Underliga äro Schalkers vägar..
Ibland går man där på tomten och sparkar på grästuvorna och undrar varför man är en Schalker i exil, ensam och en smula bitter på tv-bolag och alla de mil som skiljer en från Gelsenkirchen. Den stora trösten är dock kuvertet som ligger på spiselkransen med ett antal långa fina biljetter med hologram och allt. Biljetterna till pärleporten..till en hemmamatch med FC Schalke 04.
Redan någon gång i mitten på juli 2009 köpte jag i sedvanlig ordning biljetter till en hemmamatch. Det var inte helt lätt att bestämma vilken match man skulle gå på men till slut föll valet på matchen mot Hertha Berlin. Säsongen innan hade Hertha spelat bra och jag tänkte för mig själv att det här blir en spännande match, där vi vinner med 3-1. Bra tänkt..och nästan rätt. ;-)
Utan att fundera närmare på det beställde jag fyra stycken biljetter, tog bra platser på "Gazprom-Tribune". Fyra biljetter är ju inga problem att bli av med, det finns alltid några kompisar som åker med. Det var kanske inte så lockande att åka ner på vintern (matchdag 6:e dec) men det kan vara kul att se på de tyska julmarknaderna och dricka glühwein..med både rum und amaretto. För när glühwein-mannen undrar om du skall ha rum oder amaretto i ditt glühwein svarar man världsvant, på klar hochdeutsch: "beides bitte".
Så efter några telefonsamtal och lite övertalning var de övriga biljetterna vikta för tre goda vänner. Kul..ett härligt gäng som åker ner till GE..som vanligt. Sedan bokade jag en flygbiljett för strax över 1000 kronor tur & retur..finemang. De andra skulle ta sig ner på egen hand från andra orter och vi skulle mötas på något lämpligt ställe i Gelsenkirchen..
..Inte..!
Fredag 4:e december..
På avresedagen inser jag att denna gång får jag åka ner och strosa runt på egen hand..lite trist. Mina vänner hade under veckorna innan meddelat att de hade fått förhinder av mer allvarliga slag. Efter en stunds funderande bestämmer jag mig för att nu åker jag ner själv..och jag ska fasen ha kul i vilket fall som helst.
Min förstående och genomgoda sambo skjutsade mig till Arlanda, mentalt flyger jag dock alltid från Landvetter, en tidig fredagsmorgon i december. SAS var vänliga nog att flyga mig vidare till Düsseldorf. Flygresan gick fint och jag satt där och kände mig nästan lite tysk med Schalkekeps och Schalkeluvtröja, finkläderna alltså.
Väl framme i Düsseldorf går jag av planet och blir strax därefter stoppad av en man som nog är en smula uppspelt till och med..eller? ”Guten tag..sprechen sie Deutsch?”
"Jawohl..Ich spreche Deutsch..men det går bra med svenska också" säger jag för jag tycker mig förstå att det här är en svensk som vill mig något..eller?
Jodå..det visar sig vara en svensk man i sina bästa år som tillsammans med sin son och grannen har åkt ner för att se FC Schalke 04 - Hertha Berlin. Hans Kock var namnet. Min mundering hade väckt hans nyfikenhet när han såg mig på planet och nu kunde han bara inte låta bli att höra sig för vem jag var. En tysk i förskingringen som skulle hem (och se på fotboll) eller en märklig svensk med intresse för Schalke?
Själv hade Hans åkt ner av och till från tidigt 70-tal för att få sitt lystmäte på Schalke, currywurst och öl tillfredställt. Underligt att möta en svensk Schalker på samma plan..på väg till samma match. Jag blev minst sagt en smula förvånad, men tänkte att det här är slumpen när den är som allra bäst. Inställd som jag var att åka ner på egen hand och slå dank fanns det här potentiella resekamrater att dela upplevelsen med. I Hans sällskap ingick även hans son samt hans granne, båda Schalkers om än inte riktigt lika hängivna som Hans själv.
