klart det var kamp i Danmark också, men alla lag där hade i alla fall en intention att de ville spela fotboll.
Publikmässigt då, vilken liga var den bättre?
- Nu tror jag att Allsvenskan är bättre. Förut var de nog ganska lika publikmässigt även om vi inte hade fullt på varje hemmamatch i Köpenhamn. Allsvenskan har fått ett jätteuppsving med både intresse och publiksiffror de senaste åren.
”Gick upp i sjunde himlen”
Efter fem år i den danska huvudstaden bar det av till Tyskland där Borussia Mönchengladbach blev ny klubbadress. Även vid den här flytten var det många som undrade hur han resonerade då klubben säsongen innan hade tvingats kvala sig kvar i Bundesliga. I Danmark hade Wendt varit ligans bästa ytterback och intresse saknades inte.
- Det fanns andra möjligheter, men jag träffade klubben i Sverige och blev presenterad för hur allt fungerade och hur laget såg ut. Det var mer att den trupp de hade då hade underpresterat, för i princip samma lag slutade fyra säsongen efter. De berättade hur de såg på mig och vad de hade för planer med mig. Det var ett bra och intressant lag, men de hade helt enkelt inte fått det att stämma. Nu hade de dock fått en ny tränare, Lucien Favre, som kom ett halvår innan mig. Han hade fått totalordning på allting och hade en väldigt klar bild vad han var ute efter av mig. Sedan kände man ju till Borussia Mönchengladbach sedan tidigare tack vare alla svenskar som varit där. Jag visste att det var en traditionsrik klubb och de berättade att skandinaver hade ett väldigt bra rykte. De var hela tiden väldigt konkreta i sitt intresse och väldigt angelägna om att få mig, så det var inte ett svårt val.
Vilka andra anbud fanns det att ta ställning till?
- Det fanns en del intresse och så, men det tror jag finns för varje spelare som är aktuell för att byta klubb. Sedan hur många av klubbarna som är konkreta vet man inte. Det kan vara 30 klubbar som visar intresse och i slutändan kan det vara noll till fem kanske som fullföljer det. Man har lärt sig sedan man var yngre och läste att klubbar var intresserade och hörde från agenter som berättade vilka klubbar som var aktuella, då gick man upp i sjunde himlen. Men sedan blev det ingenting, så det får man lära sig ganska fort. Intresse är intresse, det betyder åtminstone att man gjort något bra.
Vad visste du om Bundesliga innan du skrev på kontraktet med Borussia Mönchengladbach?
- Jag visste i stort sett ingenting om jag ska vara ärlig. Precis som majoriteten av alla där hemma hade jag kollat på Premier League hela mitt liv. Premier League har alltid visats där hemma och då har det blivit naturligt att man tittat, så jag visste inte mycket om Bundesliga. Givetvis hade jag hört från folk som spelat här, till exempel Marcus Berg, att arenorna är fyllda och fansen fantastiska. Man får säga att de infriat förväntningarna gånger tusen, det är helt sjukt. Alla föreningar har bra fans men jag tycker att våra är de bästa. Nu senast mot Bayern München hade vi åtta tusen med oss och tio tusen i Berlin. Det var väl egentligen det enda jag visste och sedan kände man ju givetvis till Bayern München och Borussia Dortmund då de spelade i Champions League.
”Besviken och arg”
Trots bristande kunskap om Bundesliga och den tyska fotbollen visade det sig ganska snabbt att ligan var som gjord för honom, även om det i början var motigt med utebliven speltid.
- Jag visste att det inte skulle bli enkelt och det fick jag höra när jag kom. Jag missade nästan hela försäsongen och blev beordrar att träna på i lugn och ro för att sedan få spela. Efter femte omgången kom Favre fram och bad om ursäkt. Vi hade vunnit fyra av fem matcher och låg etta i tabellen. Han sa att han ville att jag skulle spela men kunde inte byta ut någon när det gick så bra. Även om jag blev besviken, arg och sur förstod jag ändå på något sätt hans resonemang och köpte det även om jag inte ville. Han sa också att jag inte skulle tvivla en sekund på att de inte trodde på mig, att jag kommit till klubben för att de tror på mig och att platsen skulle bli min, att det bara skulle ta lite längre tid än vad jag trodde och det gjorde det. Men sedan när chansen väl kom har det bara gått bättre och bättre. Så det första året blev inte som jag hoppades på men de andra fyra har varit rena drömmen.
