Klubben
Här presenteras en kortare sammanfattning av vår fotbollsförenings drygt hundraåriga historia - Fußball-Club Gelsenkirchen-Schalke 04 e.V.
När en grupp 12-14 åriga grabbar onsdagen den 4 maj 1904 grundade en förening av sitt gatulag visste ingen vilken betydelse denna förening skulle få för miljontals människor i framtiden. Den lilla gatan Hauergasse låg i skuggan av den dominerande gruvan Consolidation. Gatan och gruvan låg i Schalke, en nyligen införlivad arbetarstadsdel norr om de centrala delarna av Gelsenkirchen. Pojkarna var söner till gruvarbetare och arbetare på spisfabriken Küppersbusch. De äldsta jobbade redan där som lärlingar.
De kallade klubben Sportverein Westfalia Schalke och deras första fotbollsplan var en ojämn äng vid Haus Goor, en husruin i de västra delarna av stadsdelen. Klubbfärgerna valdes till rött och gult, efter ett holländskt lag som de hade sett spelat mot ett annat lokalt lag. Anförare och förste ordförande var Willy Gies. Westfalia var länge en så kallad "vild förening" då det västtyska spelarförbundet (WSV) inte ville uppta dem som en riktig förening. Man trodde inte på utvecklingen av dessa föreningar.
1912 införlivades Westfalia i gymnastikföreningen TV Schalke 1877 för att kunna uppta deras plats i WSV. Några år senare blev man självständig igen som Westfalia men fick nu fortsätta som medlem i WSV. TV 1877 upplät sin fotbollsplan vid Grenzstrasse. 1919 fusionerades klubbarna åter igen till namnet TuS Schalke 77. Thomas Student var den dominerade spelaren ihop med bröderna Ballmann som hade vuxit upp i England och hade tagit med sig det skotska kortpassningsspelet, som senare skulle bli Schalke signum under namnet "Schalker Kreisel".
1920 gick man upp i den andra divisionen i den regionala ligan Ruhrgau. Där skulle man förbli sex säsonger. 1923 delades riksförbunden för gymnastik och fotboll upp och klubbarna var tvungna att bestämma sig vilket förbund man ville tillhöra. Fotbollssektionen till TuS Schalke 77 var tvungen att bli egen förening igen. Den 5 januari 1924 grundades Fußball-Club Schalke 04 och ordförande blev den legendariska Fritz "Papa" Unkel. Färgerna blev dagens blått och vitt. Säsongen 1926/27 spelade man för första gången i högsta regionala ligan och kom till slutspel om det västtyska mästerskapet och vidare till tyska mästerskapet.
Året efter blev en repris. Schalke 04 var nu ett regionalt topplag men fick inse att det behövdes ett snäpp till för att tillhöra de nationella topplagen. I samma veva trädde två spelare in på arenan som skulle bli hela Schalkes kultduo. Svågrarna Ernst Kuzorra och Fritz Szepan. 1928 kunde man också inviga sitt första och riktiga stadion, Glückauf-Kampfbahn i Schalke-Nord, med hjälp av gruvan Consul och staden. På grund av detta ändrades klubbnamnet då till FC Gelsenkirchen-Schalke 04 som gäller officiellt även i nutid. Man vann det västtyska mästerskapet 1929 och tog sig till kvartsfinal i det tyska mästerskapet.
1929/30 upprepades fjolårsframgången. Samtidigt inträffade en skandal och en tragedi. 14 spelare och funktionärer blir avstängda och dessutom får klubben böter av det västtyska spelarförbundet. Förbundet menade att klubben hade betalat spelarna för mycket pengar än avtalat och att de fått andra ekonomiska förmåner. Schalke var inte ensamma om detta men förbundet ville uppenbarligen visa upp Schalke 04 som ett avskräckande exempel. Amatöridealen levde fortfarande kvar. Fotbollen hade blivit alltmer populär och intäkterna hade ökat bland klubbarna vilket spelarna förstås ville vara med och dela på. Den ekonomiskt ansvarige i klubben tog tragiskt sitt liv efter domen.
Säsongen 1930/31 var Schalke tvungna att ställa upp med ett reservlag som dock till sist kunde förhindra en nedflyttning. 1931/32 vinner man dock sitt tredje västtyska mästerskap och går till semifinal i riksmästerskapet. Året efter går S04 hela vägen till final men förlorar överraskande mot de västtyska rivalerna Fortuna Düsseldorf. I och med den bruna nazistdiktaturen som tagit makten inträder också en ny regional struktur. Från 1933/34 till 1943/44 vinner Schalke 04 elva raka Westfalenmästerskap - delvis helt överlägset. Mellan 1933 och 1942, förutom 1936, är man i final om det tyska mästerskapet. Av de nio gångerna blir föreningen mästare sex gånger: 1934, 1935, 1937, 1939, 1940 och 1942.
Under samma tid är man finalist fem gånger i den nyinförda tyska cupen och men vinner den bara en gång: 1937 och samtidigt också "dubbeln" för första och hittills enda gången.
...fortsättning följer.
