Historien om VfB: #27: nya tider
Välkommen till Cirkus Stuttgart. Tiden mellan hösten 2016 och nutid är fullkomligt hopplöls med all kaos, alla konstga rörelser, namn och beslut.
Ni som följt med i Bundesliga vet vad som hänt i klubben och då det är relativt nytt så går jag inte ned i superdetaljer utan konstaterar enkelt att detta har varit en fantastiskt underlig resa.
Det började redan på sommaren 2016. Jürgen Kramny och Robin Dutt lämnade skutan och man hämtade den ytterligt utåtriktade Jan Schindelmeiser från Hoffenheim som ny sportchef och Joos Lukuhay som ny tränare. Men det varade bara fyra matcher. Lukuhay avgick direkt efter att han inte drog jämnt med Schindelmeiser som körde sin egen väg rätt kraftigt, lyssnade inte på trönaren alls när det gällde idéer och man valde att gå andra vägar. In med Olaf Janssen som tränade som interimslösning innan man tog in BVB Dortmunds ungdomstränare Hannes Wolf.
Nytt blod, nya idéer och faktiskt. Wolf tog Schwaben med storm och gled igenom Zweite Bundesliga, kanske främst genom en invärvad supermålskytt i Simon Terodde som med 25 mål vann skytteligan. Han öste in mål. VfB firade en uppflyttning med die Fantaschen Vier och det var en ljusning i staden igen. På sommaren tog man också beslutet att inom ramen för VfB Stuttgart skapa en separat fotbollssektion, där bland annat Daimler gick in med en hel del pengar.
2017/18 skulle bli året när VfB återkom till världen igen. En intressant kroat vid namn Borna Sosa dök upp från Spanien och han skulle visa sig vara väödigt nyttig under åren som följde.
Schindelmeiser fick sparken efter några matcher efter att man helt enkelt inte kunde jobba med honom. Michael Reschke från Bayern kom in och efter en lång period av förluster fick även Hannes Wolf sparken och ersattes av den impopuläre Tayfun Korkut. Hans historia med uttalanden om VfB Stuttgart var inte jättepopulära och trots att han förde VfB till en sjunde-plats så var kritiken stor och publiken inte direkt exalterad. Men halvvägs under säsongen kom Mario Gomez tillbaka till klubben och det var en lyckobringare. Målen kom direkt.
2018/19 var det åter kaos i klubben. Efter snabbt uttåg i cupen och en plats i tabellen som kallades "die rote Laterne", så fick Tayfun Korkut gå. In med Marcus Weinzierl, men han lyckades inte rädda laget undan kvalspel och fick lämna plats för juniortränaren Nico Willig som ledde laget i kval mot Union Berlin. Hur det gick? Inte alls och återigen ramlade klubben ned i Zweite Liga. För tredje gången. Skall detta bli ett riktigt panik-lag, som lever på sista sucken?
Jo, detta kaos skulle fortsätta under några år. Reschke gick, Hitzlsperger kom och helt plötsligt fanns också en klubbchef som hette Wolfgang Dietrich. En mycket impopulär klubb-president och detta kom av att han i grunden var en politiker, som varit inblandad i det kaos som heter Stuttgart 21. Det senare är bygget av en järnvägssknut i cdentrala Stuttgart som är tio år försenat och som kostat skattebetalarna fantastiskt mycket pengar. Som tur är hade man Gomez som gjorde sina mål, men det hjälpte ändå inte när man skulle hålla sig kvar,
Efter säsongen 2018/19 har kaoset varit nästan ännu värre. Laget investerade i spelare som Silas, Sasa Kalajdzic, Förster, Klimowicz, Klement och flera andra men laget lyckades inte visa bra resultat och Walter fick gå. Peregrino Matarazzo kom in. Parallellt skickades Wolfgang Dietrich ut från presidentposten och ersattes av Claus Vogt. Thomas Hitzlsperger hade kommit in som sportchef. Blev det nu ordning och reda?
Nja någorlunda, Pellergrino Matarazzo fick in nytt tänk, offensivt spel, snabba omställningar, hög press och lyckades få ut det bästa ur spelare som Kalajdzic och Silas.