Det känns som att din spelstil passar perfekt in i Bundesliga. Håller du med?
- Ja, det har det ju visat sig att den absolut gör. Det är en tempofylld liga och vi vill ju spela fotboll, och spelar bra fotboll, så är det i Tyskland. Varje lag är starka på kontringar oavsett vilka vi möter och det är alltid högt tempo, mycket spring fram och tillbaka. Det är en rolig fotboll att spela och även att kolla på hoppas jag.
”Allt som kunde gå snett gick snett”
Den nuvarande säsongen inleddes katastrofalt för Borussia Mönchengladbach, som året innan gjort det strålande bra. Fem raka förluster fick den omåttligt populära Lucien Favre att självmant avgå – men sedan vände det plötsligt.
- Favre hade varit här i ett halvår innan mig. Vi fick ett grundkoncept och ett grundspel som vi nötte i princip hela tiden under det första året, om och om och om igen. Vi fick en stabilitet i laget som var helt överjäkligt bra och vi visste att vi skulle bli sjukt svåra att slå. Precis alla visste vad vi skulle göra i alla lägen, överallt på planen. Så det kändes som att man sprang på autopilot för man visste hela tiden precis vad man skulle göra. Varje seger gav oss självförtroende och det är a och o i fotbollen. Efter att vi gjort en bra säsong kom vi in till nästa säsong och hade fortfarande en bra känsla och ett bra självförtroende från förra året. Vi hade fortfarande samma stabilitet i grundspelet och alla visste precis vad de skulle göra, så det har bara byggts vidare och vidare.
- Starten på den här säsongen var helt sjuk. Det var riktigt, riktigt konstigt. Allt som kunde gå snett gick snett. Det var verkligen ingen som hade förväntat sig det, minst av alla vi själva. Vi hade blivit trea säsongen innan, vår bästa säsong på hur länge som helst. Så kommer vi in till den här säsongen och har kvalificerat oss till Champions League för första gången i klubbens historia, så självförtroende saknades ju inte direkt. Vi fick många skador på viktiga spelare i början, även om det inte ska vara någon ursäkt så ställer det ändå till det. Vi förlorar första matchen borta mot Dortmund och där kan man förlora, Dortmund är Dortmund. Sedan har vi mycket oflyt i de efterkommande matcherna. Det enda riktiga bottennappet av de fem matcherna var egentligen den hemma mot Hamburg, där vi förlorade med 0-3. Där var vi dåliga. Riktigt dåliga. Så vi hade fem raka förluster och efter derbyt mot Köln kom vi på morgonen och så får vi reda på att Lucien Favre avgått självmant. Klubben ville ha kvar honom men han ville lämna, det var en chock för alla i laget. Han hade ju ändå varit här så länge så det var absolut ingenting vi hade förväntat oss. Men fotbollen är ju så och vi skulle möta Augsburg två dagar senare så vi hade inte tid att tänka på det, vilket var jättebra. André Schubert kom in och liksom blåste ny luft i oss och så slog vi Augsburg med stora siffror och sedan vann vi åtta-nio matcher på raken. Det var verkligen några konstiga veckor.
På bortaplan har det dock inte fungerat och klubben har inte vunnit en match borta sedan i slutet av oktober. Ändå har man med två omgångar kvar att spela väldigt stor chans att återigen kvalificera sig för spel i Champions League till hösten.
- Säsongen har varit som det varit, turbulent och konstig, så det är okej. Sett till förutsättningarna vi haft, vi hade ju under ett tag fyra spelare som var borta i fyra-fem månader och samtidigt startade vi med noll poäng på fem omgångar. Nu har vi allt i egna händer och slutar vi på en Champions League-plats i år igen är det jättebra.
Tror du att ni grejar det då?
- Det är klart att jag gör, jag tror stenhårt på det.
”Bevis på att man gjort det bra”
Redan nu står det klart att ett flertal spelare kommer lämna klubben till sommaren och nya namn ryktas ständigt in. Men någon storsatsning tror 30-åringen inte det är på tal om.
- Lite nytt är klart det kommer komma. Vi har egentligen haft spelare som lämnat efter varje säsong. Efter min första säsong där vi kom fyra gick Marco Reus till Dortmund, Dante till Bayern München och Roman Neustädter till Schalke. Förra säsongen gick Max Kruse till Wolfsburg och Christoph Kramer tillbaka till Bayer Leverkusen. Det händer liksom.
