FC St Pauli, fotboll med fingret i luften
Ingen klubb i Tyskland är nog så mytomgärdad som St Pauli. Vi har inviterat Pauli fans att ge sin syn på klubben.
St Pauli...Ända sedan jag började följa tysk fotboll så har jag ständigt hört rykten om den rebelliska klubben från Hamburgs hamn och nöjeskvarter. Det har varit allt från att det delades ut flygblad med uppmaningar att stödja den tyska vänsterstadsgerillan RAF under matcherna, att det fanns en mindre klack transvestiter som alltid följde laget, att det bara var punkare, anarkister och pundare som var Pauli fans osv osv.
Överdrivet? Säkerligen.
Men vad är myt och verklighet?
Jag har inviterat ett par Pauli fans som brukar titta förbi här på svfans att ge sin syn på klubben och vad som händer runt Millertor.
Förhoppningsvis så kommer dom att kunna skriva en serie artiklar om klubben i väntan på att svfans kan tänkas ge klubben en egen sida. Det senaste beskedet var att det kunde knappast ske före vintern, eventuellt.
Nyfiken och "vill ha allt genast" inriktad som jag är så har jag ingen lust att vänta så länge utan har som sagt tjatat på dom att börja skriva lite redan nu.
Det kommer att finnas en länk från Schalkes startsida till artiklarna dom bjuder oss på så passa på att få en inblick i en av tysk fotbolls mest fascinerande klubbar.
Anders "Hupps" Karlsson
FC St. Pauli -en personlig betraktelse
Denna text är ett försök att, utan att okritiskt vidareberätta de mest spridda myterna, förklara ”fenomenet” St. Pauli.
Vad är FC St Pauli? I grund och botten är frågan förstås enkel. Det är andraklubben i Hamburg, från stadsdelen med samma namn.
En förening som sedan den bildades 1910 (som St. Pauli TV) har funnits med i de tre högsta serierna inom tysk fotboll. Sedan Bundesliga infördes 1963 mestadels i serien närmast under.
Under rubriken de största framgångarna på föreningens hemsida frågar man om vi verkligen är intresserade av att veta att klubben allt om andraplaceringar i Oberliga (den regionala högstaserien i 1950- och 60-talens Tyskland) eller resultaten i förlorade kvartsfinaler i cupen eller om vi är intresserade av att klubben har blivit uppflyttad i 1. Bundesliga 4 gånger.
Här någonstans blir frågan om vad FC St. Pauli egentligen är så mycket mer komplex. Ett mycket förenklat svar är att klubben är myten om sig själv och myten om sina (fantastiska) fans. Myten bygger i mångt och mycket på myterna om det kanske mest mytomspunna företeelserna i världen: prostitution och sjöfart, och mötet mellan dessa. Folk som vet något om staden Hamburg känner antagligen till Reeperbahn och hamnen. Reeperbahn är namnet på världens mest berömda prostiutionsgata.
Trodde du ja, gatan där prostitutionen äger rum heter Herbertstrasse. Inte heller området heter Reeperbahn, det heter antingen St. Pauli eller ”Kiez” Reeperbahn är dock huvudgatan i St. Pauli och där erbjuds en hel del sexrelaterade aktiviteter.
Den andra byggstenen är som sagt alla de myter som omger sjöfart och hamnarbetare (tänk Evert Taube!). Detta är dock ett passerat stadium i St. Pauli. Hamnen ligger längre ut eller på Elbes södra strand.
Det som slutgiltigt har gjort stadsdelen och fotbollsklubben till det den är är de aktivistiska och alternativa fansen. Dessa kom fram under 1980-talet under en period då husokupationer var en vanligt förekommande (eller åtminstone mer än idag). några sådana hus fanns det på Hafenstrasse i St. Pauli. Dessa personer såg annorlunda ut än de traditionella tyska fotbollsfansen och de betedde sig annorlunda.
De ställde krav på klubben som inte hade att göra med sportsliga prestationer utan politiska uppfattningar. Klubben skulle inte anamma den kommersialisering som var på gång i den tyska fotbollen under 1980-talet, med grannen Hamburger SV som ledande kraft. det mest konkreta effekten av detta torde vara vidmakthållande av en traditionell ståplatskultur, som förövrigt genom olika klubböverskridande aktioner nått ut över hela landet.
I fallet FC St. Pauli är det faktum att den ny stadion undveks i slutet av 80-talet till förmån för vad som då hette Willhelm-Koch-stadion, numera Stadion am Millerntor, men i vardagslag aldrig annat än Millerntor.
Man fick också till stånd ett regelverk för stadionbesökare som bl. a. förbjuder bärande av rasistiska symboler.
Dessa personer förde också med sig piratflaggan som en symbol för sitt oberoende, denna har sedermera blivit ett varumärke ägt av klubben. En central del av kulturen utgör också ”Fanladen” som nyligen firade 15 års jubileum.
