Resereportage från Köln
RheinEnergieStadion och en match i strålkastarljus var höjdpunkten i Köln.

Resereportage från Köln

Så var ännu en resa ned till Tyskland för att se Wolfsburg förbi. Den här gången var resmålet Köln, då Wolfsburg skulle försöka ta poäng mot 1. FC Köln på bortaplan. Även en andraligamatch i Aachen hanns dock med!

Någon gång precis efter sommaren så hörde min bror av sig och tyckte att vi nog skulle försöka bege oss till Tyskland igen så småningom. Han hade även hittat en match och ett passande flyg så efter att ha funderat en stund så bestämde vi att det fick bli Köln den här gången. Köln har vi båda besökt tidigare och vi var överens om att det var en trevlig stad.

I fredags (den 25:e november) var det så dags att sticka till Arlanda. Planet gick tidigt, klockan 07:30, så det blev till att gå upp tidigt. Väl på Arlanda så gick allting smärtfritt och vi landade i Düsseldorf ungefär två timmar senare. Från Düsseldorfs flygplats var det en knapp timmes tågresa för att ta sig till Köln och väl där så promenerade vi runt lite i det ganska kalla vädret och kollade in lite butiker och juldekorationer och sådär. Sedan var det dags för lunch och den första av många schnitzlar och den första av många öl. I Köln serverar man för det mesta en speciell typ av öl känd som Kölsch. Kölsch serveras oftast i små glas på 0,2 liter och det är en väldigt lättdrucken typ av öl och den passade i det här fallet även alldeles utmärkt till en schnitzel.

Resten av fredagen ägnades åt vidare promenader i Köln och vi passade till och med på att avverka lite julklappsinköp. På kvällen var vi i Kölns Altstadt där de flesta restauranger och barer finns. Eftersom vi var lite sent ute och det dessutom var fredagskväll var det smockfullt på de flesta ställen som såg trevliga ut, men till slut hittade vi en restaurang där vi slog oss ned och åt gott och sedan drack öl tills vi kände att det var dags att dra vidare. Vi stannade på något ställe till innan det var dags att sticka till hotellet för lite sömn.

På lördagen hade vi en utflykt planerad. Utflykten gick till den närbelägna staden Aachen där det skulle spelas andraligafotboll mellan Alemannia Aachen och FC Augsburg. Aachen är en medelstor stad och under den tid vi var där fick vi intrycket av att det dessutom var ett rätt trevligt ställe. Aachen har en hemmastadion som är väldigt ny och laget är känt för att ha trevlig atmosfär på sina matcher. Hemmastadion Tivoli var som väntat mycket fin, men det hade kunnat vara lite mer folk där. Antagligen var det dock inte optimala förhållanden då det var riktigt kallt ute, men nästan 15 000 åskådare hade ändå sökt sig till Tivoli. En traditionell Bundesligabratwurst och öl intogs innan matchen och sedan slog vi oss ned och frös på våra platser. Aachen hade mest av spelet, men Augsburg var ändå vassare och tog så småningom ledningen genom ett mål av planens gigant Tobias Werner. Första halvlek var i övrigt en ganska trist tillställning, men det blev bättre i andra. Augsburg drygade ut sin ledning med ett mål till nästan direkt efter att matchen blåsts igång igen. Aachen reducerade sedan några minuter senare med ett mycket fint mål innan det var Augsburgs tur igen. Inhoppade Bertram avgjorde matchen med ett volleyskott med bara några minuter kvar. Efter matchens slut konstaterade vi att det även kan spelas hyfsad fotboll i andraligan. Det blev även statistiskt säkerställt att man spelar bättre fotboll om man inte spelar med tröjan instoppad. Nico Herzig var den enda i Aachen som gjorde det från start och han var också mycket dålig. Han spelade upp sig i andra, men då hade han inte längre tröjan instoppad. Case closed, som man säger. Med denna nyfunna kunskap tog vi oss sedan tillbaka in till centrala Aachen för lite mat och öl på en typiskt tysk restaurang.

Framåt kvällen tog vi oss så tillbaka till Köln och letade upp ett lämpligt ställe för att ta en öl. Det slutade med att vi hamnade på mycket trevliga Herings am Martinswinkel där vi fick tag på ett litet bord. En öl blev två och så vidare. När notan sedan kom så konstaterade vi att vi, förutom en tallrik pommes med mayo, hade lyckats konsumera 22 öl fördelat på bara två personer. Noterbart är att de som sagt var mycket små, men det såg bra ut på kvittot! Därefter följde vi upp med ett par öl till på annan plats innan vi kände att det nog fick vara nog.