Efter en stunds småprat på flygplatsen och under transfern in till Düsseldorf kom vi överens om att jag skulle följa med på en BL.2 match under kvällen. Som en mjukstart på denna tyska odyssé kan man säga. Mina nyfunna Schalkevänner hade dock en plan att se på Leverkusens träning(!) under dagen så de tog tåget mot pillerfabriken, själv föredrog jag en döner kebap och en stunds flanerande på olika julmarknader i Düsseldorf. Frampå eftermiddagen hade jag dock funnit mig tillrätta på en supporterpub för det lag som vi skulle se under kvällen, nämligen Fortuna Düsseldorf som skulle möta Arminia Bielefeld. Läste tidningen och avnjöt ett par..eller var det flera par med Füchsen Alt? Ett gott lokalt öl med klar dragning åt ale-hållet.
I Düsseldorf finner man flera utmärkta krogar/ölstugor som gör sitt eget öl. Dricker du ölet på samma ölstuga där de bryggs serveras det ”vom fass”. Och nu menar vi fat på riktigt, ektunnor rullas ut till bardisken från bryggeriet, ställs upp på densamma med lite lutning och smack i med en tappkran. Här kopplas det inte in några kolsyreslangar eller annat mumbo-jumbo. Qualität! Sedan serveras du nya friska öl i små behändiga glas på ca 2dl tills du säger stopp, i annat fall får du ett nytt glas så fort du tömt det tidigare.
Nåväl tillbaka till fotbollen och de där andra Schalkefansen som var tillräckligt fotbollstörstande för att se en träning..med fel lag till råga på allt. (Men värre skulle det bli!) Vi träffades vid Hbf och tog oss ut till ESPIRIT-Arena med spårvagn och jag förstod att Hans hade tänkt igenom resan både en och två gånger. Med sisådär 35 års rutin på tyska fotbollsresor hade han fin koll på upplägget.
Matchen blev en mycket positiv överraskning, mycket folk och bra stämning, mellan 30.000-35.000 åskådare om jag inte missminner mig och bra spel, spännande ända till slutet, Fortuna vinner med 3-2 efter en straff i slutet på matchen. Om sanningen ska fram så fastnade jag för Fortuna till den milda grad att jag följer deras öden och äventyr rätt väl nu mera.
Fortunas arena kan inte kallas vacker men funktionell är den. Relativt nybyggd (2005) och med en maxkapacitet på drygt 50.000 åskådare räcker den för Düsseldorf och den slår väl de flesta svenska arenor med en hel flock hästlängder. I Düsseldorf stänger man taket när det regnet öser ner..slå det Elfsborg, AIK, IFK, BP, MIF om ni kan. Fortuna Düsseldorf har jobbat på bra både sportsligt och pr-mässigt de senaste säsongerna,, publiksnittet har ökat markant de sista åren i takt med framgångarna så bli inte förvånad att det är bra tryck på matcherna.
Med en lyckad start på resan tog vi oss vidare till Gelsenkirchen under kvällen.
Finurligt nog hade Hans plan att se en match i Düsseldorf en fin bonus, vi åkte vidare mot Gelsenkirchen på matchbiljetten. Japp, så bra är det i landet av mjölk och honungsgriljerad schnitzel. Med matchbiljetten åker du gratis inom närområdet med lokaltrafiken till och från matchen.
Lördag 5:e december..
Efter en god natts sömn på mitt hotell sammanstrålade vi åter på lördagsmorgonen, fast denna gång på Gelsenkirchens Hbf. Nu var det dags att ge vännerna i ”Der Club” vårt moraliska stöd då de skulle göra ett tappert försök att norpa några poäng av BvB. En rask tågresa senare var vi framme, för att känna lite på stämningen och lugna nerverna där i hamsterns håla drack vi öl på en lokal krog och spanade på folket.
Inte mycket att säga om matchen, Nürnberg vann inte med 4-0 kan vi väl konstatera, för det gjorde några andra. Men även på denna match var det en del allsång och rätt mycket folk, säkert lite fler åskådare än det var på matchen i Düsseldorf. Arenan var ganska stor och bratwursten var helt okej..likblek och varm.