Detta är paraplyorganisationen för de oräkneliga supporterklubbarna som egentligen mest består av kompisgäng, stora supporterklubbar typ ”FC St. Paulis supporterklubb” existerar över huvud taget inte.
Det är också en lokal där man kan träffas på matchdagar eller ha sammanträde med sin fanzineredaktion eller tillverka ”tifo”-prylar. När man träffas i St. Pauli dricker man förövrigt Astra, ja det är alltså ett ölmärke inte en medicin. tidigare tillverkades det av ett bryggeri som hette St. Pauli Bavaria-breuerei men detta gick i konkurs i slutet av 90-talet så numera är det ett märke hos Holsten som i sin tur ligger under Carlsberg. Astra är en del av myten och kulten kring FC St. Pauli likväl som stadsdelen i stort.
Låt mig avsluta artikeln med att titta lite på mer fotbollsrelaterade ämnen.
Först ”vänner och fiender”. Som alla (?) tyska klubbar har St. Pauli en vänskapsklubb nämligen 1. FC Köln om detta betyder så mycket i praktiken är väl osäkert men så är det i alla fall.
Sedan finns det klubbar som är populära bland St. Paulifans i allmänhet, dit får 1860 München, Babelsberg (från Potsdam) och TeBe Berlin räknas, det finns andra som stora delar av fanskaran uppskattar men som inte är populära hos andra t. ex. Union Berlin, ett liknande blandat förhållande finns till grannen Altona 93.
Även internationellt finns vänner. Främst bland dessa är Celtic, det finns även mycket folk som har sympatier för andra klubbar som kan anses likna St. Pauli t. ex Hammarby eller West Ham. Vänskapen med Celtic tar sig konkreta uttryck såsom besök på varandras matcher och gemensamma supporterartiklar, och ”slagordet” the rebels choice.
Om vännerna är utvalda för att de liknar den egna klubben är förstås fienderna utvalda för att de är annorlunda.
Främst ståtar lokalrivalerna Hamburger Sportverein. Under de åren då St. Paulis fanscen politiserades från vänster drog HSV snarast åt höger.
Klubben åt det kommersiella hållet och fansen åt det fascistiska hållet. Detta ledde i viss mån till en polarisering av fotbollen i Hamburg efter politiska linjer.
Detta skall dock inte överdrivas. Det finns exempel på borgerliga St. Paulifans (t.ex. var den tidigare presidenten CDUare) och också antagligen på HSVer med hjärtat till vänster. Men i grund och botten rör det sig om en klassisk lokalrivalitet.
Med klubbarna från det forna Östtyskland finns en mer direkt politisk fiendskap, som å ena sidan grundar sig i en östlig oförståelse för västliga ”alternativmänniskor” och en västlig arrogans för den dumma kusinen från landet ”ossin”. Detta spända förhållande gäller i synnerhet till Hansa Rostock. Även den geografiskt östliga men politiskt västliga Hertha Berlin tycks falla under denna östfiendskap.
Allra sist något om historiska och samtidiga spelare och tränare.
Danmarks succé förbundskapten från 1980-talet Sepp Piontek kom faktiskt närmast från St. Pauli. Annars har namn som väckt någon uppmärksamhet annat än i tyska fotbollskretsar lyst med sin frånvaro på tränarposten.
Mest känd är väl Willi Reimann. Dagens tränare är Andreas Bergmann, som tidigare tränade klubbens amatörer.
På spelarfronten är det nästan lika illa besatt Den typiske St. Paulispelaren är antingen en som inte platsat i en större klubb eller som kommit upp genom den egna ungdomsverksamheten.
Exempel på ungdomar som blivit elitspelare hos St. Pauli är Bremens Ivan Klasnic, Schalkes Zlatan Bajramovic och Kölns Christian Rahn som framförallt under sin tid i HSV regelbundet deltog i landslagstruppen. Rahn hann faktiskt i slutet av sin tid i St. Pauli med att bli en av de få som representerat klubben och det tyska landslaget samtidigt.
En kultklubb har förstås åtskilliga kultspelare (i brist på stjärnor…) 80-tals målvakten Volker Ippig, som bodde i ett ockuperat hus och var aktiv i solidaritetsarbete i Nicaragua, är förmodligen tillsammans med trotjänarna Andre Trulsen (nu biträdande tränare) och Holger Stanislawski (klubbdirektör) de främsta.
I dagens trupp finns hemvändaren Thomas Meggle (egentligen från München) samt ett antal totalt okända förmågor från när och fjärran. I och med Meggles återkomst, och ekonomsika realiteter är dock säsongens mål högt sagt, uppflyttning från tredjedivisionen där klubben spelar sedan 2003/04.
Johan Jacobsson