Söndagen inleddes med att vi nog sov lite längre än planerat och nog hade lite mer ont i huvudet än planerat. Nåväl, det var ju matchdag! Framåt lunch promenerade vi in till centrala Köln igen och från Dietzer Brücke fick vi en bra utsikt över staden vars skyline domineras av den smått gigantiska domkyrkan. En otroligt imponerande byggnad som dock också är ganska smutsig och under ständig reparation. Efter lite lunch, utan öl, fick vi så tillbaka lusten att göra något vettigt av dagen och snart så var det dags att dra sig ut mot arenan då vi inte hade så mycket annat för oss. Vi hittade en spårvagn som gick åt rätt håll och hamnade så ganska snart vid RheinEnergieStadion som är ännu en av de fina arenor som rustades upp lagom till fotbolls-VM 2006. Utifrån såg den lite grå ut, något som inte precis hjälptes av det rådande vädret med lätt snöslask, men väl inne så var den mycket fin om än lite opersonlig tills man kommit in på läktarplats.

I väntan på matchstart gick vi runt inne på arenan och frös och kunde konstatera att vi i princip inte såg till några Wolfsburgare alls. När matchen sedan drog igång hade ett hundratal Wolfsburgare samlats i den läktarsektion som avsatts åt bortalaget, men i övrigt såg vi nog inte en enda Wolfsburgfan. Nog för att Wolfsburg inte är berömt för att ha den största skaran av supportrar på bortamatcherna, men det var betydligt färre än vad jag sett tidigare ändå.

När mörkret föll gav de fyra lysande hörnpelarna och de 40 000 fans som samlats på arenan ett mäktigt intryck. Efter att ha frusit ute i gångarna så kändes det mycket bättre när man väl satt på läktaren, skyddad från den kalla vinden. Matchen var inte den roligaste någonsin, men det är svårt att inte uppskatta upplevelsen när man väl är på plats. Köln tog en något turlig ledning efter ett misstag av Benaglio, men när Wolfsburg kvitterade på en fin cykelspark av Cicero kändes det rätt ok ändå (även om det kanske var offside). Efter det fick jag och min bror utstå lite kastade ihopknölade reklampapper som damp ner på och kring oss, men det gjorde oss inte nämnvärt nedstämda.

Matchen slutade oavgjort och sedan var det dags att dra sig ifrån arenan. På vägen mot spårvagnsstationen hörde vi till och med en svensk familj diskutera matchen strax bakom oss. Spårvagnsfärder efter matcher brukar normalt bli en väldigt trång, varm och högljudd historia, men inte i det här fallet. Vi fick sittplatser och det var en ganska behaglig mängd folk i vagnen. Oväntat och trevligt! Kvällen tillbringades så återigen på ett par olika restauranger och barer innan det var dags att återigen hitta tillbaka till hotellet.

Måndagen var den dagen då vi skulle åka hem igen. Planet hem gick dock 19:55, så vi hade hela dagen på oss i Köln innan vi behövde ta oss till flygplatsen. Vi tittade oss omkring lite till och hamnade sedan på Peters Brauhaus där vi intog en otroligt delikat Brauhauspfanne bestående av en ugnsgrillad fläsklägg med stekt potatis och en ölbaserad sås med champinjoner. Till detta serverades Peters Kölsch, som vissa Kölnare hävdar är den bästa av alla de sorter som finns där. Vi tyckte nog att Ganser Kölsch var snäppet bättre, dock.

Resan hem var smått kaosartad. Snön som föll över Düsseldorf, och tydligen resten av Tyskland, gjorde att många flygplatser var stängda. Många flygplan var inställda, men just det vi skulle med kom faktiskt iväg, även om det var två och en halv timme försenat. Väl i Sverige igen återstod bara en dyr taxiresa mitt i natten och så var även denna fotbollsresa över.

Minnesvärt var framför allt de två matcherna, förstås. Att återse den stora domkyrkan i Köln är alltid trevligt, den är på något sätt bara imponerande att se. Tyskar är kända för att vara ganska otrevliga, men det är alltid kul när man går runt med sin Wolfsburgtröja och Wolfsburghalsduk på stan en stund efter en match och en massa människor vill prata fotboll eller åtminstone höra hur matchen slutade. Totalt sett var det en mycket trevlig resa och Köln är en trevlig stad!

Ronnie Hillgren2010-12-03 01:00:00
Author

Fler artiklar om Wolfsburg