Söndag 6:e december..
Sedan bar det av hemåt igen, till en utsökt große schnitzel på Hibernia samt ett par öl. Det var vi värda efter en dags uppoffringar. Vi hade ju dessutom den stora matchdagen att förbereda oss inför och hur gör man det bättre än med ett skrovmål husmanskost med dryck? I morgon skulle vi äntligen få återse våra hjältar i Schalke!
Jag vaknade någorlunda tidigt på söndagsmorgonen och tog en promenad på stan, åt en fiskburgare på NordSee och en stund senare slukade jag en bratwurst av bara farten. Det finns ett par korvställen i GE som har priskrig med varandra och det måste man ju understödja genom att köpa en riktig korv utan blodplasma och potatismjöl i.
1€ per korv=mätt för en billig peng, vi får se vad det kostar nästa gång man kommer ner.
Besökte även Schalke-shopen som ligger i stan för att försöka hitta något nytt i klädväg, det slutade med en varm och skön luvtröja med Gelsenkirchens stadsvapen på bröstet. Det var inte en officiell Schalkeprodukt, men jag har ju redan en del sådana kläder och saker, och staden och klubben är på något vis en enhet, de hör samman.
Precis som apfel und strudel..kokosolja och solbadande tyskar..Ebbe Sand och mål i slutminuterna..
Tog en spårvagn ut till arenan två-tre timmar innan match för att ha tid att sälja de biljetter som jag hade över och för att ha tid att kolla in i fanshopen, skulle även träffa Hans & Co som hastigast innan matchen. Spårvagnarna går mycket tätt inför och efter matcherna i Gelsenkirchen, avgång var 30:e sekund när det är som mest folk på väg till och från arenan. Passa gärna på och åk med en fullknökad vagn och upplev stämningen.
Anders Lundin..ät mina Schalkeshorts!
Väl framme vid arenan gick jag en stund i fanshopen men gjorde inga särskilda fynd så jag drog mig bort mot arenan och tog en wurst på vägen dit. Tänkte vänta på Hans och sälja de biljetter jag hade över under tiden..det skulle väl inte vara så svårt?
Ställde mig optimistiskt vid1000-Freundemauer med de andra fansen som också hade biljetter över av olika skäl. Glädjande nog började det regna sådär kallt och under tiden..och inte en själ ville köpa biljetter..men när händerna blivit ordentligt genomkalla och humöret började svikta en smula så hände det plötsligt grejer.
En seriös Schalker iförd jeansväst med alla märken und so weiter som jag pratat med en stund tidigare kom plötsligt släpande på en kille och förklarade att han där skulle köpa en biljett av mig. Jag tackade för hjälpen och nu hade jag bara två biljetter kvar att sälja, för jag skulle ju ha en biljett själv.
Men plötsligt fick jag erbjudande att sälja alla tre biljetterna och när det strosar förbi en Schalker som viftar med en med en nordkurvebiljett som han vill sälja så slog jag till och köpte och sålde på en gång. Alla mina fyra biljetter sålda och en biljett till NORDKURVE inköpt till mig.
Det var ett perfekt tillfälle att stå i nordkurvan och vara lite mer engagerad än vanligt nu när jag inte behövde ta hänsyn till några medresenärer som skulle få skämmas å mina vägnar. Under tiden jag stod i regnet och krängde biljetter kom Hans förbi och vi pratades vid en stund, och även Hans sålde en biljett som han hade över.
Kan tillägga att Hans med sällskap hade intagit en bastant buffé på schalkes restaurang, Ess null vier, som ligger bredvid arenan. Namnet är lika fyndigt som maten är riklig, de hade avslutat buffén genom att sluka varsin chokladkanin modell större. Tur för dem att de hade sittplats, att studsa i Nordkurvan efter ett sådant frosseri är förmodligen hälsovådligt.
Efter att biljettbiten var avklarad laddade jag upp med lite dryck i en av ölkioskerna och gick sedan in och ställde mig i kanten på den vildare delen av klacken. Kände inte att det var rätt läge att buffla sig in i mitten..jag har väl blivit gammal. Det räckte gott för mig att bara hoppa med och sjunga hellre än bra.