Föreningens anhängare har under en längre tid hyllat svensken och till och med skrivit en egen sång till honom som ofta sjungs på läktarna inne på Borussia-Park.
- Det är coolt. Att säga någonting annat hade varit att storljuga och det ska jag inte göra. Det betyder givetvis att det man gjort för klubben, både på och vid sidan av, är uppskattat. Ett bevis på att man gjort något bra och det är verkligen skitkul.
”Inte säkert jag stannar”
Förra sommaren förlängde Wendt sitt kontrakt till 2018. Hur framtiden ser ut efter det är just nu ingenting han fokuserar på.
- Jag vill spela fotboll så länge som det är möjligt. Hela familjen trivs jättebra här i Tyskland och laget är fantastiskt. Jag känner mig fortfarande bra, stark och frisk. Samtidigt är det inte så att jag tittar så långt fram i tiden, utan jag ska spela på och sedan vad som händer 2018 är omöjligt att säga. Det är långt kvar till dess.
Finns det någon möjlighet att du flyttar innan 2018?
- Svårt att säga vad som händer. Det är lika stor chans att jag stannar som jag går, det är inte 100% säkert att jag stannar till 2018. Vem vet, vi kanske byter tränare och han kommer och säger att han inte vill spela mig. Eller så har vi kvar samma tränare 2018 som fortfarande tycker att jag är väldigt viktig för laget, och då spelar jag hela tiden.
”Låt oss göra det”
Att flytta hem till Sverige någon gång i framtiden står redan klart. Dock behöver det inte innebära att det blir någon fotboll där. Wendt rynkar pannan och skakar på huvudet när jag frågar vad han valt om IFK Göteborg och FC Köpenhamn båda kommit med liknande kontraktsförslag när det väl är dags att vända hem.
- Det blir svårt, det blir verkligen jättesvårt. Jag ska ju tillbaka till Göteborg förr eller senare, det säger sig själv, det är ju hemma för mig. Sedan om jag skulle hamna i en situation där jag har möjlighet att gå till båda klubbarna beror det på hur man känner sig. Det beror helt på hur situationen ser ut i klubbarna och hur de ser på det, så det är jättesvårt att säga. Sedan har man ju familjen också som har sitt att säga, vad de vill göra och hur de vill bo. Kanske vill de fortsätta utlandsäventyret så länge det bara går, för hemma finns ju alltid kvar och vi kommer som sagt komma dit förr eller senare.
- Sedan kan det bli så att ens gamla kompisar man spelat med tidigare säger att nu är det dags att vi flyttar hem till Blåvitt och spelar, vi vill ju göra det ihop och har alltid pratat om det. Låt oss göra det. Det kan hända, eller så händer det inte. Det kan ju vara så att den dagen jag är färdig här vill varken Blåvitt eller FCK ha mig och att man istället lägger av helt och hållet. Mycket kan hända till dess.
Om du skulle få möjlighet att regissera resten av din karriär, hur hade den sett ut då?
- Jag hade spelat så länge det bara går. Jag tycker fortfarande att fotboll är hur kul som helst. Varje dag jag kommer hit till jobbet och ska träna eller spela match tycker jag fortfarande det är hur kul som helst och så länge jag har den känslan, drivet och tjurskalligheten att vinna vill jag fortsätta tills det inte går längre. Har man inte känslan och hungern efter att vinna tror jag det är lika bra att bara lägga av på en gång istället för att gå och dra ut på det. Ska jag göra något vill jag göra det fullt ut, gör jag inte det skiter jag hellre i det.
Efter den sista frågan tittar Oscar på klockan och inser att han börjar träna om 20 minuter. Vi knäpper av ett snabbt foto med innerplanen i bakgrunden innan han skyndar sig ner för trapporna till omklädningsrummet. Jag själv packar ihop mina saker i lugn och ro för att sedan bege mig ut i den tyska sommarvärmen på väg mot nästa intervju, som kommer dyka upp här på sajten inom kort. Även en andra intervju med Oscar Wendt, där vi fokuserar helt och hållet på landslaget, finns snart att tillgå.
» Läs gärna även intervjun där Alexander Milosevic pratar dåtid, nutid och framtid