Under hela Zweite Ligas säsong var VfB på kvalplats eller direktuppflyttning under alla omgångar utom de två första. Matarazzo ledde laget med en stark offensivkraft, Mario Gomez gjorde sin sista säsong med sju mål, men argentinaren Nico Gonzales, tillsammans med Hamade al Ghaddiou och Silas stod för målskyttet nör Kalajdzic skadat korsbandet. En trotjänare vid namn Daniel Didavi som återkommit från Wolfsburg ett par år tidigare visade sig vara nyttig på mittfältet och använde sin fot vid fasta situationer. En sak som förändrade skeendet detta år var Corona-Viruset som satte ligan ur spel under två månader. Från mitten av mars till mitten av Maj var det uppehåll och när VfB i maj 2020 återupptog spelet så var det inför tomma läktare.
Säsongen 2020/21 var en stor succé för VfBs lagbygge. Gregor Kobel i målet var en av ligans bästa målvakter. Med Anton-Mavropanos i backlinjen stod två mittbackar med slagkraft. Kalajdzic gjordde 17 mål i ligan. Silas 13 och i Wataro Endo hade man fått en kapten med riktig kraft och en av ligans mest arbetssamma mittfältare, LIvet för VfB såg helt plötsligt bra ut. Men Covid var kvar och nästan alla matcher var utan publik. Detta skulle snart ändras och VfBs goda tid skulle snart förändras. Men inom organisation var det som vanligt kaotiskt. Tidningen Kicker skickade ut en artikel om att VfB hade brutit emot kodex när det gäller val av Claus Vogt som klubbpresidet och även släppt ut medlemsregister till felaktiga källor. VfB fälldes inte men domen lokalt var hård. Internpolitiskt så försökte Tomas Hitzleperger att bli klubbpresident, men han vek ned sig och när säsongen 2021/22 kom så var han borta från klubben.
2021/22 var klubben åter tillbaka i ett kaos. Silas stängdes av efter att han påvisat felaktiga passuppgifter ocvh Kalajdzic gick sönder igen. Ingen målskytt och kamp för överlevnad hela året. Det gick ända till sista matchens sista sekund då Wataro Endo nickade in 2-1 mot FC Köln och man tog sig förbi strecket. Cupspelet hade man tappat mot Köln, så det var en skön revansch. Ny sportchef i Fabian EWohlgemuth från Paderborn.
VfB hängde kvar och man kunde börja se över satsningen för 22/23. Nya tider nya idéer. Men vad hände? Jo, det vanliga med VfB. Inte en seger på de första nio matcherna och vips var Matarazzo borta. In med biträdande tränaren Wimmer, som höll i i fyra matcher. Då gjorde VfB det fantastiskt intressanta valet att återigen ta in BRuno Labbadia. Det delade fansen rejält. Vad som hände? Inte mycket, så när han fick sparken under våren 2023, så kom Sebastyian Hoeness som den fjärde trönaren under säsongen. Han tog hand om ett sargat lag, ledde dem till kvalspel mot Hamburger SV, som dock krossades ordentligt. Efter sösongen valde dock nyckelspelare som Borna Sosa, Konstantinos Mavropanos och Wataru Endo att lämna klubben. Men andra spelare hade långsamt fått fotfäste. Chris Führich, Enzo Millot, Atakar Karazor, Josha Vagnoman fanns alla i laget och längst fram hadee man värvat Serhou Guirassy, som under året gjiorde 14 mål.
Så är vi vid fjolårssäsongen som blev VfBs bästa sedan man tog guld 2007. Den helt osannolik säsong, där VfB ledde ligan i början av säsongen och världen undrade när Serhiu Guirassy skulle sluta göra mål. Han öste in mål och det var bara Harry kane i Bayern som var bättre. VfB störde Bayer Leverkusen i ligan, tog dem till förlängning i cupen och spelade en fotboll publiken inte sett på länge. Guirassy skulle göra 28 mål, spelare som Anton, Ito, Führich, den inlnade Undav och den nyköpte Stiller skulle växa ut till nyckelspelare och Maxi Mittelstädt, som köpts från en bänkplats hios Hertha Berlin gick rakt in i landslaget.
En säsong som lovade mycket och när jag nu avslutar fresan från 1893 och starten av VfB Stuttgart, så avslutar vi som vi börjar.
På toppen.