Skönsången och stämningen bland fansen var godbitarna för mig under den här matchen, för spelet var i ärlighetens namn en smula tamt. Vi vann med 2-0 efter en straff i slutminuterna, fast nerven i matchen infann sig aldrig riktigt. Hertha försökte väl efter bästa förmåga, men förra säsongen var de rent ut sagt usla, och vårt mannschaft valde att inte förta sig. Det blev i alla fall en Heimsieg..och det kändes skönt.
Nu var det dags för en schnitzel im brot eller kanske en wurst mit senf? Så när folkmassorna började skingras och stod jag kvar en stund i nordkurvan och smälte känslan, men sen tog jag mig raskt till närmsta korvkiosk i arenan, men det var lika ausverkauft som matchbiljetterna brukar vara. All mat, från currywursten och schnitzeln till pizzaslicen var slut. Publiken var tydligen hungrig den här decemberdagen.
Efter en stund var det bara att ge upp och lämna arenaområdet i jakt på nå’t smaskigt att äta. Träffade Hans och de andra igen utanför arenan och vi tog spårvagnen mot Buer, numera en av stadsdelarna i GE, för att stilla hunger och törst. Vi gick runt ett tag innan vi tittade in på Dorfkrug i Buer. Ett mycket trevligt ställe där vi fick tillfälle att sitta i lugn och ro med god öl, utmärkt service och en mättande käse und schinkenteller. Hit kommer jag säkerligen att återvända när jag känner för att hänga på en genuint tysk och skön krog. Värden bjöd på lite godbitar från baren och tyckte nog att det var lite märkligt med svenskar som åkte till Gelsenkirchen för att se fotboll.
Kvällen på krogen led dock mot sitt slut och nu började det kurra i magen på de andra som tidigare hade frossat på Ess null vier. Var köper man bästa nattamaten i Gelsenkirchen då? På Topkapi så klart, det finns alltid en Topkapi när man behöver det som bäst. Där kan man köpa sig en fullmatad dönerkebap för runt 3€. Vi köpte totalt sju stycken döner kebap, och jag åt en av dem, vem som lyckades få i sig mer än en kebap får ni fråga de andra om.
Men efter nattamaten var det slut på en lång krävande dag., vi var trötta och drog oss mot våra hotell. Själv mötte jag ett gäng tillresta Schalkers från München i hotellobbyn som absolut skulle bjuda på öl i hotellbaren. En Schalker från Sverige ser man ju inte var dag, så i all välmening skulle det bjudas på öl..hela tiden..många gånger, vi blev nog faktiskt salongsberusade allihop. En mycket trevlig kväll helt enkelt.
Måndag 7:e december..
På måndagen blev det en lång skön sovmorgon och en tur på stan för att insupa lite mer av Gelsenkirchen innan jag tog tåget mot Düsseldorf och flyget hem. Kände mig lite trött och det är alltid trist att åka hem till den grå vardagen..130 mil från Veltins Arena..god tysk mat och fotboll. Tur att man har en härlig familj som orkar ta hand som en Schalker i exil.
Men tursamt nog så hade jag ju faktiskt träffat Hans, den mest Königsblaue Schalkern i Sverige..och han bodde bara ett långt vargtjut från mig. Underliga äro Schalkers vägar.
Det här var vi tvungna att göra något av..så vi bytte adresser och telefonnummer och pratade lite olika idéer. Träffas och se nå´n Schalkematch..åka ner i samlad tropp till GE någon gång..
..eller kanske försöka få liv i Schalkeforumet på SvenskaFans??
Tack till Hans & Co. för trevligt ressällskap..och för att du har koll på läget vad det än gäller så länge det handlar om fußball, Schalke och Gelsenkirchen.. Danke!
P.S. Det skall sägas att det är så här jag minns den här resan, Hans har kanske en helt annan bild av vad som hände och hur många döner kebap vi beställde.D.S.
